Min två åring är världens goaste och underbaraste solstråle
Men när h*n träffat sin pappa är h*n som förbytt. H*n spottar, skriker och slår mig. Ibland bara i ren panikskrik och ibland för att få som h*n vill.Tex när h*n ska sova middag som idag. Tog 40 min innan h*n slutade slå och skrika. Jag försöker med allt, prata lugnt och krama, funkar inte... Vara bestämd och lyfta tillbaka barnet i sängen gång på gång och visa att det är dags att vila.. Funkar inte... Till slut bröt jag ihop och började gråta samtidigt som jag började läsa barnets favoritbok. När jag läst o snyftat mig genom den två ggr bad h*n om att höra den en gång till och då äntligen utan skrik och gråt. Vi kramades och läste om boken och h*n somnade direkt.
Igår när det var dags för kvällsmat skriker h*n bara rakt ut och sen spottar på golvet. Trots att h*n blev glad när jag sa att maten var klar....
Behöver alla tips för just nu känner jag mig som världens sämsta mamma. Att jag gör något fel.
I Allt jag gör försöker jag utgå från att mina barn ska må bra och ha det bra... Sätter alltid deras behov främst. Men känner mig så otillräcklig när jag inte vet hur jag ska hantera dessa situationer.
Mina barn är mitt allt och när jag blev ensam med dom la jag kravet på mig själv att vara både mamma och pappa... att vara dubbelt så bra förälder.... Eftersom pappan inte
tar något som helst ansvar utan bara ser till sig själv.
Just nu e jag skör, trött och behöver råd.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån