Evighetslänge sen sist, mycket i höst....Vänder mig till er nu då vi har ett problem hemma som jag och min make inte vet hur vi skall komma vidare med och jag har ju den största tilltro till er experter.
Lite info först: Hela december har jag och lille E tillbringat hemifrån. Först en vecka i Umeå då jag opererats, E var med maken hos min bror i samma stad då. Därefter jag och E i Piteå i två veckor för konvalescens, hos mina föräldrar. Efter detta en vecka hos E:s farmor med både mig och maken på plats över jul och därefter äntligen hemma igen, fastän vi haft gäster här.
Allt farande har givetvis påverkat lille E, märkligt vore ju annars. Vi har kört på i gamla goda banor och det mesta har som vanligt funkat utmärkt. Han sover 19-07 samt 12-13.30 numera, stora karln. Vi kör med ramsan och har solfjäder som kristilldelning.
Kruxet började med att han frågade intensivt i samband med att vi la honom på "nya stället" efter att ha rest i bil flera timmar från läggdags och framåt. E skrek upp sig rejält och på mindre än en minut skrek/grät han tills han kräktes
, fast vi ramsade för glatta livet. Inte kul och har aldrig hänt förr! Det blev ett snabbt och självklart byte i sängen och sen solfjäder, till han somnade faktiskt, då det inte fanns på världskartan att kunna gå med ramsan ens sen han blivit sömntung. Efter denna trista erfarenhet har det vid ett flertal tillfällen varit nära att han kräkts när han frågar som intensivast och han har också faktiskt kastat upp några gånger till, dels vid ramsning som frågesvar och dels om han slår sig ordentligt och gråter mycket, då kan han också kräkas om han skriker. Det är när han skriker och samtidigt hulkar lite som kräkset kommer och han når det läget på noll tid, ibland har vi inte ens hunnit dra ramsan färdigt.
Vid två tillfällen när jag var nyopererad tog jag upp honom efter att ha solfjädrat i över en timme vid midnatt (vi som ALDRIG tagit upp honom, nånsin!!). Det var inte för E:s skull utan för min egen, jag var för trött och sjuk för att orka sitta och fjädra mer utan la mig i sängen med honom och kunde då hålla en hand på honom fastän jag själv fick vila. Vi somnade omsider och jag kunde lägga tillbaka honom igen när jag vaknade en stund senare. Vid båda de tillfällen då det hände var jag ensam och maken kunde inte ta över tyvärr. Ångrade mig direkt men bedömde inte att jag hade nåt val i det läget. E verkade ffa ha svårt att somna då, men accepterade inte att jag gick med ramsan, då eldade han upp sig till hulkning direkt. Efter dessa två tillfällen har varken jag eller maken tagit upp honom igen.
Nätterna fungerar bra och väl hemma nu igen frågar han någon enstaka gång någon timme efter läggning och även vid dessa tillfällen verkar han inte kunna somna, det har verkat som om han inte somnat alls utan börjar fråga efter någon timme då han legat tyst och lugnt i sängen. Så fort vi går in och solfjädrar blir han lugn och tyst och sen börjar han snacka och låta glatt, hmm. Trycker vi till och går med ramsan i det läget ställer han sig upp och skriker och når hulkläge innan ramsan ens är färdig eller strax efter.
Han vaknar nu lite för tidigt varje morgon. För en vecka sedan redan vid 05, nu vid 06.30 och skriker direkt, tar inte emot ramsan oavsett i vilken nivå eller röstläge vi lägger den. Att ingorera honom känns inte okej eftersom han då kräks, hmmm. Solfjäder tills han somnar är det som gäller och då får vi gå med en ramsa i mininivå.
Det här är vi givetvis inte nöjda med, men vi vet inte hur vi ska komma vidare. Hur ska vi kunna backa och få ramsan att ta när han når hulknivå direkt??? Tips och kritik mottages tacksamt!
Tidigare var det som funkade bäst på lille E när det krånglade, att låta honom hojta på med en ramsa då och då tills han började gå ner själv och sen bara stötta lite med bekräftelse på slutet. Men det går inte nu av ovanstående skäl, så vad gör vi??? Jag blir lite perplex när mina väl fungerande metoder inte funkar längre, vad gör vi för fel??
Hjälp oss på traven snälla proffs!
Kära mammamy, välkommen "hem"! I alla möjliga bemärkelser
Jag hade en liknande fråga från en annan mamma i snarlik situation som din för några veckor sedan utanför forumet (ja - det FINNS ett liv utanför forumet 
Visst känns det "tufft" men det är faktiskt än tuffare för barnet och sig själv att sas "belöna" kräkandet (skapa underhållning) och på det viset leda in barnet mot det jag kallar för negativa handlingsmönster. Det blir en långdragen process där det bara finns en massa att förlora. Genom att sas inte belöna barnets beteende (att inte gå in och skapa dålig underhållning) så leder man in barnet på positiva banor igen! Om inte annat så märker man det på resultatet som det ger! LÄTTNAD! Det krävs dock en hel del attityd av självklarhet och att veta VAD man gör och VARFÖR man gör det. Den kunskapen och insikten HAR du 
och det ska E vara glad för!
En liten fundering har jag dock fortfarande. Vi bor ju på landet, i ett timmerhus lite avsides och E sover i vår snedgarderob bakom stängd dörr. Detta har gjort att det de facto är HELT tyst när han sover, vi kan inte leva om så att det når ditt upp på något naturligt sätt hela tiden. Alltså är han van tystnaden men ska vi ändå, i den situation vi är nu, leva om och köra stereo högt, dammsuga järnet i sovrummet utanför osv, fast han inte är van den "behandlingen"? Är det ett sätt att markera vår närvaro utan att ramsa eller fyller det endast funktionen att han ska invaggas i tron att vi är för upptagna för att höra honom och att vi själva ska sluta överkoncetrera oss?
