När partnern inte kan/vill fullfölja kur och nattrutiner

[Picapau]

Hej alla

Vår son är ett 16 månaders energiknippe som sprider stor glädje omkring sig hela dagarna. Jag tackar AW samt detta forum och standardmodellen för det.
Under min tid som mammaledig, var det enligt SM vi levde och lärde, lillen och jag, och efter hand han blev äldre och slutade med nattmålen var hans sömn inte en stor sak att få till, det "satt" liksom redan. Allt med vardag och nätter var harmoni!

Nätterna har de senaste månaderna tyvärr spårat ur, det beror på att pappan ej har tagit till sig den anda som jag och lillen levt efter då han blev pappaledig. Pappan har en helt annan inställning till barnets sömn, och ju mer ansvar pappan fått ta och i o med att han nu varit pappaledig sedan augusti har sömnrutinerna helt rubbats.

Med jämna mellanrum tar jag tag i situationen och genomför kuren, det blir bra på några nätter - men när pappan ska ta över nattansvaret och läggningarna går det snabbt åt fel håll. Pappan som vill så väl gör följande fel: Han bär lillen, tar upp lillen, tar lillen till vår säng, och hittar inte alls ramsandets dialog. Vissa nätter lägger han sig ner på golvet bredvid lillens säng och somnar där (lillen själv sover inte bättre för det, men slutar åtminstone att gråta)!
Stackars vår lilla pojke som får så skilda budskap! Och alla sover dåligt nu.

Jag har berättat och förklarat så mycket och så många gånger hur det hänger ihop, och pappan försöker förstå... Jag har visat forumet här som han kastat ett getöga på. Han påstår sig vilja det här, denna metod men muttrar i nattens gråt och skrik - frågor från sonens rum att vi på allvar ska lägga en madrass i pojkens rum eller helt sonika ta in spjälsängen till vårt rum.

Jag vore väldigt tacksam att få höra om hur ni här kommit fram till samsyn gällande barnens rutiner och sömn med era partners? Vår familj behöver hjälp med detta, jag VET ju att det funkar, hela familjen påpekar det och berömmer mitt handfasta system med de små, men jag tycker inte att det fungerar att jag äger hela denna anda och sätt att leva med små barn själv.

//Mamman i trötta familjen

[Sofias mamma]

Hej och välkommen hit

Skriver lite hur jag personligen känner. Någon annan får gärna komplettera .

Det låter som ni har det jobbigt, och jobbigast är det för lillkillen . Att kuras om hela tiden för att den ena föräldern förstör den goda sömnen är verkligen inte snällt . Det här vet ju du såklart, det var därför du skrev..men jag blir lite småsur på pappan .

Du säger att du har pratat och förklarat för pappan. Tycker pappan att det är bättre att vara vaken nattetid än att följa era tidigare fina rutiner så ni alla sover gott?? I sådana fall tycker jag att han själv framöver får ta alla nattningar och alla nätter. Fast det är ju inte schyst mot barnet alls, så det är naturligtvis inte något bra alternativ. Men att kura om hela tiden är inte bra det heller.

Så, jag skulle ta ett ordentligt snack med pappan, förklara (igen) allt. Vill han ta alla nätter själv? Jasså inte? Hur ska ni lösa det då? Är SHN något för er? Eller vad tycker han ni ska göra? Någon annan metod? Samsova? Kommer ni fram till SHN, så läser ni båda på igen, tillsammans. Han bör ffa läsa safarin och lugnet, säkerheten och njutningen i Internationella sova hela natten. Då kanske poletten trillar ned . Visa honom även "Livet efter kuren-tråden" http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... f=7&t=2010 .

Sedan kurar ni om lillen och håller er till kuren . Sen är det ju så, att när han väl är kurad, så är det ju "bara" att hålla sig till rutinerna och att ramsa vid eventuella fnurror. Fnurror kanske du kan ta? Om han fortfarande har svårt att hitta attityden då..?

Lycka till!

[Picapau]

Hej igen och tack Sofias mamma för uppmuntran!

Jag håller helt med dig - att det inte är snällt/bra att kura om och om igen och aldrig få gå "i mål", samt att det antagligen är pappans attityd som brister. Det gör den för att han inte är tillräckligt påläst och inte tror sig behöva den "pushen" man faktiskt får av att vara just påläst.

Nu samsover vi med lillen. Han somnar själv i egen säng i eget rum, vi bär över honom när vi går och lägger oss och han vaknar inte av detta. Fördelen med att samsova är att han sover längre på mornarna, nackdelen är att han "torktumlar" och stör i alla fall min sömn.

Pappan vill kura menar han, vad tror ni? Är det en riktigt svår situation att kura sig ur ett barn som vant sig vid samsovning?

Mvh
Mamman i trötta familjen

[Sofias mamma]

Hej,

jag kan inte råda er annat än att ni ska endast kura om ni båda är med på det. Annars kommer det ju att gå precis som innan, att din man inte håller rutinerna och "förstör" kuren. Det är ju som vi båda har skrivit, inte snällt mot barnet att agera olika beroende på vem som tar natten. Det blir jätteförvirrande för honom.

Om han får sin sömn (runt 13,5 timmar/dygn brukar vara vad de behöver i den åldern), så kanske det är så att samsovning funkar bäst för er som familj (även fast du själv har svårt att sova..). Om nu inte pappan är med på SHN-filosofin osv. Vaknar han inte alls nattetid då han sover med er? Hur ofta vaknar han annars?

Att kura lite större barn tar oftast, men inte alltid, lite längre tid än för mindre, man får skynda långsamt med dem. Ofta tar man natt 1 i två dagar, natt 2 i två dagar osv.

Sen verkar det ju som att han faktiskt somnar själv på kvällen, ni kan ju smyga in ramsan genom att säga ramsan vid läggdags. Eller är det så ni gör nu?

Fundera hur ni vill göra, så finns vi här för stöttning vid eventuell kur.