3 åring som alltid är gnällig

[maria1984]

Hej
min dotter Maja som är 3,5 år är alltid gnällig och ledsen.
Jag tycker hon är för stor för trotsåldern men det är precis vad hon gör, trotsar.

Vet inte om det har att göra med hennes lillebror Elias som kom för 4 månader sen, men det spelar ingen roll vad som gör henne sån utan vad jag ska göra med henne.

Vid minsta motgång så gråter hon, säger jag nej så gråter hon, hon har aldrig fått sin villja igenom på grund av skrik så jag förstår inte varför hon gör så nu.
Jag har försökt att få henne att hjälpa mig med vissa saker och jag försöker ge henne massa "viktiga saker" att göra men hon tycker inte att det är roligt. Hon bara stönar och säger att hon inte orkar.
Hennes jobb är att se till så att där e toapapper på toaletten och att ställa upp skor i hallen om dom står på golvet. Det sköter hon verkligen inte.

Häromdan så sa jag åt henne att ´jag verkligen behövde hennes hjälp med att hämta posten (ca 50 meter bort) efter lite tjat från mihg så jag gav henne en påse och hon cyklade iväg, kom tillbaka utan post för att hon tyckte det var för mycket post. Hon ger upp så lätt.

Igår va hon och jag och Elias hemma och hon gick och gnällde efter mig hela dagen, hon tittar gärna på tv men jag säger nej. Jag sa åt henne att hitta på nåt men hon sa att
"jag har ju ingen kompis att leka med"
När härär någon kompis till henne så leker dom jättebra, men hon leker
knappt själv längre...

Jag har även börjat med att få henne att gå själv mycket, inte stå på ståbrädan.´Då går hon och tjatar och gnäller på att hon är trött
det har ju alltså inte varit såhär alltid
hon ´lägger sig vid 19 och vaknar oftast mellan halv 7 och 7.
Hon verkar så deppig och lat och har inte någon lust med någonting, hon tycker inget är roligt längre, vill bara sitta inne typ.
Vill inte heller gå på egna upptäkter om hon får. Hon skulle aldrig "våga gå in själv i en affär och handla något, sån har hon inte heller varit förut utan väldigt framåt och sprallig men ändå väldigt väluppfostrad.

allt detta är som bortblåst, några vänner skämtar ibland om att ta hit nannyakuten.

vad ska jag göra
nu blev det långt
kram maria

[LisaF]

Hej Maria!
Det låter som att din dotter har en massa frågor till dig. Försök att se det som att varje"gnäll"(tycker inte ett dugg om det ordet för jag anser inte att barn gnäller)och varje gråt är just en fråga.
Du måste lista ut vad du ska göra i handling och inte genom att vara kritisk.
Om uppgiften är att fylla på toapapper så hjälp henne att göra sin uppgift och säg hela tiden positiva saker! Oj va bra att du fyllde på pappret! Sen att det kom bakofram och du fick både diskret påminna och styra lilla handen så spelar det ingen roll. Det är det positiva att hon behövs och syns för dig samt att hon få positivt ifrån dig.
Posten tex. Ta halva posten var och hjälps åt. Tack min vän, det var så tung post så jag hade minsann inte kunnat bära hela vägen själv.
Det finns mängder med saker du kan säga.Försök bara i första hand att vända dina negativa tankar.
Vänliga hälsningar Lisa

[Gäst]

Läs i Barnaboken om "Livet ett kretslopp" där du kan se de olika åldersfaserna se om du inte känner igen hennes beteende där!

[Anthea]

Bara en tanke...sover hon tillräckligt? Det verkar ju som att hon får rätt så bra med sömn. Men sover hon middag eller har hon slutat med det? Har det sammanfallit med att hon blev gnällig?

Frågar eftersom jag har en tös som just har fyllt tre. Hon är i och för sig kvar i trotsåldern men det blir påtagligt mycket värre när hon inte sovit tillräckligt. Då blir hon som förbytt, är ledsen för allting, har ont överallt, orkar ingenting och bara gnäller och tjuter och vill inte hjälpa till med nånting. Jag tänkte att din tös kanske behöver en liten lur på dagen - möjligen kan ni ändra schemat lite så att hon är uppe nån timme längre på kvällen istället? Så har vi faktiskt fått göra - egentligen är nog min flicka i "slutfasen" av att sova middag men eftersom hon har svårt att hålla sig glad och nöjd en hel dag får hon sova en stund på dagen och vara uppe lite längre på kvällen istället.

Fortsätt också att kämpa med att låta henne vara en stor tjej som du är helt beroende av nu när du har fått ett barn till. Nu har du ju så mycket att göra med allting så du bara MÅSTE ha hjälp av din flicka - även om hon inte riktigt vill gå på det och inte orkar så går ju i princip världen under utan hennes insatser. *ler* Ett litet syskon kan vara ett jättebra sätt att få henne att hjälpa till. Där finns det ju massor av viktiga uppgifter - byta blöja till exempel. Torka med tvättlapp? Hjälpa till att bada syskonet? Men det kanske hon redan gör??

[Lindalou]

Lite funderingar: är hon inte i trotsåldern? Eller har hon kommit ur det men inte "landat" riktigt ännu? Jag läste ditt inlägg med rätt stort intresse för jag kan känna igen vissa drag hos min pojke i samma ålder, som absolut lämnat det aktiva trotsandet. Han kan också uppvisa lite låg "drive", vill/kan/orkar inte... På vissa sätt var det faktiskt lättare att få honom att var med i olika aktiviteter hemma när han var i själva trotsåldern: nu har han mer perspektiv på sig själv, "jag är en person som säger ifrån". Men jag kan också märka sämre självkänsla, att han säger att han inte klarar saker så bra, det är hjärteknipande. Jag vet inte riktigt hur man skall lösa det, hamnar inte sällan i situationer där den sociala delaktigheten blir lite forcerad, han måste duka nu för annars kan vi inte äta, typ (dvs. villkor). Det känns inte bra, men det känns värre att låta honom slippa undan med sitt vill/kan/orkar inte... Annars tror jag på vad som står i tidigare inlägg om att göra sakerna tillsammans. Skulle vara intressant att få andra forumisters synpunkter på "posttrots tillstånd".

Mvh/Lindalou

[annawahlgren]

Visst kan det vara ett tråkigt kvardröjande trots - det finns fok som trotsar upp i femårsåldern dvs fastnar och blir kvar.

Vad du kan ta till för att bryta mönstret är att inte orka själv, MER än hon, att inte hjälpa till, MER än hon, att bryta samman själv, MER än hon - alltså överdriva hennes eget trista beteende och verkligen ge det seriösa skådespeleriet den tid som behövs för att hon ska inse att här behöver HON göra någonting för att bryta sakernas tillstånd

Förstår du

Små barn har inte för mycket av inlevelseförmåga. Men om man visar, i handling, hur saker och ting blir (för alla, för "flocken") när man själv beklagar sig, vägrar, bryter samman och inte orkar/vill/kan, brukar det till slut gå upp en talgdank Och då händer det underbara saker

[maria1984]

tack för alla svar.
Har inte läst dom förrän nu.
Jag antar att hon faktiskt är kvar i trotsåldern lite, ska börja spela teater, har faktiskt gjort det ibland och då tycker hon att jag är jätte konstig och bara skrattar
kram maria

[annawahlgren]

..."då tycker hon att jag är jättekonstig och bara skrattar" betyder att du inte tar det hela på allvar utan på lek.

Du måste åtminstone låtsas att det verkligen är blodigt allvar

Mer tid, alltså, mer tålamod, mer utsökt och envis hjälplöshet, mer förvirring, mer totalt hjälpbehov, mer klanteri

Hon kan inte ta dig på allvar om inte du gör det.