2½ år snutte istället för stök?

[MamMalin]

Lillkillen är nu 2½år, äter och sover fint (12-45+slappa under e-lek). Han har en snutte som har magiska krafter. Snutte har tidigare endast varit med vid sovdags. Nu har vi börjat tänja lite på gränserna så snutte är med lite oftare då han har en otrolig effekt (snutte återbördas snart efter fullgjort arbete till sitt hem spjälisen). Exempel:

Lillkillen lite småtrött, orkar inte leka, kastar leksaker omkring sig, ”om man gör så får man inte vara med, vill du vara med får du inte kasta saker”, lillkillen bryter ihop lite och provokativt kastar mera saker eller kan säga att han vill sova. Säger man till honom att han får hämta snutte (han kan egentligen göra det själv, men gör det bara på mitt initiativ) gör han det direkt och blir omedelbart lugn, glad och samlad. Allt blir frid och fröjd. Ibland kan han förtröstansfullt säga ”Snutte kramar mig” vilket ger mig dåligt samvete och gör mig lite avis. Jag skulle ju vilja vara den som har den magiska snutte-effekten på min son…men jag har ju till skillnad mot snutte vissa krav på lillkillen

Det känns tokigt att inte låta snutte vara med då den samlar lillkillen till mera sig själv. Å andra sidan är jag orolig för att snutte kan tappa sin effekt om han används till annat än sömn. Exemplet ovan eller liknande med snutte till hjälp skulle nog inträffa i snitt en gång per dag.

Har läst många fina snutte-trådar här men skulle uppskatta era goda råd om lillkillen!

[Acnaib]

Hej!

Lite tankar från mig

Rent spontant så tänker jag att snutte kanske inte ska fungera som "belöning" för ett mindre bra "uppförande", som du beskriver nu. Kastar man saker får man allt plocka upp efter sig, inte gosa med snutte

Ang. "effekten". Vår flickor ha oxå var sina snuttar. Ronja har sin med överallt, och nej, den tappar inte effekten. Freja däremot har fått för sig att en del av hennes snutte bor bäst i hennes mun. Så den får hon inte ha på dagen, men bara för att jag inte vill att hon går med den i munnen hela tiden. Däremot har vi en till likadan "snutte" (En diinglis, om du vet vad det är) där jag har sytt fast snuttens "armar" så att de inte går att ha i munnen. "Gose-Gosan" kallar hon den, då man bara kan gosa med den och inte ha den i munnen som "riktiga Gosan". Hennes har heller inte tappat någon effekt!


Bianca

[MamMalin]

Tack för ditt snabba svar!

Just detta med "felaktig belöning" är det som gör mig så kluven. Det är ju precis som du skriver - inte vill jag belöna ett mindre bra uppförande! Det jag funderar på är om jag skulle kunna "stämma i bäcken", dvs hämta snutte när jag märker att lillkillen börjar tappa greppet (vet inte hur jag ska beskriva det...han blir något okoncentrerad, yvig, högljudd...som att han inte orkar engagera sig i något och då inte vet vad han ska göra). Eller kanske någon har andra förslag på vad man kan göra åt "tappa greppet"-läget?

[Acnaib]

Hej

Jag brukar göra som så, när jag märker att mina små börjar att "tappa greppet". Då avslutar vi ganska snabbt det vi gör. Exempelvis om vi städar, så "forkortar" jag städningen och säger ungefär:
"Nu har vi bara klossarna kvar (även om det finns mer att städa)! När vi städat upp klossarna ska vi läsa bok med snutte! !Ja, va mysigt det ska bli, med först måste vi städa klart klossarna."

Ja, nåt i den stilen. Att man ändå avslutar det man håller på med - för det är ju viktigt arbete! (även om det blir mindre gjort än man själv tänkt) Sen myser man, och då kan ni hämta snutte.

Så tänker jag, men någon annan kanske har andra tips att ge


Bianca

[MamMalin]

Tack för fint stöd! Snutte är med lite mer och "tappa greppet"-tillfällena är färre...om det beror på Snutte eller ej kan jag inte säkert veta. Passar mig absolut för belöning av tråkigt beteende. Läget under kontroll!