Äntligen har jag fattat galoppen!
Det har tagit sin tid.....vi startade kurning i mitten av november och det gick hyffsat bra i början. Med tips och stöd härifrån forumet (tack och bock!!
) tacklade vi problemen som dök upp på vägen. MEN så här 1 ½ månad senare kan jag se att vi inte löste dem en gång för alla. 
Så fort det dök upp problem så hamnade vi nämligen tillbaka på ruta ett. Först var det 8-månadersångest, sedan flyttade vi tillbaka in i sovrummet och nu senast har sonen fått nässelutslag och magbesvär till följd av trolig mjölkallergi. Och? tänker du, det ska väl inte hindra sömnen? Nej just det! Men det gjorde det, eftersom jag inte kunde låta bli att släpa tillbaka de berömda vargarna in i sovrummet. Detta på grund av att jag inte väntade ut reaktionerna på ramsorna. Jag blev nämligen bekymrad av att han grät, för de får ju inte vara ledsna (så läste jag boken). I stället för att avvakta på riktigt och se att det faktiskt kan klinga av så tolkade jag gråten som kris (jag har ju knappt hört honom gråta för all napp-istoppning). Attityden föll och vi tog till krismetoder och såg oss plötsligt ha fastnat i ett evigt ramsande, solfjädrande och buffande. Trots läsning av både bok och forum-inlägg begrep jag inte felet, för ramsorna funkade ju ibland och ibland inte. Det var också en del av pudelns kärna: att inte jag kunde styra kommunikationen med sonen med hjälp av ramsan. Jag så att säga ramsade och mer hoppades att det skulle hjälpa, än verkligen trodde att det skulle göra det. (Allt detta är insikter jag fått nu och inte insåg då...) Kardinalfel, tänker du, det står ju i boken! Mmmmm
För att göra en lång historia kort:
Till sist slog jag näven i bordet och sa till mig själv att nu
ska jag fasen i mig få det här att fungera! Jag ska inte gå in, utan pangramsa på och vänta ut klagovisorna! Och tänka sig: efter en stunds gråt kom ilska och sedan gnöl och sedan sömn.... Än är vi inte i mål: vi kämpar med lite tjaffs före midnatt, i vargtimmarna och för tidiga mornar. Men nu äntligen vet jag att mina ramsor, av varierande sorter, fungerar
. Nu gäller det bara att inte fastna i ramsandet utan backa ännu mer. 
8) En glad och stolt
Karin
)
Precis så här "ska" det gå till nör man intar attityden, backar och förlitar sig på ramsan! Notera barnets reaktion av lättnad!