Clara 1,5 år river ur alla sängkläder och b

[Skr?llan]

Är det någon som har några råd om hur man får sitt barn att sluta busa och riva upp sängkläderna och slänga dem på golvet. Dom senaste veckorna har Clara varit helt hopplös på kvällarna och hon kan vara vaken 3-4 timmar efter vi lagt henne. De första timmarna bara busar hon och sen blir hon övertrött och grinar och skriker istället.

Skynda er och svara, jag har bäddat sängen två gånger redan....

Mvh Erika

[Skr?llan]

Är det någon som har några råd om hur man får sitt barn att sluta busa och riva upp sängkläderna och slänga dem på golvet. Dom senaste veckorna har Clara varit helt hopplös på kvällarna och hon kan vara vaken 3-4 timmar efter vi lagt henne. De första timmarna bara busar hon och sen blir hon övertrött och grinar och skriker istället.

Skynda er och svara, jag har bäddat sängen två gånger redan....

Mvh Erika

PS! Jag vill bara tillägga att jag har provat att vara sträng mot henne med rösten och kroppsspråket (det fungerade förrut) men nu bara skrattar hon åt mig. Om jag handgripligen lägger henne ner och håller ner henne så blir hon helt vansinnig och ålar sig så pass att jag faktiskt inte klarar av att hålla henne utan att göra henne illa. De senaste nätterna slutar det med att någon av oss föräldrar går och lägger sig i sängen brevid och nattar henne. Det är väl inte helt bra att vänja henne vid...

[pia-lotta]

Hej Erika!

Det är lättare att ge tips/svara på frågor om du skriver lite historik...ex har du kört shn-kuren tidigare? är hon van vid ramsandet. vilka tider och rutiner har ni? har de varit fasta länge etc?

Pia-Lotta

[Skr?llan]

Jag kan inte annat än skratta åt kaoset. Jag skrev ju igår att hon bara river ur sängkläderna, däribland ett sängskydd för ev. magsjukor eller annat man vill skydda madrassen för.

Nåja, tillslut blev jag så less på henne att jag helt enkelt lät henne vara utan sängkläder och ramsade henne utanför dörren i alla fall. När hon inte fick den respons hon ville ha och dessutom hade storasyster bytt rum till vårt, så var det så tråkigt att hon helt enkelt somnade...

Jag la på henne täcket och tänkte att det är ju inte hela världen om hon sover utan lakan, men tji fick jag. Två timmar senare kräktes hon ner hela sängen och sen var magsjukan ett faktum. Idag har jag varit dålig och prognosen pekar väl åt att resen av familjen insjuknar inom kort.

Sovningen då? Jo hennes madrass är ännu inte torr så hon sover sött i vår säng, har inte vaknat på hela kvällen!

Historia

Vid 10månaders ålder körde vi kuren, även om vi fuskade och inte tog bort nappen. Jag önskar att jag aldrig börjat med eländet och nu gruvar jag mig ohyggligt för att ta bort den.

Den fungerade i alla fall hyfsat det enda vi inte lyckats få bort är att kunna somna om på ramsan. När hon sov i vårt sovrum var det ett problem för hon vaknade stup i kvarten men när vi bytte till storasysters rum så blev hon genast lugnare och vaknar oftast bara nån gång på sena kvällen eller som senast vid halv två på natten. Då räcker det med att ge henne nappen så somnar hon om.

Jag undrar om vi inte borde köra kuren på nytt nu när jag har jullov för att komma in i rutinerna igen. Ska bara vänta ut magsjukeepedemien igen...

Mvh Erika

[pia-lotta]

En liten mini-omkurning är aldrig fel efter sjukdomar odyl när rutiner etc har fått rucka på sig. Det kan vara precis som du skriver en bra idé att passa på att ta bort nappen samtidigt så slår ni två flugor i en smäll

Lycka till!

[Gäst]

Helt rätt Skrållan - att bara strunta i sängkläderna och låta henne ha sin enmansshow! Synd att hon kräktes sedan... Det kostar att ligga på topp ! Krya på er!

[Skr?llan]

Clara har förfinat sin teknik att kasta ut allt från sängen. Nu har hon klurat ut hur man tar ut madrassen med och då somnar man aldrig. Supereffektivt tycker hon själv. Suck!

Ikväll när hon gjorde likadant så fick jag nog och tryckte ner henne i sängen, hon fick vända sig och åla men inte komma upp med rumpan. Hon skrek, jag svalde klumpen i halsen och vi höll på en god stund.

Ibland ramsade jag henne så lugnt jag kunde och sen när hon visade att hon var villig att ligga ner och börja slappna av ställde jag mig i dörröppningen och tittade ut från rummet (tv:n är utanför) ibland ramsade jag henne men hon låg och tittade med stora vaksamma ögon, utan att somna. Jag stod där länge och tillslut så säger storasyster som försöker sova i samma rum (stackarn) att hon bajsat på sig!!!

Upp och byta och sen fick vi nog så vi drog in spjälsängen i vårt sovrum igen och då somnade hon minsann på studts.

VAD GÖR JAG FÖR FEL OCH HUR SKA JAG GÖRA NÄR HON SLÄNGER UT TOM MADRASSEN?

Mvh Erika

[father of sons]

Hej, Erika

Jag undrar hur dagen ser ut för övrigt?
Sömn, mat, social delaktighet, skrattet till go´nattet... Finns det möjligtvis någon lucka att fylla?

Vår son är 5 mån, så vi har ingen erfarenhet av en 1,5-åring....
Hoppas att du får hjälp av någon med erfarenhet av barn i Claras ålder.

/Mamman till sonen

[Skr?llan]

men vi gör vårt bästa. Delaktig är hon för hon ser till att få uppmärksamhet hela tiden. Däremot är det inte perfekta mattider även om vi alltid strävar efter att göra likadant jämt. Sovningen på dagen är minskad till max 1 timme och en kvart.

Hoppas att hon blir lite tröttare när hon börjar på dagis igen och får leka med andra barn i samma ålder.

//Erika

[annawahlgren]

Hm, det låter inte så rollgt:

"Nåja, tillslut blev jag så less på henne att jag helt enkelt lät henne vara utan sängkläder och ramsade henne utanför dörren i alla fall. När hon inte fick den respons hon ville ha och dessutom hade storasyster bytt rum till vårt, så var det så tråkigt att hon helt enkelt somnade... "

Helt OK att du lät henne vara, helt OK att hon fick ha det lite tråkigt - men om det nu visade sig vara rätt medicin så var det inte för att hon inte "fick den respons hon ville ha" eller för att "storasyster bytt rum till vårt". (Varför då?!)

Att hiva ut sängkläderna inklusive madrassen är en utbredd sport men ingen evig sport. Det är en upptäcktsresa/underhållning man ger sig själv i brist på bättre (jfr spisundersökaren/tekokaren i Barnaboken ). Inget ont i det, och det går förbi. Stay cool, barnet häpnar när tröttheten infinner sig och plötsligt ingen säng finns, i princip... Vart tog den vägen

Precis som när en liten älskling reser sig i sängen och står, i evigheter, är det ingen mening med att ingripa (och allraminst klandra) förrän den lilla verkligen ber om hjälp, vilket man hör på den lika plötsliga som gränslösa sorgen. Då hjälper man lugnt och kärleksfullt och saken är klar, barnet ligger kvar. På madrassen

[Skr?llan]

Jag flyttade på storasyster för att hon skulle få somna någon gång. Det är inte så lätt att sova när lillasyster härjar och skriker och slänger kuddar i huvudet på en...

I två nätter har vi tagit in Clara i vårt sovrum och storasyster får ha sitt rum ifred. Dessutom har vi använt tumstocken flitigt och planerar att flytta vårt sovrum ner och låta barnen få varsitt sovrum. Vad tror du om det?

Nu ska det bli ordning på torpet!!!

/Erika

[annawahlgren]

Ack, eftersom du frågar - jag tror inte alls på det Risken är att du/ni upprättar två separata små revir inom "flocken", och det urholkar en sammanhållning som kunde vara underbar Ni riskerar att få konkurrens mellan barnen med krav på millimeterrättvisa och ett evinnerligt revirbevakande

Men jag ska inte måla f-n på väggen; det viktigaste är fortfarande att ni gör vad ni känner är verkligt rätt och alltid kan stå för - inte bara i natt och i morgon natt utan övértygat och konsekvent framgent

Övar du upp ramsan fungerar den för dem båda. Så enkelt är det (och så svårt, ett par tre kvällar/nätter i början)

[Lillamolntuss]

Funderar... Man skulle inte kunna bädda med ett vanligt lakan och typ linda in madrassen som en kåldolme? Sen kanske även ta ett långt, smalt tygstycke och spänna tvärs över madrassen, mellan spjälorna, under sängen och knyta ihop ändarna så att madrassen ligger där den ligger...

Eller nåt.

[Skr?llan]

Hur menar du att man bara gör ett revirtänkande med barnen om vi flyttar ner, eller menar du som vi har det nu, med Clara i vårt sovrum.

Jag trivs inte alls med henne hos oss eftersom hon vaknar om jag vill läsa på kvällen och det känns som vår frihetszon är helt borta.

Däremot så sover båda barnen bra i skilda rum till skillnad mot när dom sov i samma, då bara busade dom och kom aldrig till ro. Oavsett hur jag ramsade och signalerade att det var kväll och inget mer roligt händer.

Vi har två sovrum uppe (där familjen vistas i huset) och ett sovrum nere. Hur tycker du att vi ska fördela oss.

Clara är 1,5 år och Cajsa är 5 år.

God fortsättning//Erika

[annawahlgren]

Jag menar helt enkelt att barnen bör dela rum. Det är en tillgång för alla på sikt. Den första glada upphetsningen lägger sig. Man får "bara" ha lite tålamod och veta vad man gör och varför

Se gärna kapitlet Syskon i Barnaboken