2 år och andra barn

[MamMalin]

Hej goa forumet! Jag funderar på hur mycket ”umgänge med andra barn” min son egentligen behöver. Lillkillen är nu 2 år och 3 mån. Han är hemma hos mig och lilltjejen som är nio månader. Dagarna varvas med diverse ”jobbande” med trädgårdsskötsel, tvätt, bakning och lek. Någon gång i veckan blir det en dag hos mormor med ”jobbande” där och kanske varannan vecka träffar vi bästa kompisen tillika kusinen som är 3,5 år. Kanske en gång i veckan tar vi bilen till en lekplats men tyvärr är vi oftast ensamma där vilket är synd då jag tycker uteleken är enklare för alla. Lillkillen har börjat intressera sig för andra barn, pratar om att han vill ”åka till barnen”. Vi har därför besökt närmsta öppna förskolan vilket lillkillen har tyckt varit jättespännande! Jag är dock inte så imponerad då det är av modellen ”låt barnen leka på egen hand så föräldrar får fika o prata med varandra”. Vad tycker ni? Ingen öppen förskola? Annan öppen förskola som ligger längre bort? Ok med den nära öppna förskolan, han har ju roligt där? Annan lekplats med hopp om att hitta lekande barn?
Tack för era råd!

[TorsMamma]

Vet du, tills efter trotsen är slut typ 3,5-4 år så kommer behovet av "andra barn" att vara mycket begränsat. Det de flesta under denna ålder gillar är "andras leksaker" och det håller i sig rätt länge. Så mycket social delaktighet hemma och kanske någon lekplats eller två räcker gott och väl en bra tid till.

Men skall vi sen tala dina behov så kan ju de vara annorlunda.

[hannah]

Hej Malin!

Jag har en tråd härinne där jag tar upp lite samma sak som du. Jag vet ju också att det viktiga behovet av andra barn kommer långt senare än så gamla som våra barn är nu, men samtidigt kan jag inte bortse från att min tjej också blir helt otroligt glad av andra barn och söker sig till dem om det finns tillgängliga.

Jag tänker att det ändå är skönt att ha i minnet att det inte GÖR något om de INTE träffar barn, så dämpar det ev dåligt samvete. Vi har flera lekplatser i vårt närområde vi kan gå till, men sällan är det barn där. OM det är barn så tjuter vår tjej av lycka, klappar händer och skrattar. Det är då det knyter sig i magen på mig. Visst, hon leker inte på riktigt med dem, men hon vill verkligen vara bland dem och MED. Hon hänger på när de leker kurragömma utan att fatta poängen, hon vill springa bredvid och busa och skratta, hon vill gunga gungbräde när de andra barnen gör det. Det mest rörande att se är när hon full av självförtroende kastar sig in i en grupp barn som känner varandra och tar för givet att de liksom är där för att vara med henne. Mammahjärtat får utså mycket när de stora barnen inte alls är intresserade av den där lilla tjejen.
Så, jag kan inte bortse från det faktum att vi träffar få barn.

Jag tar med mig barnen på öppna förskolan som är utomhus 1-2 dagar i veckan, bara runt 2 timmar åt gången och det är sjukt poppis här. Vi har gjort det i över ett år och tills nu har den stora vinsten varit att det är så fantastiska förskolelärare som hon verkligen fått en fin relation med. Nu är även vinsten att hon känner några återkommande barn där också. Men jag förstår din tanke om att det verkar vara mest för föräldrarnas fika. Tråkigt. På vår öf är det alltid sångstund och pyssel på schemat medan vi är där. Det är bra och uppskattat även om jag också gillar just när barnen får leka själva utan att någon vuxen är där och petar.

Jag ville bara säga (med detta låååånga inlägg) att jag verkligen känner igen din situation och är också lite osäker på hur jag ska hantera det. För att träffa andra barn har jag i alla fall lite olika strategier:

-Öppna förskolan (en kort förmiddag eller eftermiddag)
-Slår knut på mig själv för att åka och träffa kompisar med barn
-Går alltid till en andra lekplats om den första var barntom
-SKA bli framfusig och fråga föräldrar jag råkar stöta på i området med barn i samma ålder om vi kan börja ses i sandlådan.
-Funderar på att spana in när närmaste dagis har sin utomhustid och fråga om min tjej får komma in och leka en stund

Men som sagt, man får komma i håg att det inte är än det på riktigt blir viktigt att träffa barn.

Hoppas du hittar ett bra sätt som passar er alla tre!
kram
/H

[Luvisen]

Hellu!

Vi har därför besökt närmsta öppna förskolan vilket lillkillen har tyckt varit jättespännande! Jag är dock inte så imponerad då det är av modellen ”låt barnen leka på egen hand så föräldrar får fika o prata med varandra”.

Änsålänge din son tycker det är roligt kanske du kan strunta i det du själv tycker om det obefintliga upplägget. Jag tyckte inte heller det upplägget var så givande för de små. Hade hellre sett en gemensam aktivitet men änsålänge min son tyckte det var skoj gick vi till ÖF. Efter ett par ggr tyckte lillen det blev trist så då slutade vi gå dit. Det kanske ger sig av sig självt.

Eller kanske är det ngn där som vill ses utanför ÖF så ni kan göra ngt pyssel eller så tillsammans istället och på så vis fasa ut ÖF besöken...?

Kram! /Luvisen