Behöver hjälp, Han slår sin syster!

[Liams mamma]

Jag har läst här på forumet och har redan fått en del tips men jag hoppas att någon har något tips till oss.
Min son är precis 2 år och min dotter är 6 veckor.
problemet är att han slår henne så fort han får tillfälle och det blir bara värre och värre. jag har läst barnaboken(brukar kalla den för min bibel!) men jag klarar inte av detta problem längre.
han slår jättehårt! jag har försökt med allt tror jag. varje gång säger jag "inte slåss, man klappar fint" och så klappar jag med hans hand, frågar om han kan själv och berömmer när han klappar. men nästan varenda gång avslutar han med ett slag. oftast hinner jag stoppa handen men inte alltid.
han tittar alltid väldigt utmanande på mig när han slår.
kan tillägga att jag tar honom i bruk väldigt mycket.
han hjälper mig att laga mat och tvätta och hämta saker osv.
värst är det när jag ammar, vilket jag kan förstå. funderar på att ge upp amningen eftrsom jag då inte kan parera slagen lika lätt då.
han slår en del andra barn oxå och kastar leksaker på dem.
jag har verkligen kört fast! hur ska jag få honom att sluta slå? han får hjälpa til att byta blöjor, klä på lillasyster osv men försöker hela tiden slå henne i ansiktet under tiden.
detta har gjort att vi hela tiden måste gå och bära lillasyster när hon inte sover. annars klättrar han upp där hon ligger och slår henne.
hur hård kan man vara mot en tvååring?

tacksam för råd!
Liam och Tuvas mamma.

[annawahlgren]

Du behöver inte och ska inte vara hård - han är för liten för det. Av någon anledning har han "fastnat" i att slå till lillasyster och då måste hon beskyddas. Han kommer över det

När han sköter henne och hjälper, får du hålla uppsikt och berömma och uppskatta, som du gör. Slår han henne plötsligt i samband med det får du reagera som på en olyckshändelse och inte förebrå men förhindra.

Ta bort lillasyster utom räckhåll. Låt honom vänta och längta! Och inse att det kan ta sin tid. Din uppgift är inte bara att undervisa och uppfostra storebror utan också att beskydda den lilla. Se det inte som någon katastrof, det går förbi. Fortsätt som du gör, tjata om klappandet och kramandet och ha tålamod!

Du är så duktig

[Liams mamma]

Tack för ditt svar anna!
Ja jag ska försöka ha is i magen. Jag förstår ju att det går över någon gång men som det är nu så blir man ju så ledsen.
Tack för en otroligt bra bok Anna!
Den har hjälpt mig mycket!

[annawahlgren]

Tack för varma ord

Du får helt enkelt inte bli ledsen Han menar inget illa. På herrars vis laborerar han med makt: han kan åstadkomma reaktioner, både hos dig och lillasyster. Han är någon, blir någon... berör, om folk blir upprörda. Tragiskt nog fattar inte människor, varken små eller stora, att den glädje de åstadkommer också är deras verk - vi tyckis tro att folk är glada ändå, på någpt vis; födda glada och per automatik; vi har då inte någon del i det. Men kan man göra någon ledsen, arg och/eller förb-d och upprörd, är det bevisligen vårt eget verk. Tycks vi tro

Så tänk inte i ledsna termer, tänk OJ DÅ, hm, hoppsan, det blev fel här, oj då, tänk då, det får vi åtgärda... och så gör du något praktiskt. Ta för Guds skull inte detta som något personligt - varken mot dig eller mot lillasyster