Trött mamma :-(

[Marieh73]

Hallå!
Hoppas detta inlägg blir rätt nu, är ny på detta forum och letar med ljus och lykta efter hjälp som kan komma till nytta mellan mig och min treåring.
Vi har fasta rutiner på det "vanliga" som frukost, lunch, middag, tider, sovrutiner mm och allt det där fungerar faktiskt ganska bra. Hon går på dagis 15 tim i veckan då vi har en liten till på 11 mån. Problemet är att hon säger "dumma" om allt, dumma mamma, dumma syster osv, alla är dumma om man t ex säger något som hon inte tycker om. Börjar bli ganska irriterande att lyssna på, många ord kommer från Astrid Lindgrens filmer som t ex Madicken "din dumming", "pisspotta" mfl. Jag vill att hon ska sluta med det, känns inte ok att hon säger så hela tiden. Alla på dagis är också dumma men det allra största problemet som jag ABSOLUT inte vet hur jag ska tackla är t ex som här om dagen när vi var hos en bekant till mig och hon ville ha en bulle till och jag hade då tagit med mig exakt så att alla skulle få en var men två hade inte inte kommit och hon då ville ha en till bulle och jag sa nej, självklart fick jag direkt höra "dumma mamma du är så dum" och så spottade hon på mig en direkt loska som hamnade mitt fram på tröjan, hur i hela fridens hanterar jag det
Det var inte den första gången och jag blir lika jäkla arg/ledsen varje gång för mig är det förknippat med förnedring och jag tar lika illa vid mig varje gång det händer och jag vill verkligen att det ska sluta innan jag gör något dumt.
har läst lite utav trådarna om när de slår någon att man ska visa att man ska klappa fint istället men det skulle vara för mig omöjligt att i ett sådant läge att hitta ett lugn till att ens kunna tänka på det viset, det slår liksom slint i skallen.
Jag blir heligt arg och tar tag i henne och talar med arg röst som är väldigt åthållsam för annars skulle jag nog bara skrika, att du FÅR INTE spotta så beter man sig inte, eller nåt i den stilen och det som händer är att hon fortsätter att spotta och bara blir till ett nästan hysteriskt tillstånd och självklart gråter.
Vad göra, ignorera känns inte som något allternativ (har testat) men då känns det som att jag säger "det är ok att spotta på mig och sparkas för jag gör ändå inget motstånd" och detta är verkligen inte ett ok beteende i mina ögon. Hemma kan jag iaf ta till rummet, att hon får stanna där tills hon slutar och spotta men vad gör man när man är borta och hon spottar på mig?
Hoppas på tips Tack

[chokladkaninen]

Hej Marieh!

Är det en trotsande 3-åring du har, eller är det en nästan 4-åring? För mig låter det som att din dotter har kommit ur trotsen och ber om att bli fostrad, men kanske är det fortfarande trotsbarnets frustrerade ifrågasättande av allting som gäller? Det där med att visa vad man får göra istället är alltid bra, men räcker inte för en unge som faktiskt söker konflikt, som din lilla dam verkar göra.

Har du Barnaboken? Trotskapitlet är jättebra och ger exempel på olika typer av trotssituationer och hur man kan hantera dem. Som du redan har tänkt är det förstås viktigt att man som förälder är förutseende, så att man är beredd på att situationen uppstår och kan hålla sig lugn och reagera rätt. I fallet med bullen skulle jag t ex ha förberett den lilla damen på att det finns en bulle till varje person, och sedan när hon ville ha en bulle till sagt: ja! Det vill jag med! Hur ska vi nu dela bullarna så att alla som vill kan få en bit till? En positiv attityd är till god nytta! 8) Och barnet känner sig förstås mer förstått och blir mer sammarbetsvilligt om man visar att man tar hennes önskan på allvar än om man avslår den blankt. (Hade det inte funnits någon mer bulle hade motsvarande taktik varit att "pakta": ja, jag ville OCKSÅ ha en bulle till! Dumma dumma bullarna som tog slut!)

Blir det sammanbrott trots tillmötesgående attityd och glada miner (och det blir det ju om man är i trotsåldern! ) så är det fördröjd förvisning som gäller. Tyvärr, vännen, om vi inte kan uppföra oss som folk på besök/i affären/etc kan vi tyvärr inte vara här. Och så får man ta sig hem. Och det är ju inte så skoj, men brukar bara behöva göras nån gång för att budskapet ska gå fram.

Ang dumma dumma, osv så finns det två huvudspår. Det ena är att skoja bort det, och det andra är att tillrättavisa "så säger inte jag till dig och du inte till mig". Då får man 1) vara beredd att stå för vad man har sagt, ifall det drar igång en större konflikt; och 2) vara noga med att peka ut vad man får säga istället.

Några länktips, till slut:
Om att pakta: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743
Om att svara ja: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13057
Trots:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 02&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=138889

Läs runt lite och hör av dig igen, så kan vi bolla mer!

[Marieh73]

Tack så jätte mycket för ditt svar har såklart förstått att min handling inte var så bra och ja, jag har fått boken utav svärmor när vi väntade första barnet så den lusläser jag nu
Har nu i tre dagar testat en mer positiv attityd och att inte prata/förklara sönder allt som jag så gärna gör. Rakare rör som t ex "nu ska vi äta" "nu ska vi klä på oss" allt i en positiv ton och de gånger hon säger "vill inte" så säger jag bara det en gång till och tar henne i handen t ex och så går vi tillsammans till matbordet. Har tänkt på nästan varje ord jag sagt så det ska bli rätt och hittills har det fungerat och jag har känt mig starkare i mina beslut och då har det varit lättare att stå fast vid vad jag vill ska bli gjort, sååå himla skönt
En annan sak som jag känner att jag inte vet hur jag ska hantera, det är när vi är hos bla en kille som är lika gammal som dottern och de leker, går bra ett tag men när han blir arg och hon säger nej när han ska ta något som hon leker med så slår han något i huvudet på henne eller knuffas hårt. Blir lite ledsen eftersom jag vill ju inte att hon ska lära sig ett sådant beteende, hon har aldrig som jag sett börjat att slå. Självklart så börjar hon gråta och säger "dumma A" men vad ska jag säga till henne för att hon ska känna sig stark i situationen?

[chokladkaninen]

Hej igen!

Vad kul att höra att det går bättre! :thumbsup:

Jag skulle absolut ingripa i den situationen, innan han hinner slå eller knuffas och säga Ojdå! Ville ni ha samma sak nu? Kolla med x om hon vill byta! Eller: Ojdå! Vi slåss inte, vi klappar fint. Etc. Beroende på vilken relation du har till pojkens föräldrar kan du antingen ta upp hans beteende med dem, och ge konstruktiva exempel från Barnaboken på hur de ska hantera hans slående (finns en länk om barn som slåss under favoriter här på barnafostran också) eller bara hantera hans beteende själv efter bästa förmåga när ni ses, enligt ovan. Din främsta uppgift är ju att se till att din dotter inte råkar illa ut, och får lära sig hur man ska bära sig åt här i världen. Om du dessutom kan hjälpa pojken och hans föräldrar på traven är det en bonus.

[Marieh73]

Absolut ska jag rekomendera boken till dem för så pass bra känner jag dem
men det är inte alltid så lätt att förebygga ett ex var för några veckor sedan kom jag och den andra mamman för att hämta barnen på dagis och de stod och lekte med vatten och de lekte bredvid varandra men när min dotter vänder sig om för att hämta mer vatten så häller han ut geggamojan ur hennes hink och det ser hon så då säger hon "dumma A" och A som står med en kanna vatten i handen på ingen sekund alls så har han slängt vattnet rakt i ansiktet på henne hon börjar gråta förtvivlat och jag hinner inte ens fram så har i nästa sekund slagit kannan i huvudet på henne hela den dagen var det "dumma A, dumma A" som jag självklart förstår men vad kan/ska jag säga hon var ju jätte ledsen. Gör ont i ett mammahjärta

[chokladkaninen]

Ja absolut! Det är ju där det är bra om man kan prata med de andra föräldrarna och enas om en gemensam linje. I det här fallet tror jag att det skulle kännas bättre, både för din dotter OCH för pojken om han fick hjälp att göra bra igen, att ställa saken till rätta. Till att börja med ska flickan givetvis få en kram och det ska blåsas och ojjas där det gjorde ont på henne (HAN ska göra det, alltså, med lite vuxet understöd av dig eller sin mamma eller kanske ännu hellre båda tillsammans så att han förstår att DE VUXNA som kollektiv handlar så här - den normen vi står för är att man ska reparera skadan man gjort, så blir det bra igen). Sedan behöver flickan kanske få hjälp att torka sig, att få på en torr tröja etc, och allt det kan han ju hjälpa till med. Och till sist ska förstås lervällingen i hinken återställas.

Poängen är att båda barnen ska se
1) att ni vuxna står för en norm om hur man beter sig; om inte den följs (dvs nån slåss el likn) så ingriper ni och ser till att det går rätt till.
2) att den som förgår sig, gör ett misstag (pojken i det här fallet) inte blir dömd och skuldtyngd för evigt, utan får hjälp att ta till sig normen och ställa saker till rätta igen.
3) att den som blir offret i historien också får veta hur man ställer till rätta och slipper vara arg på sin kompis och tycka att han är dum. I förbifarten kan hon också få påminnas om att man inte säger "Dumma A" - man säger: ojdå, jag höll på att leka med den leran! Kan jag få tillbaka den, tack!"

[Marieh73]

Jo, låter väl vettigt. Får se om det blir fler gånger. Tack så mycket för svar, återkommer om det blir fler frågor