Söker tråd med tips kring matsituation

[annica72]

För länge sedan, kanske 2007, skrev jag ut en punktlista från forumet med toppentips för en avslappnad och lugn matsituation. Kontentan var att man inte ska överkoncentrera på barnet och att barnet ska äta för sin skull och inte för föräldrarna. Den var skriven i handfasta punkter.

Någon som vet om den går att hitta så här långt senare?

[TorsMamma]

Hej,

Om du har den utskriven kanske du kan använda "sök" funktionen här ovan. Söka på vissa ord och användarnamn.

Själv minns jag inte listan och har den inte själv.

Men ALLT finns kan jag lova.

[annica72]

Utskriften har vandrat iväg... Får väl skriva ihop en ny!

[TorsMamma]

Dela med dig! =D>

[annica72]

Vem har jag då skrivit detta för? Jo, ett par i bekantskapskretsen verkade så villiga att lyssna till mina råd, då de kände sig lite tagna på sängen av graviditeten. Jag satte ihop ett dokument med sånt jag tyckt var bra under graviditet och spädbarnstid. Det ähum.... slutade på 5 A4-sidor . Produkter som var toppen, typ kakaosmörstick från Bodyshop och NäsFrida etc etc.

Nu har lilla killen tittat ut och jag kände att det kliade i fingrarna igen. Vad hade funkat bra för oss när det trasslat med amning, övertrötthet osv? Ännu ett dokument (nu bara 2 A4-sidor) tog form. Där ville jag verkligen få med min (AW:s) syn på matsituationen, då jag sett såna skrämmande exempel i min närhet. Det här är vad jag fick ihop:

Matbordet
Sista ämnet är Matbordet och gäller ju inte er än på ett tag. Vill ändå slänga in en blänkare.

Man går efter gällande rekommendationer och börjar mata. Det brukar gå bra, men sen när man har hela portioner och barnet inte med en gång slukar hela portionen – hur tänker man då? Det viktigaste är att inte göra matsituationen till något man trotsar kring. Tänk: Varför ska barnet äta? För min skull? Eller för barnets egen skull? (Det sistnämnda såklart.)

Det lilla barnet som matas med sked: Man matar och vill barnet inte ha mer, fastän man tycker att det inte ätit tillräckligt, så kan man distrahera genom att låta barnet undersöka slevar och annat på löpande band samtidigt som man matar in. Barnet tycker att det är för tråkigt att äta helt enkelt.

Det större barnet som äter själv: Det är så lätt att överkoncentrera på barnet, att man hela tiden tittar på vad barnet pysslar med. Det är bättre att koncentrera sig på sin egen mat och glatt utropa ibland att det är SÅ GOTT! Om man tycker att barnet nog ska äta potatis också, kan man säga Vad god potatisen är! Har du provat? Tänk” MATGLÄDJE, inte KRAV” är nog ledordet. Att börja ställa krav kring maten är som att be om problem.

Naturligtvis blev det ett otal referenser till Barnaboken, som de har ( eftersom jag skickade ett äldre exemplar som låg och skrotade).
Nu hoppas jag bara att de inte tycker att jag är en fullständig galning och bara håller god min!

Mina klokskaper kan sändas till vem som helst som vill.