jobbar mkt med förändringsarbete i organisationer och har därmed lärt mig ett antal verktyg som är precis lika applicerbart på mammajobbet och privata relationer. Försöker tänka så här när det gäller att predika AW - åtminstone för personer som jag bryr mig om och som jag vill lägga energi på. Kanske kan det även hjälpa ngn annan...
På jobbet har jag alltså krav på mig att genomdriva förändringen och för att få det att lyckas måste folk själva vilja ha just denna förändring och själva driva på den. Det som är gemensamt för ALLA ställen är:
1) Vi har en speciell situation, även om det fungerat för andra kommer det inte fungera här för att.... bla bla bla...bla bla bla...
2) Alla har ett enormt behov att försvara varför det är så här och dessutom berätta allt de redan gjort som inte funkat.
Känns det igen hos de flesta mammor?
Första steget är att lyssna och att lyssna ännu mer. En bra liknelse är "säcktömningen". Ofta går personerna runt med en stor "bag of shit" som stadigt fylls på. Kommer man då in med bara ett aldrig så litet råd eller tips som kan uppfattas som kritiserade av det nuvarande sättet, kan man råka ut för en rejäl säcktömning. Man får alltså höra en massa skit och hårda ord som är helt totalt överdrivna och rejält känslomässiga. Verktyg nummer 1 är då att se till att tömma hela säcken 8) . Dvs lyssna, håll med och se till att personen verkligen får ur sig all skit. Dvs håll med om att det låter hemskt det som skrivs på FL (jag tycker ju att det låter hemskt så som det beskrivs, det kan man ju hålla med om... Inga "rättningar" i detta läge). Sedan gäller det att vänta tills att personen kommer tillbaka, nu med en tömd säck och ett helt annan inställning till att få råd. Då är nästa steg; att försöka få personen att komma fram till förändringen själv - genom att ställa lite ledande frågor.
"Tror du att rutiner skulle hjälpa eller skulle det krångla till det för mkt, du som ändå har så mkt att fixa med på dagarna?" "Undrar om lillkillen skulle sova liiite längre pass om han bara kunde fatta att han skulle äta lite mer" (dvs, lägg gärna "skulden" på ngn annan - ändamålen helgar medlen 
).Funkar även att säga skuldbefriande påståenden som -
"Ja för mig har ju det här funkat, men jag har jag ett litet annat barn - din lilllkille är ju så bestämd/social/morgonpigg..." etc. Dvs viktigt att skuldbefria personen från den gällande situationen. Därmed inte sagt att personen inte känner skuld, det viktiga är att du signalerar att du inte skuldbelägger henne/honom. Om man redan här känner att man har en dialog och inte en monolog kan man kanske våga säga; "Du kan ju kolla i den här länken, finns några som har haft det ganska jobbigt men som jag tror fixat det." (viktigt att säga "tror", inte predika några lösningar. Den här processen kan ta dar, veckor eller månader. Själv känns det som att jag ger det så mkt tid/energi som relationen är värd. Dvs ytliga vänner eller företag med en liten förändring och den här personen inte är nyckelperson, den får mkt mindre ork än om det handlar om nära vänner/släkt eller nyckelperson för en stor förändring på ett företag.
Ofta funkar det här, naturligtvis är det trots detta ganska jobbigt att få en "säcktömning", särskilt när det gäller barnavård - men det är lättare att hantera när man vet vad det handlar om och att det egentligen inte är personligt (dock kan det låta ganska personligt.. ) ).
Med allt detta sagt så vill jag även säga att jag kör direkt motsatt metod, mot auktoriteter och sådana som jag bedriver medveten eller omedveten maktkamp mot, typ BVC eller t.o.m. i relationer som är jobbiga och som jag inte orkar bry mig om. Då kan jag utan dåligt samvete säga att AW funkar, men att det krävs att man är en engagerad förälder som vet vad man gör... Inte särskilt poppis uttalande eftersom jag med det signalerar att du antingen redan nu är oengagerad eller att om du försöker men misslyckats inte varit tillräckligt engagerad. Ibland måste detta bara komma ut för att balansera all energi jag lägger i det "riktiga" förändringsarbetet...
Så, mitt generella tips - tänk säcktömning nästa gång. Då kan det bli en ganska intressant "lyssning" som inte ger ont i magen och i det långa loppet förhoppningsvis leder till en förändring.
Kram från managementkonsulten
) Har börjat med små hintar på direkta frågor, om mer mat tex. och sagt typ du kan ju testa och det har hon gjort och det fungerade 
Kruxet var att när de väl fick reda på vart detta bra kom i från så slår man ifrån sig med hat bara för att det kommer från Anna. Då blir det ogiltigförklarat. För det är fel och elakt. Och ibland inser man inte att folk i ens närhet har så oerhört starka åsikter i frågan.
Det måste väl vara så himla mycket roligare att berätta hur bra ens ungar sover och äter i stället för att gnälla om det motsatta 