Hjälp allt är en kamp!

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Sedorika
Inlägg: 2
Blev medlem: ons 28 sep 2011, 19:56

Hjälp allt är en kamp!

Inlägg av Sedorika »

Hej!
Mitt första inlägg! Hoppas jag gör rätt!

Jag skriver för jag vill ha tips och bekräftelse för att jag hanterar situationen rätt!

Sonen snart 19 månader har de senaste dagarna fått vansinnesutbrott, så fort han ej får som han vill! Ta idag som exempel, vi kommer hem, han vill ej gå upp för trappan, avvärjer med att han får låsa upp dörren! Funkar, frivilligt tar av sig skor osv! Ska laga mat, sonen ber om äpple, utmärkt, skalar äpple, sätter honom i sin stol, han får utbrott! Och det är inget eskalerande utan han blir hysterisk direkt, så pass att han vet inte vad han vill! Vad göra? Vi har när det gått så långt antingen låta han vara, men han har svårt att lugna ner sig själv! Ibland får han gå in på sitt rum, han får snutte och napp och så säger vi att han får lugna ner sig och kan komma ut när han gjort det! När han tystnar, ska man gå in och typ bekräfta att ja vad bra nu får du komma ut, eller helt och hållet låta han vara tills han är redo!

Mitt andra Problem är sömnen, han vaknar efter några timmar, samma sak, hysterisk, arg förbannad! Man får ej ta i honom osv! I början så springer man in och visar att man är där, jag finns här! Klappar ömt på ryggen och när han är lugn går jag ut! Men det spelar ej någon roll! Till slut låter jag han vara och då eskalerar det varje gång! Igår fick han lägga sig bredvid mej, han somnar pm efter en stund, vaknar ca halv fem med samma visa! Hur hantera på bästa sätt!

Tredje frågan, när han är upprörd är det alltid till mamma han vill , pappan blir till slut irriterad och typ sårad! Finns något bra sett så han vänder sig till bägge! Eller är de typ fas! Han har börjat snacka otroligt mycket så det sker så mycket för honom, och jag
Förstår det! Vill bara lära mej att hantera framför allt
Utbrotten och sömnen på ett bra sett! Annars kommer jag aldrig få någon bra sömn igen på ett bra tag!

Tacksam för svar!
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Re: Hjälp allt är en kamp!

Inlägg av Ewa »

Hej :D !

Förtrots stavas det liten kille går igenom. Den stora frustrationens tid. Över allt man vill kunna men inte förmår, över hur mycket man börjar inse att man INTE helt greppar. Blä - så ska man lära sig behärska allt det där eländet också. Inte lätt alls. Under Favoriter här inne på Barnafostran hittar du rubriken Förtrots. De trådarna är väl värda att läsa.

Länkar också till en tråd om sömnfnurror i förtrotsen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=13298

/Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Sedorika
Inlägg: 2
Blev medlem: ons 28 sep 2011, 19:56

Förtrots frågor

Inlägg av Sedorika »

jag har svårt att avgöra vilka strider man ska ta. om jag vill sätta honom i sin barnstol när han ska käka äpple för att jag 1. ska laga mat, jag vet att han inte kommer sitta still, och tar jag äpplet om han går ner från stolen får han utbrott för det. 2. han ser bättre vad jag gör när jag lagar och på så sätt försöka få honom lite mer delaktig. Det resulterar i raseriutbrott, med allt vad förtrots innebär :!:

shure jag hade kunnat sätta ungen på sin vanliga stol, MEN jag vill också lära honom att han inte ska få bestämma vart tusan han ska sitta. jag vill ha honom där och då tycker jag lite att han ska inte tro att han kan göra som han vill och få utbrott för allt möjligt bara för att han kan! :twisted:

Förstår ni hur jag menar! :cry:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Re: Hjälp allt är en kamp!

Inlägg av Ewa »

Hej du :D !

Att bedriva maktkamp med små frustrerade ärtor lär inte vara så fruktbart. Som du ju märker 8) Så sådana strider är fullständigt meningslösa. Att man borstar tänder, tvättar sig, sover och får i sig lite mat varje dag kan man hålla hårt på i alla lägen. De dagliga rutinerna och det mest livsnödvändig. Men att strida om vilken stol eller HUR någon väljer att lösa ett problem är dömt att misslyckas och allt det gör är bara att skapa MER frustration. "Mamma FÖRSTÅÅÅÅÅR inte!!!" Då kan du ju visa att du faktiskt förstår. Pakta med barnet om livets orättvisor och eländen i stort och jubla över att det finns lite fantastiska alternativ för att komma vidare. Men sätt inte hårt mot hårt om petitesser bara för att du KAN, bara för att du är vuxen och vet bättre och därmed bör vara den som bestämmer och visar var skåpet ska stå i alla lägen. Under Förhållningssätt finns flera bra trådar som visar på alternativa vägar att gå i kommunikationen med barnen.

/Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"