Hej!
Härligt att du har attityden på plats angående nätterna. :thumbsup:
Jag känner igen mig angående maten. Vi hade det EXAKT så. Jag vet frustrationen man kan känna som förälder och hur salta tårar kan bränna i ögonen. Där har jag min största orosnerv.

MEN tyvärr hjälper det ju föga att bli frustrerad.

Så nu blir vi konstruktiva istället!
Jag vågar sätta en peng på att juvelen faktiskt både är hungrig och trött kring lunch. Det var en tid sen han åt och faktiskt snart dags att sova igen. Blodsockret har sjunkt kraftigt sen senaste måltiden, det gör sitt för både tröttheten och hungern. Det här med att börja äta själv är ju en ny företeelse.

Man ska sitta, gapa, och "tugga" och svälja maten. När man ammar eller får flaska så får man ligga i bekväm ställning samtidigt som man enkelt suger fram mat. Klart att det är jobbigare att lära sig att äta vid bordet i stället. Herr Vällingsson håller på och lär sig en ny arbetsuppgift på företaget

Då får ledningen vara tålmodig och hjälpa herrn.
Några tips på vägen:

Som Anna09 var inne på- attityden av självlarhet. (Det är verkligen inte det lättaste det vet jag. Men bara gör´t!

)

Jag gav lite ersättning (inte välling obs!) först. Jag bara bestämde en mindre mängd, men se till så att juvelen inte blir mätt. Detta gjorde jag nog bara i 1- 1,5 vecka, sedan fattade Lilloppan galoppen. Jag upplevde min tjej som tokhungrig och då vart lunchen till en enda gråtfest.

Men med bara lite ersättning i magen, blev det bättre. Sedan efter en tid toppade jag med ersättningen istället. ( Nu när hon är äldre toppar vi med välling)

Jag uppfann också ett nytt verktyg. Som jag fortfarande använder flitigt. Min tjej har nu fått smak att äta själv, så nu kör vi 50% matning och 50% plockmat. Fungerar OK.
Jag uppfann helt enkelt "attityden av uttråkhet" Låter ju helknasigt

. Men när jag pillar med mitt , typ äter, eller läser tidning, så kan jag liksom skicka in en sked mat medan jag tittar upp från tidningen, medan hon pillar med sitt. Jag har en stor talang för överkoncentration med mat. Oj vad det svider i mammahjärtat när ungen min inte vill inte så mycket som jag skulle vilja önska. Därför får jag helt enkelt iallfall låtsat att jag inte är så värst intresserad. När hon plockar med sin mat (och hon visat mig att nu behöver jag nog inte din hjälp mer) kopplar jag på min attityd av uttråkhet. Jag har faktiskt nån gång t.om lämnat bordet för att diska

när det börjat osa överkoncentration. Då har hon fått sitta och plocka med sin mat. Aldrig att de små liven skall plocka upp vår ORO för maten. De skall ha GLÄDJE vid bordet och den glädjen behöver inte vi föräldrar per aoutomatik ha ensamrätt att förmedla. Anser jag. Tycker att de små juvelerna kan tillägna sig denna glädjen själv. Matning skall aldrig bli till någon underhållningsshow, där mamman eller pappan får agera pajaser för att få i barnet mat. [-X
Nu får du guida herr Vällingsson med den nya arbetsuppfiten som ålags honom. Ha dock tålamod med honom, det tar tid att lära sig allt nytt på jobbet

LilloppansMamma