jag befinner mig i ett träsk.
Det började med att hon kom upp ur sängen på nätterna eller efter nattning. Hon kissade på pottan och gick sen och la sig. ok tycker jag. Sen började hon komma upp utan att vara nödig. Då sa vi "det är natt gå och lägg dig" Detta accepterades med visst gnöl i början. Hon har spjälisen kvar och fick klättra i själv. Sen började det med att inte vilja lägga sig, vilja göra tusen andra saker-kissa, snyta sig, dricka vatten...Hon har vattenglas brevid sängen liksom papper. pottan står brevid sängen. Det gick bra ett tag. Sen tvärvägrade hon gå in i rummet, började tända lampan, skrika, accepterade inte att jag stängde dörren. Och när hon väl kom i säng så började cirkusen igen. KÄnde att hon betedde sig på ett sätt som definitivt inte var okej. i början sa jag om hon betedde sig så illa att "då stänger jag dörren". men det blev en maktkamp om denna dörr. Man kan väl inte stå och hålla för dörren mitt i natten?
Då började jag förvisa till hallen i stället. TÄnkte att där kan det ju inte vara så kul att stå mitt i natten. Det fungerade i början. Tills det verkade gå underhållning i det med. Nu kan hon ligga och provokationsskrika och skrika " jag vill skrika!!!!" om hon inte får respons på det så kommer hon upp. vill att vi skall komma och förvisa henne
Samma sak kan det vara vid läggning. Om hon har vägrat gå och lägga sig så har vi sagt "jaha då får du sippa på pallen" där har hon kunnat sitta länge. och det har blivit många nej om man frågar om hon skall lägga sig när ho hoppar ner. Sen när hon väl lagt sig så kan hon efter en stund ropa" jag vill sitta på pallen" och sen komma upp om ingenting händer. Provocera mer och mer...
Skäll på mig eller tala om vad jag missar. jag vill så gärna att flickan skall få lite lugn och sova. Jag inser ju att jag inte ger ungen något vettigt besked för i värsta fall så håller vi på i en timme eller mer mitt i natten. hon blir arg och ledsen om vart annat och jag blir tillslut arg, vilket egentligen är det sista jag vill, för då blir hon rädd och det är ju verkligen inte därför jag vill att hon skall sova...
jag försöker göra henne mer delaktig hemma för jag märker att nätterna strular mer när hon har varit "onyttig". Försöker skratta ordentligt med. men hur skall jag hantera de akuta situationerna?
hoppas någon orkar läsa....