Det åskar!

[NlNA]

Hej

Vet inte om jag söker på rätt forum men gör ett försök, annars får ni hänvisa mig

Finns det någon bra tråd om rädsla för åskan för en 3,5 årig tös
Har letat men hittar ingen.

Jag var inte närvarande när åskan gick utan exet / barnens pappa tog den "fighten". Dock misslyckades han fatalt (i mina ögon ) då tösen vaknade och han lät henne komma ner till soffan tills åskan hade dundrat vidare .
Snacka om att bli "räddad".

Nu har jag haft en rejäl fnurra varje kväll att få henne lugn inför natten och har fått ge mig till att ha hennes dörr på glänt och en nattlampa tänd i hallen.
Vad signalerar jag med det

Om nu åskan skulle komma tillbaka igen så har jag förberett mig på vad jag ska göra och säga men skulle behöva lite tips och råd från er andra.

Hos sin pappa var hon så rädd så hon kräktes när hon skulle till sängs igen och det vill jag inte ska hända för henne här .

Tack för att ni finns

[annawahlgren]

Ja, åskan är en varg av kaliber. Fara hotar onekligen Och det vet, eller känner, små barn. Vaknar de alls - och det gör de ju, om åskan är stark nog - blir de rädda. Naturkrafterna är inte att leka med; där har människan en inneboende respekt, skulle jag säga.

Du har inte fått svar och det torde betyda att åskan inte riktigt avhandlats på föräldraforumet förut Annars skulle någon av alla dessa alerta länkare till kära forumister visat dig (och mig 8) ).

Räddas ur sängen ska hon ju inte, inte ett så pass litet barn. (I kapitlet Säkerheten i Internationella Sova hela natten har jag beskrivit hur min tant Elinda hanterade eländet när jag var åtta år... Inte att rekommendera för en 3,5-åring ) Men det hade kunnat funka om pappa följt upp det hela på ett bra sätt - sagt hej då till åskan när den dragit förbi, visat lättnad och glädje och därmed förmedlat trygghet: "Å, vad SKÖNT att åskan gick hem och la sig nu, då kan vi sova så gott igen allihop!" Och nattat om henne betryggande och fint i en Attityd av Självklarhet. Och gått till sitt med en trevlig, normaliserande godnattramsa.

Men större apparat än nödvändigt ska man ju inte göra. Skulle barnet ha kommit upp själv och varit vettskrämd, skulle jag förstås tröstat och lugnat men DIREKT återbördat den lilla älsklingen till sängen. Med lite ljus utanför. Och sedan suttit där på sängkanten och agerat "levande skyddsrum", hållit om, klappat, gungat, vad som nu lugnade och därtill PAKTAT med den lillla: berättat kanske om hur otrevlig JAG týckte åskan var när jag var liten och hur rädd jag blev en gång när åskan var så stark och hög och ARG att jag trodde den skulle slå sönder hela himlen (det var ju det åskguden Tor sysslade med på sin tid, med sin hammare över himlavalvet 8) ) Och nästa dag sprang jag ut och tittade efter att himlen var hel och fin och blå och vacker och inte sönder alls. Å, så skönt!

Lite i den stilen. Och så vänta, som pappa gjorde men på rätt ställe om man säger. I sängen, dit inga vargar kunde nå. Och tillsammans med barnet skulle jag sedan konstatera att nu äntligen, äntligen hade åskan blivit trött och gått hem och lagt sig.

O:)

[NlNA]

Tack Anna

Det där med att säga hej då till åskan var precis det jag själv hade planerat om den skulle dyka upp här, men jag hade nog tänkt mig att titta ut genom fönstret i tösens rum och visat hur det såg ut när åskan "agerade". Sen hade vi pratat lite och paktat m.m.
Givetvis hade jag inte tagit upp henne ur sängen utan detta hade vi gjort om (eller rättare sagt, när ) hon sprungit upp för att hon blev rädd.

Hur stor är skillnaden på att göra detta i sängen eller vid fönstret i hennes rum
Det är alltså ok att sitta kvar vid sängen, såsom du beskriver det för att trösta m.m
Blir inte det lite som att det fortfarande är fara på "g"

Tack för att ni finns

[annawahlgren]

Jadå, jag hade nog också tagit henne till fönstret för att titta tillsammans, att "möta faran beskyddad" - det skulle man väl bara känna av, liksom, vad som föll sig. Med sängen som trygg punkt

Visst kan man - inte trösta (som om det vore synd om barnet) men LUGNA, med barnet i sängen, och bör också, anser jag, när det verkligen ÄR fara på färde. Som jag skrev, man agerar levande skyddsrum i KRISLÄGE. Det är ju bland annat det man är till för, som beskyddare

Som vanligt handlar det allra mest om att lyssna. Till barnet förstås men också, och därmed, till sin egen inre övertygelses röst :-({|=

O:)

[NlNA]

Tack Anna för ditt snabba svar

Verkar som jag har fått den information och råd jag behöver nu. Nu kan åskan dundra hur mycket den vill (är barnsligt förtjust i när den går jämfört med vissa andra ).

Har väl dock lite svårt för det där när det är riktigt krisläge , är ju så inpräntad med "ut ur rummet" så fort som möjligt .

Tack för hjälpen och ha en fortsatt härlig sommar

[annawahlgren]

Nu kan åskan dundra hur mycket den vill (är barnsligt förtjust i när den går jämfört med vissa andra ). ---Har väl dock lite svårt för det där när det är riktigt krisläge

Haha Krisläge är ju en definitionsfråga Du får väl höra med barnet

Ha en härlig fortsatt sommar själv (åskfri, hmhm)


O:)

[NlNA]

[NlNA]

Har ju glömt att berätta hur det gick när åskan dundrade förbi här under sensommaren 8) .

Någon gång vaknade inte tösen alls, men för det mesta reagerade hon på den blixtsnabbt

Hon sprang aldrig upp ifrån sängen de gånger den dundrade förbi under natten, utan ropade på mig istället.

Att pakta är en gudagåva må jag säga [-o< . Vi lyssnade lite grann på åskan men framför allt funkade det enormt bra med att jag drog upp rullgardinen och började "skälla" på åskan .
- Gå och lägg dig, fy skäms med att komma här och väcka oss Det är mitt i natten och då ska man sova, inte vara uppe och bråka så (har förklarat för tösen att molnen bråkar med varandra, därav ljudet )

Sen dess har det aldrig varit några problem med att somna om i egen säng eller vara förtvivlat rädd, som det blev hos pappan den gången...

Det där med att "skälla / tillrättavisa" i paktandet fungerar utmärkt i många fler situationer har jag märkt .
När det blåser eller regnar för mycket säger tösen numer till mig:
-Mamma, säg till vinden att sluta blåsa nu, det låter så mycket.
Dessutom tycker tösen det är skitskoj när jag börjar att "skälla"

När tösen tappar gosedjuret under bilfärden och inte kan nå det och jag inte heller har möjlighet att stanna bilen får Lol-Lol (gosedjuret) en tillrättavisning med:
-Men nu får du allt sitta still i bilen när vi kör, inte hoppa iväg så ifrån tösen
Och tösen är inte sen med att apa efter .

Hoppas detta kan hjälpa andra som mot förmodan skulle få "åsk-problem" .

Tack för att ni finns

[annawahlgren]

Härligt, NINA Tack för denna sagolikt trevliga rapport Strålande jobbat =D>

Jag brukar också gräla storstilat när saker och ting inte går som de ska. NU FÅR DU FAKTISKT HJÄLPA TILL LITE GRANN gapar jag argt till Saken, vad det nu är, som krånglar för barnet (och mig, modell pakt). Alltid uppskattat och härmas omedelbart

[NlNA]

Tack själv, Anna