Hej mammatillskruttan
mammatillskruttan skrev:Nu ligger jag på en madrass utanför sovrummet. Känns konstigt... Men nu får hon klara sig där inne. Jag behöver sova en hel natt oavbrutet. Hoppas bara jag hör henne genom dörren...
Oroa dig inte, du hör henne om hon verkligen behöver dig. Jag tror att ni bâde skulle sova bättre om ni sov i olika rum. Har du kanske möjlighet att ge henne ett hörn i vardagsrummet?
Internationella Sova Hela Natten skrev:• Ett hörn i vardagsrummet kanske kan bli lilla barnets ”rum”, om ni är trångbodda?
Plats kan man alltid göra, om man tänker om. I vardagsrummet kan ni kanske till och med avdela en yta som verkligen blir till ett litet rum, med plats för både byrå och hylla och det ena med det andra?
En vinklad skena i taket kan göra underverk. Luftgenomsläppliga mörkläggningsgardiner finns i metervara i alla möjliga vackra färger.
Och du ska veta att liv och rörelse kan pågå i vardagsrummet precis som vanligt, så fort du nått och fyllt det sista delmålet – njutningen - och lilla barnet blivit en Säker Sovare!
En liten åttamånaders pojke, som jag kurat en enda natt när han var fyra månader (föräldrarna fortsatte själva), fick sig ett ”rum” iordningsställt i vardagsrummet, där ljudnivån ibland var så hög att grannarna klagade. Föräldrarna var mycket unga. De hade massor av kompisar som gärna hängde i deras lägenhet på kvällarna och såg på teve, dansade till discomusik, pratade, skrattade, åt och drack och sjöng karaoke, inte sällan allt på en gång … Och barnet sov.
Till slut var det en av flickorna som betvivlade att det verkligen låg ett litet barn där bakom draperierna. Hur skulle en liten unge kunna sova i allt detta oväsen? Hon var tvungen att titta efter. Och släppte in ljus. Och barnet vaknade med ett ryck, satte sig famlande upp i sängen och började gråta hjärtskärande.
Den lille pojken var länge otröstlig. Man hade gjort intrång i hans rum! Man hade äventyrat hela hans säkra trygghet! Man hade sannerligen stört!
mammatillskruttan skrev:Men idag!? Generalstrul à la deluxe...
Klart man kan ha sâna dagar ocksâ, och man kan sitta och analysera i timmar om vad det nu berodde pâ.
Eller sâ tänker man att shit happens 8) och gâr vidare och tänker att imorgon är en annan dag.
Men med precis samma attityd som vanligt! Och den vet du ju hur den känns vid det här laget. :thumbsup:
mammatillskruttan skrev:Saken är den att hon sparkar av sig lakanet och jag får gå upp flera gånger per natt och stoppa om henne igen. Har ni något tips för detta?
Ta pâ henne en pyjamas som hâller henne nâgorlunda varm även utan lakan, och sockar! Dâ kan du med gott samvete lâta henne vara hela natten. Sen kan man träna dagtid, bädda ner nallen (eller dockan eller vad hon nu gillar att leka med). Ta pâ och ta av täcke. Bädda ner mamma och ta pâ och ta av täcke. Bädda ner lilla Isabelle och ta pâ och ta av täcke. Kan du själv, älskling? Hur gör man? Visa mamma! osv.
När jag lade henne skrek hon i tre kvart, stundom helt utom sig. Det känns hemskt att lämna henne, jag vill ju ta upp min sjuka tjej, men samtidigt förstår jag att inget blir bättre av det. Hon somnar inte lättare för det. Tvärtom kommer hon bli ännu mer trött och hon behöver sova för att bli frisk. 
man får liksom känna av lite.