Panikskrik

[Theresepalmereek]

Hej,

Jag har tidigare fått hjälp i detta forum med både mat- och sömnfrågor och det känns väldigt tryggt att veta att man alltid får snabba och bra svar! Min lilla Benjamin är nu exakt tre månader och är en helt underbar liten kille som är nyfiken på världen. Han har emellertid ett hemskt humör (BVC:s formulering) och emellanåt skriker han så fruktansvärt mycket att han blir alldeles blå i huvudet . Tyvärr händer detta oftast när jag inte är hemma utan jag får höra i efterhand av min man hur otroligt arg och ledsen han har varit. Idag fick jag emellertid ta del av det fruktansvärda skriket och mitt hjärta går sönder. Vi var hemma hos min mans föräldrar och Benjamin sov i deras resesäng. Jag körde hem för att hämta en sak och när jag kom tillbaka gick min man runt och försökte trösta Benjamin som hade vaknat efter en halvtimmes lur och gallskrikit (han vaknar ofta och skriker på dagen - aldrig på natten. Ibland kan vi söva om honom, men ofta skriker han så mycket att vi måste ta upp honom och trösta). Han skrek och skrek och jag försökte backa för att låta min man sköta det. Efter nån minut stod jag emellertid inte ut längre och tog Benjamin ifrån honom och då lugnade han sig. Kan det vara så att han gråter efter mig eller finns det någon annan anledning till skriket? När han hade lugnat ner sig gav jag honom bröstet och han åt med god aptit. Han har emellertid skrikit så här även när han varit mätt så det är (väl?) inte hungersrelaterat. Efter han hade ätit och slumrat fem minuter i min famn blev han relativt pigg igen och hade en hyfsat glad vakentimme. När det började närma sig hans nästa sovpass (efter många gäspningar) tog min man honom i bärselen som Benjamin oftast sover väldigt skönt i. Min man gick runt med honom och Benjamin sög förnöjt på sin hand och tittade på det min man passerade. Efter en stund började han gnälla och det eskalerade snart i skrik. Min man försökte med nappen flera gånger, vilken han vägrade ta, och till slut kom panikskriket. När jag gick upp till dem på ovanvåningen höll min man på att ta Benjamin ur selen för att han skrek så mycket och då hade han börjat skifta färg i ansiktet från rött till lila. Min man blir väldigt frustrerad och försöker hela tiden hitta förklaringar till varför Benjamin beter sig som han gör. Jag däremot tror att Benjamin är för liten för att medvetet bete sig som han gör. När jag kom upp på ovanvåningen tog jag Benjamin i famnen och genast lugnade han sig. Efter några minuter satte jag honom i selen och efter några minuter i den sov han...

Senare på kvällen skulle jag ge honom hans kvällsslurk, vilket inte är det lättaste då han blir väldigt arg när jag försöker ge honom bröstet då han inte är speciellt hungrig. Efter några sekunders sugande släppte han bröstet och började gallskrika samtidigt som han satte i halsen vilket inte gjorde situationen bättre. Han lugnade sig emellertid direkt när jag tog upp honom mot axeln... Varför han blev så fruktansvärt arg vet jag fortfarande inte...

Ibland har han skrikit så mycket att han tappar andan och börjar vifta i panik med armarna. Skriken kommer som sagt nästan alltid när jag inte är hemma eller när min man håller honom. Min man kramar, gungar, vaggar, pratar, testar napp osv, men inget hjälper. Frustrationen hos min man blir stor och det märker Benjamin (tror jag) och det förvärrar bara skriket. Jag vill inte köra över min man genom att rusa in och ta över men eftersom jag alltid lyckas få lugn på honom så borde jag kanske göra det...eller? Är Benjamin tillräckligt medveten för att vilja ha min tröst när han skriker? Kan min man göra något annorlunda? Är det som sköterskan säger, att Benjamin helt enkelt har ett fruktansvärt humör, eller beror det på något annat? Benjamin är väldigt glad för sin pappa och ler alltid stort när de umgås och leker. I sina gnälliga/arga/ledsna stunder är det emellertid alltid jag som lyckas bäst med trösten. Finns det något vi bör ändra på i vårt sätt att bemöta Benjamin?

Varma hälsningar Therese

[annawahlgren]

Välkommen är du

Det sköterskan säger är DUMHETER. Lyssna inte till sådant trams.

Om du tänker LUGNA i stället för trösta, inser du kanske att det är det du gör, som ger honom just lugn. Du lugnar. Din man försöker trösta med tusen tricks och metoder och har skurar av oro i sitt förhållningssätt. Det gör de allra flesta små barn utom sig. De vädrar helt enkelt fara. Och inte vilken fara som helst - fara för livet

Jag föreslår att ni införskaffar Internationella Sova hela natten. Även om lilla Benjamin inte alls behöver kuras (och han är ändå lite för liten för det) så förklaras saker och ting i den boken på ett sätt som jag tror skulle förändra världen för er Allvarligt talat. Läs den, lär och förstå Särskilt din man kommer då - förhoppningsvis - ur tröst-tänkandet som ju inte alls fiungerar - som ni ser kolossalt tydligt nu.

Tröst hjälper inte ett barn (eller en vuxen, för den delen) som frågar efter säkerhet. Faktisk och fysisk säkerhet. Och det gör alla små barn, vars absolut främsta intresse här i världen ligger i att få sin överlevnad garanterad, dag för dag, ja, timme för timme


O:) :-({|=

[Theresepalmereek]

Tack för tipsen Anna! Internationella Sova hela natten är nu införskaffad och jag läste med stort intresse "Safari"-kapitlet igår. Briljant!
Efter natten har det emellertid dykt upp fler frågor... Benjamin har sovit bra de senaste två veckorna. Han har sovit mellan fem och sju timmar i stöten mellan kvällsamningen och nattamningen. Därefter har han sovit tre till fyra timmar till. De senaste nätterna har det emellertid förändrats. Han vaknar oftare och oftare och gnäller och smågråter. Min man vill att vi ska låta honom vara så han kan somna om själv, men jag tycker det är oerhört jobbigt att bara ligga och lyssna på hans gråtande utan att gå upp och solfjädra honom samt ge nappen. Så fort han känner att vi är hos honom lugnar han sig och somnar oftast om när vi har givit honom nappen. Inatt vaknade han emellertid ca fem till tio minuter efter han somnat om och till slut hade han vaknat ca sex gånger mellan 22:40-24:00! Han vaknade ett par gånger till fram till halv två då jag gav upp och ammade honom. Han somnade om bra efter amningen och sov i tre timmar. Därefter vaknade han och eftersom jag var helt slut så tog jag upp honom och lade honom vid bröstet i sängen och så fick han sova hos mig resten av morgonen.
Jag är väldigt förvånad över att natten blev så strulig eftersom amningarna gick väldigt bra igår. Han åt två gånger per vakenpass och innan han lade sig för natten fick jag i honom 120 ml ersättning plus amning. Kan han verkligen ha varit mer hungrig? Skulle jag ha matat honom när han vaknade 22:40? Varför vaknar han så ofta nu när han sov fem till sju timmar i stöten för två veckor sedan?

Varma hälsningar Therese

[helamig]

Hej!

Vissa säger att det ligger en ökningsperiod vid tre månader (då behöver barnet äta mer för att öka på bröstmjölken. Annars är han kanske en hungrig typ som är sugen på riktig mat. Vissa här på forumet har barn med glupande aptit som glatt börjar med mosad banan eller sötpotatis. Du kan ju testa och se hur han reagerar. Introducerat med glädje och positiv attityd såklart!

KRAM

[Theresepalmereek]

Ytterligare en strulig natt. Benjamin fick lite banangröt som smakportion vid kvart i sju. 45 minuter senare fick han 160 ml ersättning och därefter var det godnatt. Han somnade kvart i åtta och därefter vaknade han minst en gång i timmen hela natten! Jag matade honom kl 23:30 och 04:00. Jag var uppe och ramsade och buffade honom otaliga gånger inatt och han somnar om på ett par minuter men vaknar efter tio minuter igen. Så här dåligt har han inte sovit sen han var riktigt liten och jag kan inte härleda det till något. Han får mycket mat, det är mörkt i rummet på natten och vi aktiverar honom mycket under dagarna. Kan det vara så att bröstmjölken inte räcker för att göra honom riktigt mätt och jag ska komplettera varje amning med ersättning? Tror ni han sover bättre i ett eget rum? Alla råd vi kan få tas emot med stor tacksamhet. Han är tre månader och för liten för att kuras, men just nu är jag väldigt sugen på att kura honom för att hjälpa honom att sova.Han är go och glad på dagarna men har börjat få påsar under ögonen .

[Sarisparis]

Hej Therese

Ja, mer mat brukar vara en viktig ingrediens för sköna nätter.

Det tar ett tag för lilla kroppen att förstâ att den fâr mera mat, sâ tâlamod! Lâter som en bra idé med gröt där pâ kvällen (visst börjar han närma sig fyra mânader?). Du kan även ge smakportioner dagtid, läs i Barnaboken i 3-4mânaderskapitlet om introduktion av fast föda.

Ramsan rekommenderas som verktyg frân fyra mânader, sâ ni kanske är lite tidigt ute med den? Den kan smygas in tidigare, genom att sägas vid läggning lugnt och fint vid läggning.

Kan det vara så att bröstmjölken inte räcker för att göra honom riktigt mätt och jag ska komplettera varje amning med ersättning?

Jag tror att det är maten som spökar, men närmar han sig fyra mânader sâ kör direkt pâ smakportioner!

Tror ni han sover bättre i ett eget rum?

Sâ har det varit hos oss, jag upplevde att vi störde varandra lika mycket jag och mellanbrorsan pâ slutet (pappan sov däremot som en stock vad som än hände ). Han fick flytta in till storebror vid fyra mânader och det blev bara bättre för alla parter.

En annan grej, kan du gâ in under Kontrollpanelen (högst upp till vänster) och lägga in Benjamins födelsedatum i din signatur? Det blir mycket lättare för oss som svarar om vi vet hur gammalt barnet är.

[Theresepalmereek]

Tack för ditt svar! Han är exakt tre månader så det är kanske för tidigt med smakportioner? Vad tycker du om att komplettera amning med ersättning?

[Sarisparis]

Ja, isâfall skulle jag nog râda till ersättning istället för smakisar. Efterjaga vid varje mâl om du vill behâlla amningen.



PS, det blir mycket lättare för oss som svarar om du lägger in Benjamins födelsedatum i din signatur. [-o< Tack pâ förhand.

[Theresepalmereek]

Inatt gick det mycket bättre! Under hela dagen igår gav jag honom både bröst och ersättning under vakenperioderna och han åt därför mycket mer än vad han brukar. Truga, truga, truga:). Vi flyttade även in honom i eget rum till natten. Inatt sov han sammanlagt 10 timmar och 20 minuter. Han åt vid 19, somnade 19:15 och åt igen 02:30 ! Han vaknade och gnällde ett par omgångar runt midnatt, men somnade om snabbt med lite hjälp! Frukost fick han 06:45 och sen vaknade han superglad. Vilket han i och för sig alltid gör på morgonen .
Finns det någon risk att hans viktkurva skjuter iväg för högt om jag både ammar och ger ersättning?
Kram!

[Clara Cecilia]

Vilken härlig rapport! Nu är ni på spåret!

Viktkurva vadå? Ja det kanske den gör men det ska den. "Kurvan" är bara ett standardiserat mått och säger ingenting om Mättnad. Båda mina små har haft staplar och ingen kurva men är nu (3 år och 1,5 år) två små perfekt formade kroppar med ork och muskler.

Mata på och släpp alla såna tankar är du rar

Clara

[Theresepalmereek]

Ytterligare en bra natt ! Han sov återigen tio timmar och tjugo minuter. Igår strulade dagslurarna lite, men han fick till slut ihop 14 timmar och 10 minuters sömn under dygnet, vilket vi är ganska nöjda med. Idag har han sovit bra och stabilt under dagen och inte vaknat i halvtimmesskarven som han brukar göra. Förhoppningsvis har allt matande gjort att även dagssömnen blir stabil framöver. Han somnade nöjd och glad 19:20 och vi ser med spänning fram emot hur många timmar det dröjer innan han vaknar. Igår natt sov han i åtta (!!) timmar utan att vakna (minus en minuts gnyende vid 21:20 som gick över så fort han slöt sin lilla hand runt min mans finger ).

Benjamins utveckling har gått superfort den senaste veckan och han är så stark i sin lilla kropp och skrattar och pratar om vartannat. Jag och min man längtar efter att han ska vakna när han sover och varje vakenstund är full av glädje och kärlek. Han visar tydligt att han trivs bäst här hemma och med oss för så fort släktingar eller vänner hälsar på eller om vi åker iväg till andra blir han mer reserverad och det är svårare att få honom att skratta och prata. Är det vanligt vid den här åldern?

Kram Therese

[annawahlgren]

Härlig läsning Nu är du på rätt spår =D>

Tack, alla ni kära underbart hjälpande händer

Tack för tipsen Anna! Internationella Sova hela natten är nu införskaffad och jag läste med stort intresse "Safari"-kapitlet igår. Briljant!

Härligt, tack för det :thumbsup:

--- jag tycker det är oerhört jobbigt att bara ligga och lyssna på hans gråtande utan att gå upp och solfjädra honom samt ge nappen.

Kanske var du lite fixerad vid att han skulle sova, sova, sova (Du är inte ensam ) Men det gör han inte utan mat, mycket mat, mera mat och ännu mera mat. Det är det första. Sömnen följer sedan.

Så fort han känner att vi är hos honom lugnar han sig och somnar oftast om när vi har givit honom nappen.

Nappen gör ingen människa glad. Tänk om han tror att han ska få mat när ni "är hos honom", och så får han inte det Då tar det lång tid och mycket napptjat att söva honom (Det GÅR ju, men varför göra det onödigt svårt för sig?) Får han mat tillräckligt - och man kan ALDRIG ge ett litet spädbarn för mycket mat; det kommer ut i endera änden - sover han också gott mellan målen. Han är mogen för tio timmars sammanhängande nattsömn nu, under givna matoptimala förutsättningar

Jag är väldigt förvånad över att natten blev så strulig eftersom amningarna gick väldigt bra igår. Han åt två gånger per vakenpass och innan han lade sig för natten fick jag i honom 120 ml ersättning plus amning.

Han ska inte äta bara "två gånger per vakenpass" utan fyra. Förrätt och varmrätt från bröst 1, paus på tio minuter, högst en kvart, och så efterrätt och kaffe med kaka från bröst 2. Varje mål under dagen. Plus nattslurk ovanpå det till kvällen, ovanpå "middagen". Kan komma så tidigt som en timme efter middagen, och får betraktas som ett nattmål, alltså fuskas undan med tjugo minuter med bara två små "rätter". Sammanlagt per dygn ska han ha 1 liter

Finns det någon risk att hans viktkurva skjuter iväg för högt om jag både ammar och ger ersättning?

Tvärtom. Får han sina fyra små rätter inom en timme, alltså äter mycket mer men på kortare tid (man strävar efter 2-2, alltså två tim vakentid med en tim ätande och resten passiv social delaktighet plus två tim sömn) kommer viktkurvan att lugna ner sig. Snuttätande är vad som ökar på.

Jag och min man längtar efter att han ska vakna när han sover och varje vakenstund är full av glädje och kärlek.

Så ska det låta Små barn ska njutas och njuta själva

Han visar tydligt att han trivs bäst här hemma och med oss för så fort släktingar eller vänner hälsar på eller om vi åker iväg till andra blir han mer reserverad och det är svårare att få honom att skratta och prata. Är det vanligt vid den här åldern?

Han är alldeles ofattbart intensivt upptagen med att försöka lära känna er, lära känna sitt hem, lära känna sig själv och sin (bristande) förmåga här i denna helt obegripliga värld, där han råkade dimpa ner - han som lika gärna kunde ha dumpit ner i Saharas öken eller i en igloo. Han är inte "färdig"

Läs liknelsen om beduinlägret i "Det psykiska välbefinnandet" i Barnaboken, tycker jag, så förstår du precis vad som absorberar honom nu (och länge än), vad som förvirrar honom och vad han behöver: skydd, lugn och ro och kravlös glädje. Inlärningen som pågår är närmast ofattbar. Vilket förstås inte hindrar att han kan se och försöka ta till sig andra stycken av denna komplett främmande värld, men vänta er inget socialt geni, precis Han vet ju fortfarande inte, bokstavligen, vad han heter ens Än mindre - ännu - vart han hör.


O:)

[Theresepalmereek]

Vilken natt ! Under gårdagen så jobbade vi hårt på att få i honom den litern som Anna skrev att han ska äta. Vi lyckades bara få i honom 625 ml... På kvällen gav jag därför honom några teskedar banangröt för att fylla ut magen lite till. Han somnade 19:50, vaknade 20:50 och fick lite mer mat från bröstet, somnade om men vaknade 22:00, somnade om med lite hjälp och sov till 24:00, somnade om med lite hjälp (med lite hjälp menar jag lite gung i rumpan och eventuellt napp samt hans diingliskanin över huvudet), sov till 02:00 då han fick mat igen. Somnade 02:45 och vaknade 03:00, men somnade om på ett par minuter. Sen sov han till 06:00 då han var klarvaken och ville upp. Som tur var så kände min man sig relativt pigg så han kunde ta honom på morgonen för själv var jag en zombie . De tidigare nätterna har han ätit mindre, men ändå sovit minst fyra timmar sammanhängande i stöten, så vi förstår inte vad som gick fel. Dagen igår var väldigt varm och klibbig, kan det ha påverkat hans nattsömn?

Vår lille goding är otroligt svår att truga i mer mat när han inte vill ha mer. Han äter till han inte vill ha mer, sen är det tvärstopp. Och då menar jag tvärstopp! Han kniper igen munnen, ålar sig, skriker, vrider på huvudet osv, oavsett om det är bröstet eller ersättning. Vi försöker hålla honom i en massa olika positioner men det går helt enkelt inte att få i honom mer. I förmiddags matade jag honom med flaskan och då hade det gått 3,5 timme sedan slutet på förra måltiden. Han åt 100 ml och sen var det stopp. Jag trugade och trugade, men det kvittade vad jag gjorde. Jag tog då en paus och gick runt med honom och pratade lite glatt i några minuter. När jag testade igen så var det fortfarande stopp. Jag satte honom i ömma järngreppet och tittade bort och försökte vara så övertygande som möjligt om att "nu är det mat som gäller och inget annat", men icke sade nicke. Jag märkte dock att han drog sig lite mot bröstet så jag lade honom blixtsnabbt till tutten och tittade bort och han sög faktiskt i några minuter. Under den måltiden fick han alltså i sig ca 140 ml (gissar jag) sammanlagt. Varje matning är en kamp när vi försöker truga i honom mer mat och det är oerhört stressande ](*,) . Har ni några tips och råd om hur vi ska göra? Hur många ml är det rimligt att han ska äta vid varje måltid? Vi vill att han ska äta minst 165, men det blir det sällan. Ska jag återgå till att bara amma honom? Mitt ena bröst har börjat sina, men det andra verkar hålla igång helt ok fortfarande. Han är bara tre månade och en vecka men jag har testat att ge honom banangröt två gånger och han älskar det . Ska vi fortsätta ge honom smakisar, eller är han för liten för det? Hur mycket och hur ofta ska vi i så fall ge honom?

Kram

[Theresepalmereek]

Vad är det som händer?! Ytterligare en katastrofal natt. Vi känner inte igen Benjamins beteende över huvudtaget. Igår fick vi i honom 630 ml plus flera teskedar banangröt på kvällen. Så mycket har han aldrig ätit innan. Han somnade utan problem vid 19:45 och sov gott fram till 23:00 då kaos utbröt! Jag gick upp och sövde om honom, 23:10 vaknade han igen och skrek varpå jag gick upp och sövde om honom. Tio minuter senare vaknade han IGEN och skrek. Då tänkte vi att han nog var hungrig så jag ammade honom. Jag märkte på honom att han var livlig vid bröstet, precis som om han var pigg. Jag såg dock inte så bra eftersom det var kolmörkt i hans sovrum. När han ätit startade kräkningarna. Han har alltid kräkt mycket, men det här var nästan löjligt. Han kräkte och skrek, kräkte och skrek medan jag torkade, lade handdukar under honom och försökte få honom att komma till ro. Till slut var både han och spjälsängen alldeles blöta av allt kräkande och han hade även hunnit arbeta upp ett rejält gallskrik. Jag såg inget annat alternativ än att ta upp honom medan min man bytte lakan i sängen. Så fort han kom upp i min famn blev han supernöjd och började prata och vifta med sina små armar. Jag lade honom på skötbordet och bytte body samt blöja och undvek att titta på honom (mycket svårt då han är en liten flörtare ). Det var ju fortfarande natt! Jag värmde även lite ersättning utifall han fortfarande var hungrig, men det vägrade han ta. Efter många om och men fick vi honom i säng igen och då var jag helt nedkräkt eftersom han hade kräkt flera gånger i min famn. Vi lade honom, solfjädrade snabbt och gick ut. Då satte skrikandet igång igen. Den kommande timmen bestod av skrik, buffning, skrik, solfjäder, skrik, napp osv. 01:00 somnade han äntligen igen och då hade vi varit vakna sedan klockan 23:00 alla tre ! Han sov sedan till 03:30 då han vaknade och skrek. För att slippa en ny kamp gick jag upp och ammade. Han somnade relativt fort efter amningen och 03:50 sov han igen. Han sov sedan fram till 06:00 då han brukar vakna. Vi fick dock honom att somna om efter stora protester och sedan sov han till 06:50 då vi försökte ge honom ett så glatt "godmorgon" vi bara kunde.

Nu till mina frågor. Benjamin har de senaste två veckorna sovit ganska bra med ca 5-7 timmar i stöten med endast något kort uppvak. Men de tre senaste nätterna har varit otroligt jobbiga och det enda jag kan härleda det till är att vi har börjat ge honom ersättning istället för bröstet för att kunna räkna ut hur mycket han får i sig. Kan ersättningen orsaka hans nattliga oro? Igår sov han dock bra under hela dagen...Flaskan stressar mig samtidigt som jag är orolig över att han inte får i sig tillräckligt från mina bröst. Ska jag återgå till endast amning och se om det kan hjälpa, eller ni tror nattproblemen beror på något annat?

[videunge]

Hej

jag hoppas verkligen att det är bättre idag. [-o< Kräkningar kan ha många orsaker, magsjuka osv eller helt enkelt att något kom lite snett, överfullt eller något man inte tål... Vet du om du själv misstänker att det har med ersättning att göra så fundera igenom noga när du började med vad. hur länge har ni kört ersättning? Små kan ju till exempel reagera på mjölken som finns i ersättning och det är inte alltid det kommer direkt utan kan utvecklas efter ett tag. Kräkningar är en sak som kan förekomma men även prickar osv.

Sen har ni ju också nyligen börjat med gröt. Det kan ju faktiskt vara så att det är något han fått i sig som inte riktigt funkar i lilla magen. Ett lätt sätt att testa är ju att helt enkelt ge smakis av något annat. Mosa en banan kanske? Se om det går bättre om inte problemet redan försvunnit så att säga . Sen om det är lugnt är det ju bara att testa gröten lite fint igen.
Det du skriver om att han ätit bra innan gör att jag tror att han vill ha riktig mat i magen. Så bli inte rädd för det.

Jag är förälder till en liten kille som visat sig allergisk mot aldeldes onödigt mycket saker. men jag tar det lugnt och låter mig överbevisas så att säga. Sen är det möjligt att jag ser spöken som inte finns och att det här inlägget i din tråd visar sig aldeldes onödigt 8-[ Som alltid gäller det ju att känna efter själv vad du känner fungerar. Ta det lugnt så gott det går.

Sen det där att man inte vill äta efter kräkning. Tänk själv vid maginfluensa eller åksjuka. De är sällan man är så sugen just då...

men som sagt jag hoppas att det är bättre i kväll!

kram