2,5 åring rädd för monster

[Lydia]

Hjälp!

Vår säkra sovare till son har drabbats av nånslags "monsterskräck" på natten. Han vaknar gråtande och säger att det morrar under sängen och att det kan vara nån bakom gardinen osv. Han vill ha nattlampan tänd, men det hjälper inte längre. Han skriker och gråter tills vi kommer in och börjar kort efter att vi lämnar rummet.

Antar att detta är en fas. Sonen har mycket fantasi och har utvecklats enormt på sistone.

Hur hanterar vi detta?

[annawahlgren]

Välkommen är du (Det har jag nog inte sagt förut )

Är han kurad

Sover han - eller brukar/brukade sova - 12 tim natt

Jag tycker inte du ska tänka "fas" hit eller dit; det hjälper honom inte. Han ställer frågor. Morrar det under sängen? Är det någon bakom gardinen? (Små barn frågar i påståendets form.) Han är rädd för vargen - faran. Verklig, inbillad eller "bara" hypotetisk. Därför är det vargen ni ska skjuta, inte bekräfta, vilket ni gör när ni tröstar. Tröst hjälper inte en människa - stor eller liten - som frågar efter SÄKERHET, fysisk och faktisk säkerhet.

Har du Internationella Sova hela natten? Läs Safarin, så förstår du vad han behöver (och inte behöver). Och läs kapitlen om Lugnet och just Säkerheten. Igen och igen

En liten minikur skulle inte skada. Den skulle snarare vara alldeles nödvändig nu

Vi vill ha en glad liten pojke som sover gott om natten, trygg i sig själv.


O:)

[Lydia]

Tack för svar kloka Anna!

Han är sm:ad från början och sen nattmålskurad bortåt halvåret. Då satte vi även ramsan, som har funkat ypperligt. Han sover 11,5 h på natten (och 1,5 h på dan). Har barnaboken, men inte Sova hela natten.

Han har haft lite fnurror till och från (t.ex tidiga mornar en period) och dem har vi alltid fått bukt på med ramsan och attityden.

Jag tror att ett problem denna gång är att jag inte haft ork att ta tag i detta eftersom jag haft mycket fokus på lillasyster (4 månader) just nu. Pappan har "testat" för mycket och så har jag kommit in ibland...
Vi har helt enkelt börjat rucka på de goda rutinerna och han märker att han lätt kan få in oss i rummet på kvällarna. Sen blev jag också lite ställd av den här "monster- och mörkerrädslan", eftersom han alltid varit så trygg i sitt mörka rum innan.

Så läget just nu: Han sov den senaste natten utan frågor, men igår kväll (och flera av de senaste kvällarna) var vi där och duttade med honom. Han har nyligen slutat med blöja och ibland ropar han att han vill kissa, eller så vill han ha nallen, osv. osv. Och ja, vi har i vår enfald traskat in till honom. Han har fått med sig ett par saker i sängen (t.ex. nalle, gosis och en bil). Vi har också infört en nattlampa och haft dörren på glänt. (Ja, du hör ju...)

Så vad jag gör vi nu? (Tänker högt )

-Slutar trafikera hans rum vid läggningen.
-Skrattar extra mycket på kvällen.
-Putsar upp vår attityd
-Lugnar honom med ramsan.
-
-

Ska vi tänka som en slags kur? Jag menar, att vi lämnar honom första kvällen när han är lugn och går ut med ramsan. Väntar en stund om han skriker upp sig, in och lugnar och så ut igen. Nästa kväll är det dags att backa?

Tacksam för feed back!

[annawahlgren]

Tack för svar kloka Anna!

Tack själv, kloka du själv En förnämlig bakgrund.

Pappan har "testat" för mycket och så har jag kommit in ibland... Vi har helt enkelt börjat rucka på de goda rutinerna och han märker att han lätt kan få in oss i rummet på kvällarna.

Det är möjligt att det ligger en liten mer eller mindre omedvetet tröstande attityd bakom det hela, och den lilla tuvan stjälper ofta mycket tunga lass. Särskilt pappa kan ha hemfallit åt den känsla av osäkerhet (och måhända utanförskap) som ju onekligen kommer smygande när familjen möbleras om, så att säga, och lilla mamma, av naturliga skäl, mest duttar med nya bebisen Pappa - och även du - kan dunkelt känna att lilla pojken både måste kompenseras och få extra uppmärksamhet för att INTE känna sig utanför, och inget ont i det - men detta ska ju ske dagtid och helst i form av utökad social delaktighet kring inte minst den lilla. Smyger sig trösten, tröstattityden, in i det hela, dvs en idé om att det nog är synd om honom, betyder det fara för honom. Paradoxalt nog, kan man tycka. Ni har helt enkelt slagit följe med diverse vargar och dem känner han av ögonblickligen. Trafiken inne på rummet, nattlampan, alla dessa tillsynes tillmötesgåenden av hans mer eller mindre förskrämda frågor om vargen - faran - motverkar sitt syfte totalt. De bekräftar bara att det verkligen är fara på färde.

Sen blev jag också lite ställd av den här "monster- och mörkerrädslan", eftersom han alltid varit så trygg i sitt mörka rum innan.

Jag hoppas du ser förklaringen nu, den plausibla. Ut med vargarna

Oro är den största skurken i all barnavård.

Han har nyligen slutat med blöja och ibland ropar han att han vill kissa, eller så vill han ha nallen, osv. osv. Och ja, vi har i vår enfald traskat in till honom.

Ge honom det han ska ha vid läggning (EN nalle, EN gosetrasa eller vad han nu har; inte mer). Och inhandla en präktig vaxduk att bädda med under lakanet (med frottéhandduk emellan). Det kommer att hända en del olyckor i början men det kan man leva med. När han väl sover sina hela nätter igen kissar han inte. Svara med samma lugna ramsa på samtliga frågor. (Läs gärna om lilla "ålens" sätt att trixa med nätterna i Barnaboken, "Något om personligheten", så att ni kan dra på mun Troll spricker i solsken.)

Och här ger du bruksanvisningen alldeles perfekt alldeles själv:

-Slutar trafikera hans rum vid läggningen.
-Skrattar extra mycket på kvällen.
-Putsar upp vår attityd
-Lugnar honom med ramsan.

Just så =D>

Ska vi tänka som en slags kur? Jag menar, att vi lämnar honom första kvällen när han är lugn och går ut med ramsan. Väntar en stund om han skriker upp sig, in och lugnar och så ut igen. Nästa kväll är det dags att backa?

Nej, det är att spela över. De där två första nätterna skulle inte göra någon skillnad från där ni är nu. Bryt rakt av tycker jag och återgå till ordningen Det lär inte ta mer än tre nätter, möjligen fyra-fem (eftersom han är så pass stor och beroende på hans personlighet), så är ni på banan igen.

Ifrågasätt sedan aldrig mer hans goda, SÄKRA nätter - så gör inte han det heller


O:)