Snart två år och har problem att somna

[matildur]

Hej! Jag hängde här på forumet en del när mitt första barn var litet, och fick god hjälp. Så god, att jag inte har behövt vända mig hit alls med mitt andra barn,snart två år, eftersom hon sovit som en stock från början, och haft 12 timmars nätter sedan hon var 6 månader. Att lägga henne har varit oerhört problemfritt, bara ner i sänger, Gonatt min skatt, och så ut.

Problemet vi nu har har vi kanske beställt åt oss själva. Vi åkte iväg på tumanhand en vecka, min man och jag, och lämnade barnen hos mormor. Hos mormor ville hon plötsligt inte somna själv, och mormor sjöng henne till sömns, det tog ofta en och en halv timme.

Nu när vi är hemma igen vill hon fortsätta med den behandlingen. Det går ju inte, men jag är lite osäker på hur vi borde gå till väga nu? Jag förstår ju att hon frågar om vi kommer att lämna henne igen. Vill inte att hon ska behöva gråta och undra. Hon är aldrig kurad, och ramsan har bara hängt med som en naturlig del av livet, utan att någonsin varit ett verktyg.

Tips, råd? Tacksam för svar.

[matildur]

hennes schema är 8-20 och två timmars dagssömn 12-14.

[annawahlgren]

Välkommen (åter) är du

Jag förstår ju att hon frågar om vi kommer att lämna henne igen. Vill inte att hon ska behöva gråta och undra.

Jag är inte så säker på att det är DET hon undrar! Det är att dra lite för stora växlar på såväl känslor som abstrakt tänkande. Små barn värld är konkret. Ännu finns inte det som inte syns. Hos mormor "syntes" andra saker än hemma och hon lärde sig blixtsnabbt vad som gällde där. Vad henne anbelangade hade hon "flyttat", dvs fått sig en ny flock med en ny överlevnadsgarant. Tro mig, hon kände sig inte "lämnad" av er. Däremot måste hon ta reda på hur saker och ting fungerade på det nya stället och det gjorde hon genom att fråga efter dem. Mormor gav annorlunda besked än du och ni brukar göra. Ingenting konstigt med det. Men hemma igen måste ju en liten smula förvirring övervinnas (med hjälp, dvs betryggande svar i handlling). Hon trodde hon hade "flyttat". Inte för att mista sitt hem och sina föräldrar utan för att gå vidare i utbildningen, om man säger

Den känslomässiga saknaden efter er skulle inte ha visat sig förrän långt senare, om hon verkligen hade flyttat Och då "förklädd". Men det är en annan historia! (Jag utvecklar resonemanget i liknelsen om kontaktmannen i beduinlägret, "Det psykiska välbefinnandet" i Barnaboken.)

Hon är aldrig kurad, och ramsan har bara hängt med som en naturlig del av livet, utan att någonsin varit ett verktyg.

Så ge henne bara en liten "åter-till-ordningen"- minikur. Gör precis som ni gjort förut, men förstärk:
Skrattet till go'nattet, utanför rummet, före läggning - försumma det inte, satsa stort VARJE kväll;
Godnattramsan x4 - gör den lite längre, rytmisk, högre och gladare, dra tre av de fyra "verserna" utanför dörren och på väg bort (i ett svep; första versen på väg ut ur rummet, häng INTE kvar);
Ingen som helst trafik under natten - ramsan x4 vid behov men alltid utifrån; titta till barnet bara när hon sover, utan att störa;
Husljud och/eller musik efter läggning skjuter effektivt diverse orosvargar på flykten, särskilt dem ni själva omges av


O:)