Förvisning fungerar inte!? (Tyvärr låå

[Perrson]

Har en två och ½ årig dotter som är mitt i trotset. Jag gör något fel vid förvisningarna som jag inte kan komma på....(För ofta? Fel tillfällen? Fel sätt? Fel attityd?)§
Idag ville hon inte tvätta händerna. Jag är på intet sätt manisk i handtvättning, men idag hade hon ätit en honungsmacka och var VÄLDIGT klistrig. (Vi har flera katter, så hon hade snart sett ut som en luddboll. Och vi andra oxå.) Jag försökte verkligen med hela min fantasi att få henne att göra det men hon vägrade. Till slut såg jag bara valet att antingen med tvång tvätta hennes händer eller förvisa tills hon vill tvätta dem. Då händer samma som hänt vid de tidigare tillfällen jag förvisat henne.(Jag tycker inte det är ofta, men det är det kanske... Under "vanliga" perioder: i princip aldrig. Under trotsperioder: cirka en gång varannan vecka.) Jag visar attityden att "Tyvärr kan du inte vara här med oss andra för vi vill inte bli kladdiga, så du får vara på ditt rum tills du vill tvätta dem". Det som blir resultatet är att hon leker glad och nöjd på sitt rum... SUCK.

Nu låter det väl som om jag vill att hon skall plågas och vara ledsen, men det är inte det jag menar, utan det känns som om förvisningen ger helt fel signaler.
När jag öppnar dörren så skriker hon högt, och när jag sedan stänger dörren så tystnar hon och leker hon nöjt. (Hon slipper ju det hon inte vill, nämligen tvätta händerna...)
Hon skriker varje gång jag tittar in och kan i princip sitta där nöjd hur länge som helst!

Vet inte hur jag skall lösa detta och blir tyvärr väldigt frustrerad.
Idag gick min sambo in och övertalade henne till att tvätta händerna och till slut slutade hon skrika och gick med. Skall man stå i dörren hos sitt förvisade barn och lirka fram det man vill?

Vet varken ut eller in. Jag vill ju bara att det ska bli bra för henne och att jag ger signaler som hon förstår, just nu känns allting motsägelsefullt!!!

[Gäst]

Hej!

Har inga trotsbarn, men funderar helt spontant på följande:

exemplet med honungsmacka:

Om hon sitter på sitt rum och leker med sina kesaker blir då inte alla leksakerna kladdiga?

Om det är förvisning ska hon leka då? Jag tycker jag har sett Anna säga att vid förvisning stjälper man ner barnet i sängen (spjälsäng) som en hög tvätt och sedan går man. Då tolkar jag det som att i sängen finns då inga leksaker.

M.a.o: du kan inte vara med oss andra, vi vill inte bli kladdiga, och du kan tyvärr-tyvärr- inte heller leka med dina leksaker - då blir de också kladdiga! Så då sitter man i sängen och har tråkigt tills man vill tvätta händerna... väl?

Eller är jag helt ute och cyklar?

Nu får någon som har tortsbarn ta över tror jag!

[Gäst]

..och stava vid tangentbordet kan jag tydligen inte, nej...

[Sagomamma]

Men är det inte bara i förtrotsen de förvisas på det sättet?(Tvättstjälpningsprincipen)

Nu blir jag också förvirrad...

[Annelie H]

Hallå där...
...berätta lite HUR du försökte få henne att tvätta händerna, det hjälper lite när man skall försöka ge råd.

Förvisningen...Den funkar utmärkt i våran familj så jag kan bara berätta HUR vi gör. När vi har fått nog av treåringens i bland tokiga beteende så tar vi honom lugnt, men bestämt i handen och med en min och ton av total självklarhet...exempel: "oj då, vad tokigt att du slåss, nu får du vara på rummet tills du fixar att inte slåss utan kramas i stället" och vips in på rummet, puttar i gen dörren och stannar kvar utanför. Kikar in igen efter cirka 20 sek. Frågar med en väldig längtan i rösten, som att jag saknar honom vansinnigt..."har du slutat slåss nu"? Oftast får jag ett leende tillbaka och ut kommer en strålande glad kille..(som kramas) och då överdrivet välkomnas tillbaka, eller så får jag en blick eller ett litet skrik och då puttar jag igen dörren återigen och upprepar proceduren..
..jag misstänker att det har med attityden att göra. Förvisningen skall inte vara en vila, det ska vara som det låter, en förvisning ur den så fantastiska gemenskapen i familjen så att man absolut inte vill vara utan den utan snabbt tänker efter och längtar tillbaka.

Tar ni henne i bruk? Är hon med och har sin uppgifter? Känner hon sig behövd i flocken? Jag tror att det är mycket som spelar in, mer en vad man ibland inser. Treåringen har som uppgift att duka, spruta såpa på bordet efter middag, duka av, ibland laga mat, hålla rent handfatet, hålla koll på toarullen och fylla på den...plocka med bestick etc...och ibland fixa hela köket tillsammans med de stora barnen. Det är en gemenskap HAN inte villvara utan så jag tror att det är anledningen oxå till att "förvisningen" funkar här...

[/LO]

Min spontana reaktion är att du ska se till att hon tvättar händerna, för det måste göras, hur tråkigt det än är. Låt henne förstå att du sympatiserar med henne och tycker att det är hemskt besvärligt, men så är det ju bara, inget att göra...

Se hennes beteende och påståenden som frågor. "Aaaahh, jag vill inte tvätta händerna" = "ska jag verkligen tvätta händerna, står du för det?" Därför behöver du i handling, utan massa onödig ord, se till att hon faktiskt tvättar händerna.
Beröm efteråt och påtala hur bra och praktiskt det är att vara ren om händerna (även om du fick göra hela jobbet åt henne och bära henne till handfatet eller var ni nu tvättar händerna).

Försök att tänka så i vardagen. Det är mycket som förändras i världen för er dotter nu, så hon behöver stöd och tydlig ledsagning. Barn frågar i påstående form och ger sig inte förrän de fått ett nöjaktigt svar.

Läs också "jag vill, jag vill inte" i Barnaboken - där finns massor av tips och råd om hur man gör i liknande situationer.

/LO

[Annelie H]

LO...du är så klok!

[Perrson]

Tack för alla råd!

Jag tror att LO löste det åt mig. För visst blev allting kladdigt!!!
Det är din lösning som faller sig mest naturlig för mig, men jag har kännt det lite som om jag begått ett övergrepp och istället valt förvisning. Men du kom med lösningen : Attityden! Jag har ju varit arg när jag gjort det... Inte för att jag skällt, men nog har jag varit tyst och sammanbiten. Det kommer nog inte att kännas så med den inställningen. Konstigt att jag inte tänkt det. Verkar ju helt naturligt när du skriver det. Att det ska vara så svårt att lära sig att tänka på ett annat sätt än man själv blivit fostrad på!

Men jag skulle ändå vilja ha tips med övriga tvungna förvisningar. Min dotter har aldrig legat i spjälsäng för jag började läsa AW rätt sent och vi körde kuren i hennes växa säng och det fungerade utmärkt. Hon har aldrig smitit ur sängen, så vi kände att det då var onödigt att skaffa en sådan. Fast är tanken att hon skall vara i sin säng under förvisningen så blir vi ju tvungna.

Vi använder henne i stort sett allt som vi gör, vissa saker återkommande och mer "tvunget" , tex. duka av, städa, bädda och andra saker får hon hjälpa till med om hon inte är upptagen med att leka själv. Dock har hon inget "eget" ansvarsområde (förutom att duka av efter sig och hänga upp sina egna kläder, men det är ju inte riktigt samma sak?...). Men är hon inte lite för liten för egna områden? Om hon inte är det så vad skulle i så fall vara lämpligt?

Tycker att jag läst Barnaboken 100 gånger, men hela tiden finns det något jag glömt , inte tagit in eller inte förstått riktigt vad Anna menar. Det är nog dags att återigen plöja igenom valda delar!

[/LO]

Hej och tack! ( Annelie H)
Hon är nog lite för liten för att ha eget ansvar, men kan ändå hjälpa till med massa saker. Eller försök att få henne (och dig) att se det som att ni gör saker tillsammans, för det skulle ju aldrig gå om man var själv...med vad det nu är.

Förvisning, ja. Jag har inte varit där själv än, men här är mina tankar...
Försök vara saklig och tydlig med budskapet, utan att på något sätt få henne att känna skuld. Hon klarar inte av situationen just nu och kan inte vara där ni är - punkt slut.
Jag tror att det faktiskt inte gör något alls att hon leker nöjd och glad för sig själv. Förvisningen är inget straff, utan en markering att hon inte kan vara med er andra. Men för sig själv kan hon ju uppenbart vara. Ge henne den tid hon behöver. När du frågat henne ett par gånger och hon fortfarande är arg eller sur, så kan du säkert säga till henne att du finns i ...var du nu är och gå ifrån hennes dörr. Säg till henne att komma när hon är klar. (Om t.ex. Anna W tycker att jag är helt ute och cyklar här och absolut inte tycker att man ska lämna dörren, så säg till)

/LO

[Gäst]

Har du försökt med "valmetoden"?

Ska du tvätta händerna i köket eller i handfatet? Vilket blir det ?

Här brukar barnet få en känsla av sin egen påverkan och brukar vara öppen för förslag!

Eller att vara tvärtemot:

Ja ha - nä hä... Då blir det ingen handtvättning nu då... Vad synd...

Här blir man överväldigad och glatt förvånad när barnet troligtvis säger "jag VILL, jag VILL!" Då säger man "Ja ha! Så bra att du ska tvätta händerna - så bra att du visste! Som du kan - vad kul! Kom så ska vi tvätta dem för det är så skönt att slippa vara en hårboll...."


8) Och ibland kan man ju glatt ta dem i hampan och bara få det gjort - det går det också !


Förvisning i sådana lägen vet jag inte om de ger det man är ute efter precis. Jag har aldrig använt förvisningen i sådana lägen. I stället får barnet lite välbehövlig reträtt från "underhållningen" man står för. Lugnt och skönt på rummet så varför gå ut till kaoset? Så jag tror mer på det jag innan tipsat om!


Lästips! http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=2985 Byt ut tänderna mot händerna !

[Perrson]

Hmm.. postade ett svar som försvann. Om det är skickat får ni ursäkta om jag upprepar mig!

TACK för era svar!
Fastnar lätt i ett strafftänkande när jag blir upprörd och arg. Min reptilhjärna kopplas tyvärr på ganska fort. Men jag tränar mig på att bli bättre! Blir inte heller arg lika ofta längre.

Mammut Maria skall ha stort tack för konkreta och tydliga exempel på handlingsalternativ! När jag blir stor vill jag bli lika klok som du!
(Jag tror visserligen att jag är äldre än du, men visheten sitter ju inte i åldern! )

[annawahlgren]

Tack LO Tycker du cyklar utmärkt, u.a.

Tänk inte bestraffning - tänk utbildning.

Tänk inte betsraffning - tänk visa, leda, hjälpa, lära.

Tänk inte bestraffning - tänk socialisering.

Tänk inte mamma arg - tänk mamma är sitt lilla barns allra bästa vän.

Tänk inte maktkamp - tänk förberedelser för livet. Utan mamma