Vi fick tidigare tips och hjälp här med att få vår lilla dotter trygg att somna själv.
Det har dykt upp problem. Det började med att hon vaknade jätteledsen en natt, ramsan funkade inte, inte heller att buffa eller solfjädra. Till slut antog vi att det var magen eller något och gav henne alvedon och lite vatten. Efter det somnade hon om. Men sen har det hänt igen och då har vi inte gett alvedon och det har varit väldigt ledset hela dessa nätter.
Sedan har det hänt att hon inte längre vill somna på kvällen. Detta gäller dock inte alla nätter eller kvällar.
Ett dilemma i det hela är att när hon skriker upp sig är det mer vanligt än ovanligt att hon kräks. Idag var en typisk kväll när vi bestämt att här ska sovas. Vi ska inte visa otrygghet genom att springa in och klappa eller liknande. Allt gick fint, lässtund, vinka natti natti och släcka lampan själv. Sen låg hon och pratade i några minuter med sina gossedjur. Men plötsligt blir hon så där väldigt ledsen. Vi ramsade och det slog mig att ramsan inte tog alls. Det tog högst fem minuter sedan kräktes hon ned sängen. Splittrade över hur vi skulle göra somnade hon bredvid mig i vår säng vilket hon aldrig förut gjort.
Jag efterlyser lite tips. Vi har läst BB-boken, men kanske är det någon som kan tipsa om ett eller flera kapitel att läsa om?
Hon började på förskolan för ett par månader sedan och har alltid haft separationsångest från oss. Detta gäller när hon ser oss. Hon har med lyckat resultat haft barnvakt flera gånger och trivs även på förskolan. Det har tidigare inte heller varit något problem vid nattning.
Vi var inställda på att kura om, men det är svårt då hon kräks så lätt. Dels svårt att vara säker på att vi bör kura men även rent praktiskt då vi måste ta upp och byta sängkläder. Börjar även undra om hon kanske behöver extra uppmärksamhet nu, även vid nattningen? Kan det vara separationsångest? Mardrömmar? Känner oss lite villrådiga.
Stort tack till den som har några goda råd att dela med sig av