"Det gick så bra i början", hör vi ofta här på kurforum. "Men sedan..." Ja, sedan hände allt möjligt eländigt 
Frågetecknen hopade sig och osäkerheten växte: "VAD HAR VI GJORT FÖR FEL 
"Därför vill jag ge några vänliga men bestämda påminnelseramsor ur Internationella Sova hela natten :thumbsup:
* * * * *
*Akut måste lilla barnet lugnas, om det ska vara möjligt för henne eller honom att slappna av, tystna och sedan somna. Och du kommer att se, om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn, när du bara vet hur du ska göra.
När du lyckas med det, då växer självkänslan!
Och då kan du frestas att slå ihop boken, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: INTE ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du KAN \:D/
Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren
Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla SÄKERHETEN. Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.
Och det kan du förstå, om du minns den där första kvällen på safarin, när du fått en god middag och en sundowner till sängfösare och skulle gå och lägga dig och sova i ett eget tält, nöjd och belåten. Du var mätt och lugn och förväntansfull inför morgondagen. Men så hörde du ett lejon ryta, obehagligt nära, och måste naturligtvis förhöra dig om hur det förhöll sig med SÄKERHETEN där ute i bushen. Vågade du verkligen sova lugnt? Kunde du verkligen känna dig säker för liv och lem, när nu tältöppningen bara var en mjuk och motståndslös historia som första bästa rovdjur kunde kasta sig in igenom hur lätt som helst?
"Kommer vargen och tar mig nu?" frågar sig på samma sätt det lilla barnet.
Så även om lilla magen är mätt – och det måste den vara; ja, mer än mätt! – så måste barnet invaggas i en absolut känsla av SÄKERHET till liv och lem.
Det räcker inte med lugn för stunden.
Därför får du inte nöja dig med de första två nätternas i och för sig underbara genombrott, när du med hjälp av verktygen lyckas förmedla lugn till ditt lilla barn, så att hon eller han kan sova. Stannar du där, och tror att saken är klar därför att du nu kan buffa barnet till tystnad eller vagna barnet till ro, kommer redan tredje eller fjärde natten att försätta dig i osäkerhet.
Barnet låter sig visserligen lugnas, så länge du tillämpar verktygen, men vaknar då inte alltmer sällan, som det var tänkt, utan allt oftare – igen. Varpå du buffar igen, vagnar igen, solfjädrar igen och ramsar för allt vad tygen håller… Och innan du vet ordet av finner du dig stående hos barnet halva (eller hela) natten - igen.
Barnet har alls inget emot behandlingen, verkar det, men protesterar så fort du försöker sluta. Barnet sover inte alls hela natten!
Så varför fungerar det inte, frågar du dig, fastän det började så bra? "Vad gör jag för fel"
Osäkerheten har slagit klorna i dig – igen. Det är därför det inte fungerar.
Osäkerhet är motsatsen till säkerhet.* (Ur kapitlet Säkerheten, sid 57.)
* * * * *
*Alltså: varning för överkoncentration! Lär er låta barnet vara i fred. Han VILL vara i fred. Han VILL sova. Han vill faktiskt inte ha er rännande där, och det kommer han att tala om för er på sorgligaste vis, om ni envisas =;
Uppföljningsveckan efter Sova hela natten-kurens första fyra dygn är till för att allt det nya ska sätta sig. Nu är den onda cirkeln bruten, och den goda kommer i stället. Ni har lyckats lugna barnet. Ni har hjälpt lille X att komma i ro, gång på gång på gång; nu vågar han både somna och somna om själv. Det är strålande bra jobbat! Pris och beröm!
Men arbetet är inte slutfört.
Har ni gått direkt på Lathunden, för att så att säga köra den kortaste vägen, måste ni nu ändå mycket noga ta del av kapitlet Säkerheten
Annars är risken mycket stor att ni kör i diket, just när ni trodde ni var framme.Först har lille X nu inhämtat revolutionerande nyheter. Nu ska han vänja sig vid dem.
Och sedan ska han begripa att det kommer en ny lika trevlig dag i morgon, vilket han någon kväll ibland inte kommer att våga hoppas på (och bryta samman).
Så lev alltid upp till skrattet-till-go’nattet och den glada, roliga morgonen! När tiden och erfarenheten sagt sitt, och lille X har begripit att det roliga inte alls är slut utan kommer tillbaka i morgon igen, kommer han att tycka att det är härligt att bli lagd och få sova.
Under uppföljningsveckan, om inte förr, brukar de små barnen börja sova hel natt.
Lika vanligt (nästan) är att lilla älsklingen blir sjuk. Krämpor som legat latenta kommer i dagen, när barnet får ork att ta hand om dem. Eländet blossar upp – och försvinner. Låt inte det påverka er säkra attityd av självklarhet!
Det är inte trevligt att vara sjuk, säger attityden, men det som händer är inte farligt eller fel. Allt som händer oförhappandes går att åtgärda i sängen: byta blöja, ge vatten och tröst (men INTE ORO) åt sjukt, febrigt barn, till och med byta lakan.
Med de nya krafterna kommer snart en helt ny motståndskraft att växa fram hos lille X.*
* * * * *
*Kom ihåg: oro är alltid en bov i barnavård. Klistra inte er mer eller mindre oroliga närvaro på barnet ständigt och jämt, i tron att det är vad han inte kan leva utan! Oron skickar frågorna i retur till barnet. Det står ingen liten unge ut med (och ingen stor heller, för den delen).
Följden blir undantagslöst protester.
MAN KAN ALDRIG VÄNTA SIG LEDNING FRÅN ETT SPÄDBARN. Barnet väntar frenetiskt på ledning från er.
Gör därför inte det vanliga misstaget att fastna vid sängen med ett evinnerligt buffande som inte längre behövs, när barnet väl fattat galoppen, vilket i regel sker redan under första eller senast andra natten på Sova hela natten-kuren. Ramsa högt och lugnt utan att gå in!
I nödfall får ni lägga tillrätta, snabbt och tyst, trycka till på plats några sekunder med båda händerna (solfjädern) och genast gå ut med ramsan. Så fort ni lättar på solfjädern tar ni sikte på dörren, inte på barnet. Dröj inte kvar! Faktum är att NI STÖR.
Med enkel beslutsamhet och med målet – allas goda sömn – för ögonen, med tålamod och FÖRTROENDE FÖR BARNET och med förtroende för er själva, kan ni lätt göra vad som krävs för ett snabbt och varaktigt resultat.
Rom byggdes inte på en dag, och bortåt fyra veckor måste ni räkna med innan varenda programpunkt sitter som berget. Men Rom blev ståtligt och föll inte sönder när det blåste. Rom blev den eviga staden!
Med Sova hela natten-kuren bygger ni upp en god, skön och säker sömn för lille X, en SÖMN HAN VILL HA. Det är en sömn som inte äventyras av förkylning eller tandsprickning. Den ger honom en sann trygghet, som han snart bär med sig i sig själv. Den goda sömnen ger ett gott liv, där livsglädjen får fritt spelrum. Det är den finaste present ni kan ge till ert barn.
Och det är ingen dålig present att ge er själva =D> *
(Ur kapitlet Lathunden, sid 161-163.)
O:)
