2 åring som har MARDRÖMMAR på nätterna

[Tessilago]

Hej alla på forumet!

Det var längesedan jag var här! (men det är inte så konstigt då vi har en helt fantastisk tjej som verkligen älskar att sova och livet i övrigt )

Nu skulle jag dock behöva litet råd! Vår tjej har precis fyllt 2 år och hon har att allt oftare på nätterna börjat ha riktigt jobbiga mardrömmar och är jätte ledsen och förtvivlad! Tidigare kan hon ha "låtit" och varit litet ledsen i bland men vi har inte behövt göra något då hon alltid har somnat om av sig själv. (vi har inte behövt ramsat sedan Mars 2010 tror jag) Vad är det som händer ..?

I natt så började hon vara ledsen vid 01.30, sedan gick det fram och tillbaka tills runt 03.00 då det eskalerade kraftigt och hon var såååå ledsen och förtvivlad. Min sambo gick då upp och ramsade 1 omgång och det lät som hon blev väldigt förvånad men också ledsen..och så började hon ropa efter paaaappa,...paaappa... efter ett tag så lugnade hon ner sig och somnade om men jag hörde att hon sov väldigt oroligt och var litet ledsen fram och tillbaka till fram ca kl 04.00, därefter sov hon tryggt fram till 07.15 när jag gick in och väckte henne.

Vi följer schemastrukturen strikt och vi ramsar alltid när vi lägger ned henne för att sova. Hon har kvar sin spjälsäng och jag kan inte se att det är något annat som vi har ändrat på. Kanske att vi är litet "slappare" vad gäller mellanmålstiderna på em, men frukost lunch och middag är alltid vid exakt samma tid)

Hennes schema ser ut så här vad gäller sovtiderna:
07.15 vakna - (vi får nästan ALLTID väcka henne)
12.00 - 13.30 sova
19.30 sova natt

Jag vill också säga att hon verkligen älskar att sova och springer in till sitt rum när det är dags att sova, både på dagen och på kvällen. Det är ALDRIG något strul, när vi har gäster så blir de alltid lika förvånad att det är så "lätt"

Hur ska vi göra när hon är så ledsen och förtvivlad på nätterna? Hoppas att ni kan ge oss några goda råd på vägen?

Hälsningar
Therese

Passar också på att skicka en varm hälsning till min fantastiska sambo -snart blivande make- som alltid ställer upp för oss och som aldrig har tvekat en sekund för att gå upp mitt i natten och ramsa. Tack för att du alltid finns till för oss

[Anna09]

Hej!

Jag hoppas att jag kan svara på din fråga, som är på tok för gammal egentligen...

Hur har det löst sig med mardrömmarna, eller vad det var för något?

Själva har vi haft enstaka sådana här också och jag har löst det ganska okomplicerat, tänkt i "3 dagars tänk", dvs IN natt 1 så fort jag märker att hon inte "fixar det själv". In utan att tända och sagt "ojdå, är du så ledsen... då måste vi kramas lite till det känns bättre... osv" Sen har jag ställt mig på knä utanför sängen och kramats med henne, pussats och ibland har hon "berättat" vad som varit med egna ord, vissa förståeliga andra inte. Men jag har lyssnat och förstått, utan att håsa upp det, bara agera som att allt är normalt. Sen när hon lugnat sig har jag börjat prata om hur skönt det skall bli att somna om igen, pussat ännu mer och när hon lagt sig klappat om någon minut. Sedan ramsat mig ut med det gylligaste och tryggaste tonfallet. Sedan lagt mig och aldrig har vi haft något pip efter det, ens har jag behövt backa enligt "3 dagars tänket" heller.

Dvs min erfarenhet är att gå hellre in redan första gången det händer och sätt tryggheten direkt, det är normalt att drömma lite konstigt, men nu när man vaknat är det ju borta liksom. Somnar man igen kommer de roliga drömmarna tillbaka och tar med en på äventyr.. osv osv. Massa gos och säkerhet.

OM det ändå blir en ovana, dvs händer igen natt 2, då hade jag också gått in, men stannat betydligt kortare och mer sakligt konstaterat att vi nu skall somna om. Kramats och myst kort kort för att sedan gå tillbaka till min egen säng, alternativt bjudigt på lite spol på toaletten om hon blivit jätteledsen. Natt 3 hade jag bara ramsat osv, tillbaka till ordningen.

Hoppas du kan ha nytta av detta i framtiden, er förra "fnurra" har säkert redan löst sig av sig självt.

[Tessilago]

Hej!

Tack för svar. Kvällen efter den natten som min dotter var så ledsen gjorde jag en insats vad gäller att "mörklägga" rummet totalt - innan var det litet gliper här och där runt fönstren. Vi har försökt att vänja henne med inte ha allt för mörkt i rummet då det kan hända att vi ibland sover över hos någon annan och då kanske det inte är lika mörkt..? Men jag täckte i alla fall alla gliper vid fönstren så det blev riktigt mörkt och sedan dess har hon inte haft några riktiga "mardrömmar" - jag har hört henne någon gång då hon mer har gnällt till men somnat om direkt utan att vi behövt göra något .

Jag blev litet förvirrad av ditt svar när du säger att man kan gå in till henne...är det inte bättre att försöka "ramsa" utanför dörren för att inte släppa in vargarna? Eller är hon för stor för det och du rekomenderar att gå in till henne i stället och lugna?

Vad gäller min gamla tråd så löste det sig för väldigt länge sedan så jag valde att göra en ny tråd, det kanske var litet fel, sorry!

Tack för hjälpen!

Therese

[Anna09]

Hej,

jag går in och lugnar om jag märker att hon inte klarar av det själv, alternativt är riktigt rädd och ledsen över något. Men jag har hela tiden i baktankarna att inte göra någon ovana av det eller skapa onödig trafik.



Vår lilla tjej är ganska pratbar i dessa situationer, om man håller det kort och enkelt. Jag är inne max 2-3 minuter och lämnar så snart lugnet återfunnit sig, dvs riskerar inte att hamna i fler frågeställningar än nödvändigt.

[Tessilago]

Hejsan!

Tack Anna för dina råd. Min sambo har prövat att gå in när lilla tjejen verkar vara väldigt rädd och skriker... Men det verkar vara svårt att göra det kort och enkelt när lilla tjejen skakar och verkar vara skraj.

I natt stod jag ungefär 1,5 timme och ramsade till och från. Jag tror att hon sov emellanåt men hon grät och skrek, hon verkade ha det riktigt jobbigt Till slut somnade hon men vilken kamp! Allt har gått bra idag, hon var pigg och glad. Hon sov sin 1,5 timme på eftermiddag utan nåt problem...som det var på nätterna förr.

Ikväll sprang hon till sitt rum efter flaskan, min sambo gav henne en godnattpuss och hon var glad att träffa sina kaniner i sängen...precis som vanligt! Men sedan blev hon riktigt ledsen och min sambo tog upp henne efter 5 minuter med tanken att nåt är på tok och att det inte är bra att gå och lägga sig om hon är rädd. Efter 10 minuters läsning på soffan, tog jag henne till sängen och var glad att träffa sina kaniner igen. Men det tog inte mer än 2 minuter innan hon började gråta igen. Jag fick ramsa 45 min och nu sover hon äntligen!

1 - Vad händer?
2 - Vad kan hon vara rädd för?
3 - Hur kan vi hjälpa henne? Lite musik i korridoren? Minska hennes sovtid med 30 minuter?...

Tack för att alla goda råd!

MvH

/Franck

[Anna09]

Min tanke är att din sambo räddade henne från sängen genom att ta upp henne. När ni vet att hon har vissa frågor kring sängen... Ta inte upp henne, man kan kolla bra om "nåt är på tok" med henne kvar i sängen.

Nu har vi t ex en ganska kramig period, pussar är ett måste i tid och otid - ett väldigt trevligt måste för övrigt. Så jag ställer mig på knä bredvid långsidan på spjälsängen och kramar henne över kanten, hon står på sin madrass.

Rädda inte, släpp inte in några vargar och börja inte med något som ni inte gjort tidigare är mitt råd, du nämnde musik och andra alternativ.

Om ni pratar med BVC om detta kommer ni klockrent att höra att det är nattskräck det handlar om... vilket jag inte tror alls. Hon har fått in en varg som NI måste skjuta åt henne. Överarbeta inte med ramsan utan lita på henne, ha is i magen - utan att lämna henne svarslös.