Tilda började vakna på nätterna, jätteledsen och alldeles otröstlig! Efter ytterligare några dagar blev det även problem med läggningarna, som efter månader av "god natt - en ramsa - zzzzzz" blev alldeles hopplösa.Eftersom allt gått så bra de senaste månaderna reagerade vi precis som man INTE ska göra.
Vi sprang in, buffade, ramsade, lyfte upp, bar runt, serverade välling, sjöng och annat galet. Situationen blev bara värre och vi blev osäkra på hur vi skulle tackla problemen. Det kändes faktiskt ganska hopplöst och tankar som "Hur ska det gå över jul när vi sover över hos släktingar..." dök upp. 
I går gick jag in på forumet för fösta gången på flera månader. Och se! Det fanns andra som upplevt samma sak! Dessutom hittade jag fler goda råd från Anna W och andra kloka människor. När det var dags för läggning i går kväll klockan 19.00 hade vi bestämt oss för följande:
- Vi ska vara bestämda och tydliga igen.
- Efter godnatt ska Tilda sova.
- När det är "dags att gå in" ska vi ramsa istället.
- I nödfall använder vi "solfjädern" (inget mer buffande).
Sin nya vana trogen, ställde sig Tilda upp i sängen direkt när vi gick ur rummet. Strax därefter försökte hon ropa in oss igen. Sedan kom frågor som vi besvarade med en ramsa. Nu blev det liv i luckan! Tilda blev tvärilsk och började gallskrika. Skriket övergick snart i ett morrande läte. Jag har aldrig hört henne så arg!
Jag kände flera gånger att jag ville gå in, men stod på mig och svarade henne med en tydlig ramsa då och då.Efter en hel evighet (på ca 5 minuter
) verkade det dock som hon insåg att vi inte skulle komma in igen och att det var lika bra att lägga sig och sova som hon brukar. Det blev tyst i princip omgående! 
När jag tittade in efter 10 minuter sov hon lugnt med huvudet på kudden. Jag behövde bara dra upp täcket en bit. Sedan sov hon som en stock tills i morse klockan 6.00 när det var dags för väckning. Hon har varit som en solstråle hela dagen och är säkert nöjd med att ha fått nattsömnen åter.
Det blev ett långt inlägg men jag hoppas att det kan hjälpa andra. Tro bara på er egen förmåga!
hälsningar Henrik
