Hjälp vi kan inte ge vår dotter vård!

[virasvira]

Vår dotter är 20 månader och vi har fått ett rent h-ete med att kunna sköta och vårda henne när hon är sjuk. Det går bara inte att pyssla med henne, vi kan inte ge näsdroppar,nässpray, vanlig alvedon, rumpalvedon, ta tempen med örontermometer, muntermometer, ändtermometer. Vi kan knappt borsta håret, ibland går tandborstning bra men inte varje kväll. E får riktig panik, min man skulle ge henne alvedon igår och så fort hon såg paketen börjde hon skaka i hela kroppen och tog fram sitt gosedjur och pekade på det och bad med vädjande ögon att han skulle ge gosedjuret alvedonen istället .

Hon skriker så det låter som man har ihjäl henne och svetten rinner, tårarna sprutar, och näsan rinner. Hon kastar sig runt och slår i fruktansvärd ångest, det känns som att man gör övergrepp på henne varje gång hon blir förkyld och det är ju inte så sällan.

Vi vet inte varför hon är så här, vi har aldrig gett upp för att hon skriker så att hon har sluppit alvedonen etc, hon har aldrig blivit skadad eller att något ha gått fel. Hon har ju en grym intregritet och jag kan säga att läkarna sitter och darrar av rädsla på BVC när det är dags att ta spruta eller göra mindre saker som att väga/mäta.

Jag var i en skoaffär häromdagen och dom skulle mäta foten och hon fick helt spel igen. Det blir bara värre och värre desto äldre hon blir så snart kommer vi väl få ta narkos om hon ska få en spruta
Hon har varit såhär sedan hon föddes men det blir som sagt värre. När hon skriker så har vi talat lugn med henne och håller henne bestämt men har aldrig tagit hårt i henne. Efter att hon har fått medicin så har vi lyft upp henne och sjungit hoppa olle olle och studsat runt i rummet.

Nu undrar jag, är det detta som har blivit fel???? Att vi har dullat och dallat med henne för mycket. Hur ska vi göra och framförallt Hur ska vi bryta mönstret???
Hon har en lillasyster som är fem månader och hon ligger och skrattar när hon får alvedon och kan bli lite ledsen när hon får näsdroppar men absolut ingen fara så något rätt gör vi ju trots allt.

Hoppas någon vet hur vi ska lösa detta för det är helt fruktansvärt att inte kunna hjälpa henne och det är ju givetvis hemskt nervöst så fort vi måste ge henne något för det har ju pågått så länge nu.

// FF

[Susanne*]

Hej
Hur är hon när hon inte är sjuk? Utvecklingsmässigt?

I övrigt så är min erfarenhet att det är lite olika det där. Något kan ha hänt som hon blev rädd för. Något kan inte ha hänt men hon har blivit rädd ändå. Oavsett så signalerar ni med nervositet att hon har anledning att vara rädd. De på BVC också. Och nej, det är absolut inte lätt att inte bli nervös när man tror man vet att det ska gå åt pipan. Men likväl så håller det kvar hennes rädsla. Hon har en roll som både ni och hon väntar på.

Min första skrek som en tok vid varje vägning, klipp av tånaglar, mätning av fötter för skor etc etc. Jag fick säga till i skoaffärn "kör på, det blir inte roligare än såhär men det går över snabbt". Och det gjorde det om jag släppte det och gick vidare. Samma gällde med påklädning och massa annat, även medicinering. Hårtvätt. Ja allt. I övrigt så var hon, ja är fortfarande, den soligaste glada lilla stora ungen man kan tänka sig. Idag är hon 14 och tvättar gärna håret, älskar att prova skor och tar medicin. Övriga raringar har haft vissa delar och ont i tårna vid nagenklippning måste sitta i generna... Kanske är det också vi som hade annan attityd med 2:an och 3:an.

Sedan hjälper alltid rollspel. Läs under favoriter för rädsla. Leka doktor när inte sjuk. Ge nallen medicin tillsammans. Gå till BVC när frisk och inget tråkigt ska ske etc. Läs också gärna om förtrots för det kanske ligger lite i linje här också. Gällande förbereda så får man nog fundera vad som passar bäst. Egentligen tycker jag alltid man ska förbereda men ibland så är det verkligen inte av godo utan bättre att bara "köra".

Viktigt är att skilja på rutiner och kärlek och inte ha dåligt samvete för man gör vad man måste och sakligt genomföra med självklar attityd. Göra det snabbt och enkelt, utan förhandling och vänta på godkännande. Det godkännandet eller acceptansen från barnet kommer man aldrig få. Jag känner för mig själv i alla fall att när jag gör saker med "tycka synd om attityd" så blir det aldrig bra för det blir ursäktande. Paktande och medkänsla alltid men det är för mig stor skillnad till tycka synd om.

Kram
Susanne

[chokladkaninen]

Hej!

Vår dotter - som nu är fyra år - hade en period då hon också tyckte att allt sånt du beskriver var läskigt. Förutom det Susanne beskriver (klippa sina egna naglar med barnets bistånd rekommenderas ) så fick det mig att tänka att vi kanske pillar för mycket med våra barn... Ok, hon är snorig, kanske, men blir det verkligen så mycket bättre av nässpray, snorsug etc att det motiverar både hennes och vårt obehag? En liten bebis kanske behöver lite hjälp på traven, men ett stort barn kan man ju visa hur man snyter sig, ge ett varmt bad, ställa en skål med varmt vatten och basileumdroppar i rummet så att nästäppan lossnar etc. Samma med febertermometer - har barnet nedsatt allmäntillstånd så märker man ju det, och känner värmen på pannan etc, och då är det ju på allvar (och barnet orkar förmodligen inte göra så mycket motstånd ), men är det inte så illa så vinner man ju inget mer än möjligen eget lugn på att ta tempen. Så då kan man minimera antalet bråk om det. 8)

Att ge alvedonsup till ett så stort barn känns heller inte rätt, men en tesked med flytande funkar hos oss ifall man har en lugn och självklar attityd, en rejäl muta till hands (choklad! :thumbsup:) och ett paktande tonfall: nu måste vi tyvärr ta den här medicinen men som tur är säger regeln att man får choklad efteråt. Wow! De gånger man verkligen tycker att det behövs, alltså - jag tycker att det är lätt hänt att man medicinerar onödigt mycket, mer för att lugna sig själv. Barnet kanske mår lika bra av att få en extra tupplur om sjukan inte är så allvarlig.

Till sist har vi också investerat i en läkarväska i leksaksaffären. Rekommenderas!
Nu när vår tjej har blivit så stor har vi faktiskt inga problem med detta längre.

[virasvira]

Tusen tack för så bra svar. Leka sjukvård ska vi defenitivt börja med och muta med sked och hasselnötssmör använder jag alltid.
Vi pysslar dessvärre för lite med E eftersom vi tycker det är så fruktansvärt varje gång vi ska ge något och även vår puls slår hårt trots att vi försöker hålla ett pokerfejs

Håller med om att det är onödigt att utsätta dom för mycket men samtidigt tycker jag inte det känns shysst att låta henne ligga med 40 graders feber och igentäppt näsa när man kan göra det så mycket bättre. Nu i morse var hon så varm och hängig att jag blev riktig orolig men jag kan ju inte ta tempen på henne så jag vet ju inte om och när det är dags att åka till sjukan och då är det en örontermometer som man tar bakom örat och inte känns något vi snackar om.

Jag misstänker att hon har öroninflammation och då vill jag ge saltlösning men hon slår, skriker och sprakar så hårt att det är helt omöjligt att pricka lilla näsan

Vi ska iallafall testa med ny attityd och sluta tycka synd om, visa medkänsla och pakta men inte tycka synd, mycket bra skrivet Susanne tog jag verkligen till mig.
tusen tack och kom gärna med fler tips det behöver vi.

Kram FF