Jag vänder mig till er experter med förhoppningen om att ni ska kunna hjälpa vår familj att komma tillrätta med de problem vi har angående våra pojkars sömn. Mycket funkar bra men saker och ting kan bli bättre. Har läst en gammal version av Barnboken och läser just nu SHN.
Våra pojkar är prematurer som föddes tre månader för tidigt. Deras tid började alltså i kuvöser på neonatalen och de fick sova och äta enligt strikta scheman på en gång. När vi kom hem var det bara att fortsätta i den andan. De har alltid sovit gott och varit lätta att lägga, de har inga problem att somna in själva och de gör det på ungefär samma tid varje kväll (det beror lite på dagsömnen).
Pojkarna sover i samma rum, den ena i spjälsäng och den andra i en liten juniorsäng med kanter! Anledningen till att vi bytte säng åt honom var för att skona våra ryggar. Han har nämligen en cp-skada som gör att han är svår att lyfta. Han har en tendens att vakna på natten när han "fastnat" i sängen och inte kan ta sig ur situationen själv. Det kan t.ex. vara att han hamnat i ena hörnet med huvudet och inte kan backa tillbaka.
Pojkarna sover i samma rum och väcker varandra tidvis, det problemet har precis börjat! Och vi börjar inse att det är dags att sära på dem. Problemet när de vaknar är att de får välling. Nästan varje gång. Det är vid nåt tillfälle som det bara är en tappad napp eller någon som inte kan vända sig i sängen. Till saken hör att jag (mor) fått sova hela nätter sen pojkarna var mycket små och far i huset tar nätterna. Han tycker det fungerar att gå upp och ge dem välling ty han sover nästan under tiden han gör det. I början kändes det nödvändigt eftersom de är prematurer och behövde gå upp i vikt ordentligt. Nu börjar vi få det omvända problemet...
Jag sover dessutom i eget rum och trivs jättebra med det, skönt att kunna läsa ifred och inte behöva bråka om hur varmt/kallt det ska vara i rummet. Dessutom slipper jag snarkningarna...så jag har inte propsat på att flytta in i stora sovrummet igen. Men nu måste jag det om vi ska låta pojkarna få varsitt rum.
Vi funderar på att ställa en säng i rummet hos pojken med cp så vi lätt kan gå upp och hjälpa honom om det behövs. Han har tidigare haft lite svårt att få i sig tillräckligt med mat och vällingen har då varit vår räddare i nöden. Därför har vi lite svårt att sluta med den! Jag tror att vi fortfarande är kvar i prematurtänket fast det inte behövs...
När barnen var små sov de på mage på andningslarm eftersom de tveklöst sov bäst så. Det gjorde vi såklart mot vår barnläkares rekommendationer. [-X
På dagarna sover pojkarna numera någongång mellan 09-12 och då i 1-2 timmar beroende på hur natten har varit. Många uppvak -> längre dagsömn. De vaknar ofta runt 05-06 och det skulle inte vara nåt problem bara de sov hela natten. Men det vore ju bra om de kunde sova till 07 iallafall.
Till hösten kommer en trea och jag planerar att kura barnet från första början får då kommer jag ta ansvaret för nätterna. Jag har inte haft ork att ta nätterna då jag varit ensam hemma med tvillingarna sen de var 4 månader gamla. Mannen min tycker det har varit lättare att ta nätterna än dagarna...
Men nu måste jag ta itu med vällingträsket som vi lever i här. Hur gör vi för att få pojkarna att INTE vilja ha välling så snart de vaknar. Ska vi ramsa eller vad? Har lite svårt att förstå hur vi ska bete oss rent praktiskt. Så fort de fått välling har de inga problem att somna om. De är aldrig vakna på nätterna förutom när de äter (och knappt ens då).
Far i huset börjar trots allt bli sliten nu och vi måste lösa detta!
Mycket tacksam för era tankar och funderingar.
Hej och välkommen! 
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån