H J Ä L P! Vändningscirkusen har kommit till stan!

[TorsMamma]

Det kommer att gå bra, hav tålamod och målmedvetenhet. Har man inte det ena får man ha det andra. =D>

[frk Carlsson]

Tack för att du peppar mig Jag behöver det.
Ska sova hos mina föräldrar i natt så att jag tar mig ur den här ångesthärvan och kan återvända hem på starka ben imorgon istället. [-o<

[frk Carlsson]

Hejhej,

nu har jag en fråga igen som jag hoppas att ngn kan svara på... Inte så mkt vändningscirkus eftersom vi kommit till ro med denna - händer ngn ggn ngn enstaka natt/enstaka dagslur men vi känner oss säkra där nu.

Min fråga gäller nu istället - vad fasen gör man när barnet faktiskt HAR ONT och inte kan sova pg a det?

Sigge har det ganska så jobbigt varenda ggn det är dax för en ny tand att spricka fram. Han är vanligtvis vaken 3-4 tim i ett svep/natt och man får ingen kontakt med honom känns det som eftersom han har så ont. Han snurrar och snurrar, kombinerat med att han börjar gråta och "ropar" efter en, jag hör att det är en annan slags gråt än den som betyder att han bara är trött, det här är mer, det här är att det är otäckt, att han har ont.

Ramsan räcker inte enbart! Vi har använt den för sällan, dvs det har varit så få tillfällen han faktiskt strulat nattetid, så den har inte använts så frekvent så att jag faktiskt tror att han alltid fattar den? Jag fick köra ett litet boot camp under 2 nätter för ngn månad sen då han hade en orolig period, och efter de två nätterna sov han klockrent igen. På nåt sätt känns det dock inte som att jag kan köra "boot camp" (mitt namn för att befästa ramsan) när han har så där ont och är ledsen...då vill jag kunna komma med ngn med konkret, handfast.Förstår ni hur jag tänker?


Så jag har kört med solfjäder men är osäker på detta verktyg.
Ska man alltså stå där så länge så att barnet slappnar av och påbörjar insomningen? Han blir oftast förbannad annars när man ger solfjädern eftersom han vill vara ifred...men nu sist vid denna omgång tandsprickning så upplevde jag ändå att han faktiskt BLEV lugn av att jag kom in och la händerna på honom, han började suga på tummen etc.

Detta är det enda jag kommer på samtidigt som jag nog inte varit så duktig på det eftersom han började gråta direkt jag tagit bort händerna och gått ut. Jag borde alltså ha stått kvar där längre?

Och sen har "kaoset" börjat igen dvs jag har ramsat, han har inte tagit ramsan och jag har gått in och stört honom med solfjädern som jag faktiskt inte har behärskat Till slut så har han somnat ändå, förmodligen totalt utmattad....och då snackar vi alltså om efter 3- 4 timmar! Kanske borde jag ha skippat ramsan och bara kört med solfjäder rakt av? Känns som att jag försökte med både hackat och malet...

Så här är det 3-4 nätter, sen är det över och allt är som vanligt igen - dvs tanden har spruckit igenom och han kan sova som vanligt. Men det känns INTE scyhsst mot honom där och då. Han har väl rätt till sina nätter FAST att han har ont?

Vi har kört med lite Alvedon som smärtlinding innan sänggåendet senaste kvällarna, och det har funkat kanon, han har sovit hur bra som helst tack vare det (tror vi iaf). Är det fel att göra så? Det är ju ändå för hans bästa, dvs att han inte ska behöva ha ont? Det har handlat om max 4 kvällar på raken och endast till sänggåendet och enl doseringen på bipacksedeln. Känns ju som att vi har ngr såna här svängar att gå igenom eftersom det är en hel del tänder som ska komma närmaste året...

Hur brukar ni göra när era småttisar har ont nattetid vid tandsprickning och inte kan sova pga det? Jag är så himla orutinerad, mina äldre barn gick oberörda genom detta...

Tacksam för svar

Mvh Sanna

[annawahlgren]

Det KAN naturligtvis hända att tandsprickningen ställer till smärta - antar jag Även om Gud / skaparen av det hela uppenbarligen inte tänkt sig det så. Oavsett anledningen bedömer du att han verkligen har ont, och även om jag skulle kalla det att han är invaderad av vargar - eller fruktar dem - så måste han lugnas.

Jag är ingen vän av Alvedon om inte barnet kommer upp i bortåt 40 graders feber, vilket ju händer det också. Men det är inte fallet här. Så var försiktig - avväg noga och akta dig för att använda Alvedon i förebyggande syfte (vilket ofta numera rekommenderas ).

Risken med att ramsa först och gå in sedan är att man desarmerar ramsan. Barnet fortsätter skrika för att få det konkreta, handfasta, fysiska lugnandet. Och då har ramsan ingen betydelse alls. Barnet skriker en till sig i stället för ifrån sig, om du förstår vad jag menar.

Så jag skulle inte dra mig för att solfjädra till verkligt lugn, om och när jag bedömde att så krävdes. Det kallas krissolfjäder och är ingenting man kör på rutin, lika lite som man kör Alvedon på rutin. Jag beskrev alldeles häromdagen steg för steg hur man gör, när man krissolfjädrar, lyssnar av andhämtningen och avslutar (men kan förstås inte hitta och hänvisa ). Då gäller det att hellre stå lite för länge än lite för kort

Och så ramsar man sig ut. Det är en bekräftande ramsa på att allt är bra. Kanske inte så roligt, men varken farligt eller fel. Det är det man överför i sin Attityd. Man har koll på vargen, och barnet kan sova lugnt.

Detta kan man meddela för första gången någonsin, om det är så. Ramsan behöver man alltså inte ha arbetat in i stor stil för att den ska "ta" när den verkligen behövs. Man ska bara känna att man står i kontakt med barnet och ger svar: "Nej, vargen kommer inte och tar dig, älskling, no way. Det ser jag till " Och skulle lilla älsklingen ha hunnit somna efter eller t o m under ens gediget lugnande krissolfjäder så smyger ramsan ändå in "bakvägen".

Och skulle en liten älskling vara verkligt olycklig, sjuk, febrig, eländig, bedrövlig, ledsen så det skär i märgen, då är det verkligen ingenting som hindrar att man tröstar, duttar, baddar pannan, ger vatten, böjer sig ner och håller om, vaggar och vyssjar i famnen - men INTE "räddar" barnet från sängen, som ju faktiskt är världens trösteplats. Den skönaste sköna. Den där man - barnet - precis som du säger har RÄTT att sova sig frisk :thumbsup:

Efter det, när barnet har fått klaga av sig och man visat all förståelse man ju hyser, återgår man så till ordningen, lägger tillrätta lugnt och distinkt, solfjädrar / buffar eller vad som lugnar bäst, och ramsar sig ut. Så är det bra Lite Mozart på toppen bidrar till att ställa världen på god plats.

Oron - den egna - är den värsta skurken i all barnavård.


O:)

[frk Carlsson]

Tack kloka Anna. Har läst igenom dina rader , tagit till mig och grunnat nu ngr dagar. Jag kämpar på =D>
Tack för att du tog dig tid att läsa.