Några frågor för flicka runt 1 år!

[hallonmbanan]

Hej allihopa!

Jag har en liten flicka som fyller 1 år nästa vecka och jag har några funderingar/frågor angående barnafostran.
Har ganska många men börjar med två idag

Vi har två rätt stora blomkrukor på golvet som lillan hittade i förra veckan. Hon går nu dit undersöker jorden genom att äta den, lägga den på golvet och inspektera den i handen. Nu sätter jag mig bredvid henne, tar hennes hand och klappar bladen och berättar att man klappar bladen försiktigt. Först och främst blir hon riktigt irriterad över att jag håller hennes hand men efter ett tag så hittar hon något annat att göra. Och egentligen gör jag väll fel när jag visar henne bladen, det är ju jorden som hon är intresserad av?! Bör vi ta ut blommorna helt (helst inte då vi tycker om det gröna i lägenheten!)? Eller hur gör man med saker som man egentligen bara tittar på?

Mina glasögon är väldigt intressanta! Jag har alltid sagt ”JA det är mammas glasögon och de skall sitta på mammas näsa!” och sen försökt att visa henne något annat. Tyvärr så slutar glasögonen aldrig att vara intressanta. Hon får inte ta glasögonen då de lätt kan gå i sönder och jag har bara ett par och jag behöver dem! Hur bör jag göra här?

Hoppas att någon av er har några förslag!

Kram

[miniz]

Hej!

Jag minns mina blommor vi hade med en ettàring. Hon tyckte ocksà det var jättespännande med jorden, sà jag visade henne hur man städar efteràt. Och hur man vattnade den fina blomman.
Antingen fàr man nog bara gilla läget och visa hur man gör. Min blomkruka var för stor för att lyftas upp, sà vi bara väntade att hon skulle tröttna, det gjorde hon ocksà, men det tog sin tid.

Saker man bara ska titta pà, packar jag undan eller har högt uppe, sà blir det inga diskussioner. Om det finns framme nàgot man bara ska se pà kan man tillsammans med barnet se pà det och kanske stryka försiktigt och beundra saken till hon blir klar, för denna gàng, sedan gàr den lilla vidare pà sin färd, för att àterkomma till den fina saken hundra gànger till. Dà fàr man vara där tillsammans med barnet och se och beundra tillsammans ännu en gàng.

Om du inte vill hon ska röra, sà flytta pà saken, inte barnet. Làna bort blommorna ett tag eller flytta dem upp eller bort.

Glasögon är intressant. Kanske du kan köpa ett par läsglasögon för en tia sà hon kan fà utforska i fred och ro

Har du Barnaboken? För där hittar du alla svar pà dina fràgor om barnafostran!

Kram.

[hallonmbanan]

Hej miniz och tack så mycket för ditt svar! Precis vad jag behövde! Att jag inte har tänkt på innan att hon självklart får hjälpa till att städa upp efter att hon har smutsat ner #-o !
Nya tag idag!
Köpa ett par extra läsglasögon kan jag göra till henne, men blir det inte fel att hon får leka med vissa glasögon men inte andra?
Kommer förmodligen med fler frågor i framtiden!
Och ja just det, Barnaboken har jag, den ligger bredvid sängen och jag läser flitigt i den flera gånger i veckan!
Ha en bra dag!

[Anna09]

Hej,

fint svar av Miniz! =D>

Jag gjorde så här med våra krukor med jord: tejpade med masktejp som ett "lock" över krukkanterna med endast små små glipor så att jag kunde komma åt att vattna. Då fanns det ingen jord att undersöka...

Nu har jag tagit bort tejpen och Ester bryr sig inte om jorden alls.

Jag har också glasögon och Ester har fått peta på dem när de sitter på mig (visst, man får fina avtryck, men de går att putsa bort). Men när hon blivit för våldsam har jag rest mig och gjort nåt annat (utan förebråelser), och då lärde hon sig att om hon ville titta på dem gällde det att inte peta för mycket, utan försiktigt - annars försvann de ju på mamma som ville göra nåt annat.

Vår Ester ville inte heller att man skulle ta hennes händer - hon ryckte bort dem likt en katt som är rädd om tassarna... Men för ett halvår sedan så gick det bra igen - på hennes villkor. Man har bara några sekunder på sig.

[chokladkaninen]

Hej Hallonbanan!

Även jag har glasögon och fick många råd om hur man kan förhålla sig till barnens intresse för dem i den här tråden då det begav sig: http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... =8&t=19879

Lite längre fram i tråden finns även ett antal frågor om Ettårsbebbo som rör samma tema - en utforskare som inte är helt sugen på att bli visad medelst Handen om handen.... Hoppas att du hittar nåt matnyttigt där.

Sedan vill jag tillägga att båda mina barn numera har koll på att man får prova glasögonen en liten stund, under uppsikt, ifall man klappar mamma fint och frågar snällt. Lillebror kunde inte prata så värst bra när han lärde sig säga "Snälla mamma glasögon?" Men häromsistens tog glasögonen faktiskt stryk i alla fall - jag hade sovmorgon och barnen kom för att väcka mig och Storasyster plockade åt sig mina glasögon från sängbordet (vilket jag yrvaket inte riktigt noterade) och gick iväg med dem - och kom sedan tillbaka med ledsen min och bågen i två delar.... :^o

[hallonmbanan]

Tack Anna09 och chokladkaninen, för era svar! Jag skrev ett svar till er båda för ett tag sedan men såg nu att det inte hade blivit publicerat, hmm konstigt.
Vilket fall som helst, era svar hjälpte oss super mycket.
Med jorden så gjorde vi följande: Jag sa ” Men här kan ju inte jorden ligga, vi måste borsta upp den kom så hämtar vi borsten”, vi hämtade borsten och borstade upp jorden, la tillbaka jorden i krukan och sen var hon klar. Nästa gång gjorde jag samma sak och efter gav jag henne borsten så att hon kunde göra det själv, hon tittade upp på mig, log och började skratta och sen borstade hon på. Och inget mer jord på golvet efter det!
Glasögonen jobbar vi på, med det går framåt!
Chokladkaninen, vilken härlig tråd ni har, tack för tipset.

När jag ändå skriver så undrar jag hur ni gör med blöjbyten när mutor inte funkar alls. Vi har prövat alla slags mutor men nästan alltid så blir det gråt och vändnings fasoner varje gång vi skall byta blöja, och mutan ner på golvet. (Det är ju nästan så man vill sluta med dem nu, synd hon bara är ett år ) Har ni några bra råd så tar vi tacksamt emot dem!

Och just det, jag ville också fråga en annan sak. Hon har börjat bli riktigt ledsen om vi inte förstår vad hon vill eller vill ha. Jag har läst lite om dessa pek tavlor men undrar om hon inte är för liten för det?! Vad tycker ni? Om man skall göra dem, hur förstår barnen vad de olika sakerna betyder?

Tack igen!

[Ewa]

Hej!

Pektavla är hon inte för liten för. Vi hade tydliga bilder som jag hade kopierat ur barnböcker, så det var plättlätt även för liten ärta att hänga med på. Och så var det ju inte en hel arsenal av situationer och känslor som fanns med, utan de mest förekommande: Trött, Ledsen, Hungrig, Mysa, Törstig... Vad man nu har nytta av. Sen får man ju visa tavlan och berätta om var och en av bilderna och förklara att hon kan visa här när hon vill säga något. För enkelhetens skull kan man då skriva ordet under bilden också, så att man (alla) använder samma ord för bilderna. När frustration uppstod tog jag tösen med mig för att hon skulle få peka på affischen. Och så bekräftade jag vad hon pekade på. Och åtgärdade. Eureka! Hon kunde prata och göra sig förstådd!

[hallonmbanan]

Hej Ewa och tack för ditt svar.

En snabb fråga om pektavlan, jag har inga barnböcker med några användbara bilder (konstigt måste jag själv säga, kanske man skall se ifall man hittar några nästa gång vi är i Sverige) så jag undrar, tror ni att jag kan ta lite foto på hennes vatten flaska, middag, sängen, leksaker, och så vidare för att använda till tavlan? Eller kommer hon inte förstå det? Och vad har man för bilder för ledsen och mysa?

Tack igen.

[Ewa]

Bibliotek 8) Finns säkert bra barnavdelningar även på bibliotek i närheten av dig. Pekböcker och lättare bilderböcker brukar ha väldigt tydliga bilder. Så där kan man botanisera. Annars kan du förstås ta foton också, bara bilderna blir stora och tydliga så att det inte är någon tvekan om vad som avses. För ledsen hade vi en bild på ett barn som grät. Och för mysa hade vi bild på ett barn som satt i knät. Men här får du ju låta fantasin och kreativiteten flöda.

[hallonmbanan]

Hej allesammans!

Vår dotter är nu 14 månader och det börjar uppstå lite situationer som vi inte vet riktigt hur vi skall hantera.

Frustration:
I går så skulle vi gå ner i affären och handla lite mat. Jag tog med vår flicka och hennes gåvagn då vi bor ca 50 m från affären. Hon gick med gåvagnen hela vägen till affären (det blev rätt många stopp eftersom det var så många man var tvungen att vinka till….. \:D/), vi plockade ihop vad vi behövde och skulle gå och betala. Vi var tvungna att gå i den högra gången till kassorna men vår tjej hade bestämt sig för att gå i den vänstra. Jag försökte då lite diskret köra in vagnen i rätt gång men självklart blir hon jätte frustrerad och börjar skrika. Jag tog då hennes vagn, med henne hållandes i den, gick in en meter i ”rätt” gång och släppte henne, hon satte sig självklart ner och stor skrek. Jag sa ” Mamma går och betalar, kom du när du är klar”, och ställde mig i kassan. Självklart reste hon sig upp efter några sekunder, började lägga ner lite fler saker i sin vagn och kom sen gående till mig.
Så jag undrar: Gjorde jag rätt? Skulle jag istället stannat med henne? Jag blev så tagen på sängen av att hon började skrika. Hon har verkligen börjat visa vad hon vill och inte vill.
Jag undrar också, hon packar ju ner massa saker i hennes vagn, skall jag säga ”Vi behöver inte tandkräm idag”, sätta tillbaka det och så vidare eller skall jag bara låta henne plocka vad hon ”behöver” och sen i smyg sätta tillbaka dem?

Dagis lämning (och hämtning):
Vår flicka har varit på dagis (3dagar/vecka) sen hon var 4 månader (bor tyvärr utomlands och vi har bara 16 veckors mamma ledigt), allt går jätte bra där och hon verkar trivas super bra. Förra veckan var det ju påsk så vi var hemma en hel vecka tillsammans. Nu när vi lämna igår och idag så var hon jätte ledsen, bara under 2 min tydligen men ändå. Jag undrar, är det bäst att gå direkt vinka och vara glad eller bör vi stanna med henne lite längre innan vi går? Vi har faktiskt haft samma problem men tvärtom när vi hämtar. Då gråter hon ibland och vill stanna hos fröknarna. Då har jag suttit ner med henne och låtit henne ta den tid det tar innan hon är redo att gå men jag är inte säker om det är rätt taktik på morgonen. Vad tycker ni?

Annars går allt jätte bra! Hon har börjat gå lite själv, babblar på hela tiden och verkar njuta av livet!

Kram!

[Ewa]

Hejhej!

1) Det är inte lätt att vilja så mycket och inte riktigt ha koll på vad man har styr över här i tillvaron, och ännu svårare blir det förstås när man inte gör sig förstådd. Vilket man ju kan tycka när man vill något och någon annan gör på ett helt annat sätt. Vilket kan hända både nu och då innan orden är på plats. Att pakta är då en gyllene väg. "JA, visst har vi valt en väldigt bra kassa här, men SER du, NU är kassan STÄNGD Ojojoj, HUR ska vi göra då?" Tänka, tänka... "Kanske finns det en annan kassa som är öppen?" Leta och upptäck tillsammans. "Jodå, DEN kassan gick ju bra. Då är det nog bäst vi står här. Även om den andra var väldigt bra, men vill vi få med oss varorna hem är det visst HÄR vi måste stå." Ungefär.

2) Tid är bra. Tid är barnets bästa vän. Och har vi numer osedvanligt ont om. Tycker vi i vart fall. Så heder åt dig som tar dig den tiden när ni ska hem :thumbsup: Om man ska tillämpa samma strategi på morgonen... jag är inte den bäste rådgivaren här. Jag vet att somliga säger att man ska göra "pinan" kort. Vet inte om jag är helt hundra övertygad om det. Mina barn har varit mycket större när de börjat och glada för att gå till förskolan då, vid 4 års ålder. Men min tös kan ibland ha svårt med vilken plats hon ska ta sig på morgonen, så ibland följer jag då med in, berättar att jag kommer med in för att se vad hon ska börja med, sedan ska jag gå. Och så gör jag det och lämnar över till något hon vill börja pyssla med, en vän hon vill leka med eller en fröken hon vill vara hos. Sedan kramar och pussar jag och vinkar hejdå, så att det är tydligt att jag nu går. Tänker att jag nog skulle göra på samma sätt, mer eller mindre, även med det lilla barnet.