vill ha, får, ska inte ha

[eefwah]

lillebror har blivit stor och utvecklar en sida av sig själv som jag inte riktigt begriper. det är i vardagliga situationer som detta inträffar och jag behöver er hjälp med att förstå vad det handlar om.

jag frågar om han vill ha en macka. han säger mm (ja) och när jag ger honom smörgåsen så vill han inte ha den. nähä säger jag väldigt oladdat, då lägger jag den i kylen eller nåt liknande, så kanske du vill ha den senare. då brister han ut i storgråt och blir alldeles förtvivlad. och såhär kan det hålla på gott folk #-o . fram och tillbaka.

han säger äää och tittar dit han menar. aha säger jag, vill du ha pusslet? mm, säger han, får pusslet men ska då rakt inte ha det. nähä säger jag och lägger tillbaka det och lämnar (verkligen inte på ett laddat sätt) platsen, men då kommer ett galltjut oftast. men, vill du ha pusslet? säger jag och tar ner det, men han vill såklart inte ha.

suck, det här är för mig obegripligt. kan nån förklara vad det rör sig om?

[chokladkaninen]

Hej!

Jag tänker förtrots - det finns bra klistrade trådar om det. Vår kille hade en liknande grej och min man hade en tendens att ställa upp på velandet fram och tillbaka precis som du beskriver. Men om man tänker sig att världen är lite småskakig och behöver ifrågasättas en smula, är inte i så fall rätt lärdom att förmedla att man får bestämma dig för en sak och sedan hålla fast vid det? Så resonerar jag, i alla fall.

Så jag brukar satsa på att ge smörgåsen och sedan inte ens märka ifall han äter den eller inte (möjligen kan jag flytta undan den en liten bit ifrån hans hand ifall han börjar slå mot den så att den hotar att falla i golvet), i övrigt fortsätter jag äta/läsa tidningen/diska. Kanske blir han ilsk då, men när han inte får nån reaktion (på sin höjd ett vänligt men rätt frånvarande leende) brukar han lugna sig och äta smörgåsen - det var ju ändå det han hade tänkt sig från början.... Samma sak med pusslet, jag skulle tagit ned pusslet (eller kanske lyft upp honom eller puffat fram en pall så att han själv kunde ta det, det förebygger ofta själva utbrottet att liksom inte bli servad utan själv få jobba för det man vill ha - just nu när jag skriver inser jag att det kanske gäller smörgåsen också att man bråkar mindre om den ifall man själv har fått kämpa för att göra iordning den?) och sedan inte ö h t noterat ifall han lekte med det eller inte. 8)

Med min makes taktik blev det ofta ett långt tjafsande och ibland vanmakt, så jag tyckte att det var bättre att välja en linje och hålla den, och sedan är det tillåtet för förtrotsaren att reagera ifall han vill. Ligger linjen fast så kan man ju svära över den ett litet tag, men det brukar dra förbi mycket snabbare än om linjen är flexibel.

[eefwah]

hej chokladkaninen och tack för ditt svar.

jag skulle kanske varit lite tydlig med vilken typ av person jag är. jag är väldigt olik din man och mer lik dig tror jag (jag vill minnas att du var lite orolig nån gång i nån tråd, för att du var lite för "rak", åt det barska hållet om jag minns rätt). nåväl, det ligger inte för mig att hålla på och krusa lille herrn om jag så säger 8) . redan vid andra "försöket" är jag rätt ointresserad. men skulle jag inte vara det, kan jag se honom fortsätta i timmar...

om jag är "fasligt upptagen med nåt annat" blir det gallskrik och tjut och totalkalabalik enl förtrotsmallen. och om jag inte bryter det så blir det till vanmakt. jag har minimerat antalet ställda frågor per dag och gör det enkom på hans "frågor"? och jag börjar bli rättså less på att inte få till det så han blir nöjd! han är en rätt lat men känslig kansjälvare, vad det nu kan bidra med.

det jobbiga här, för mig, är att jag känner att han, mitt barn, är utom kontroll för mig. jag vill ju förstå honom och kunna hjälpa honom på ett bra sätt. jag kan bryta det men det hinner gå så lååångt innan. jag skulle vilja förekomma honom och trycka på rätt knapp istället för att slumpvis och instinktivt trycka på allihop, bara för att efter ett tag hitta rätt och lösa honom ur tillståndet.

jag känner mig dock liiiite träffad av ditt låta honom själv ta pusslet och bre mackan. ska försöka bli bättre på att fånga de tillfällen där han faktiskt kan vara sig själv behjälplig.

[chokladkaninen]

Eefwah, bara så du vet: Ditt svar var det trevliga och uppmuntrande som jag åstadkom igår. Om du läser det en gång till så kommer du att märka att det jag gjorde inte var att anklaga dig för att vela (trots att det ev kan verka så i o m jämförelsen med min man). Det jag föreslog dig att ändra var: har du väl plockat fram smörgåsen resp pusslet så invänta ingen reaktion och ta inte bort Saken igen. Du har gjort vad han bad dig om och ifall han vill leka med pusslet eller slänga det i väggen är hans eget val.

[eefwah]

Eefwah, bara så du vet: Ditt svar var det trevliga och uppmuntrande som jag åstadkom igår.

chokladkaninen, ditt svar var fantastiskt trevligt och uppmuntrande! det var verkligen inte min mening att signalera nåt annat. och det var långt och utförligt dessutom; bra på alla sätt och vis.

Om du läser det en gång till så kommer du att märka att det jag gjorde inte var att anklaga dig för att vela (trots att det ev kan verka så i o m jämförelsen med min man). Det jag föreslog dig att ändra var: har du väl plockat fram smörgåsen resp pusslet så invänta ingen reaktion och ta inte bort Saken igen. Du har gjort vad han bad dig om och ifall han vill leka med pusslet eller slänga det i väggen är hans eget val.

äsch, jag hade inte uttryckt mig tydligt från början, my bad. försökte bara vara tydligare andra gången. men skit i det nu. jag fattar vad du säger om hur jag ska hantera situationen, men det är väl ungefär så jag gör och det räcker inte för att han ska bli lättad och världen ska bli harmonisk igen. det är så mycket känslor härborta...

hoppas din dag är mycket bättre idag

[chokladkaninen]

hoppas din dag är mycket bättre idag

Tack!