Ester är nu två år och en minst sagt rörlig liten dam som utforskar världen och kroppen med stor aptit - och glädje. Det är hur kul som helst, MEN hon har nu kommit på att man kan stå på huvudet i spjälsängen med benen vikta över kanten.
Naturligtvis har hon inte självbevarelsedriften att hålla sig stadigt med händerna i madrassen, även om de är där. Det lilla huvudet vinglar och jag håller andan.
Maken säger att barn stått på huvudet i alla tider och att fler i så fall borde dö om det var farligt, men jag är faktiskt orolig. Jag kan visa, lära, leda henne när jag är i närheten, men inte innan hon skall sova lur och kan hålla på själv i 30-40 minuter.
Hon älskar det - jag hatar det...
Om jag ringer till BVC säger de säkert bara att vi skall ta bort spjälsängen, vilken vi vill behålla över trotsen.
Vad är er erfarenhet? Är jag för nojig, eller är detta ett problem/potentiell fara?
Tacksam för erfarenheter...
- får öva på huvudstående, handstående, kullerbyttor etc. Så att hon dels blir bättre på det, vilket ju minskar skaderisken, och dels blir lite mindre motiverad att hålla på med det i sin ensamhet?