2,5åring på undantag från vardagen - fnurra vid läggning

[Cajo07]

Hej!!

Först TACK för ett underbart forum med mycket stöd för alla! Jag är ett stort fan, men detta är första gången jag söker hjälp:

Vi har två barn G 200803 och F 200910. Båda två är kurade och sover 12 timmarsnatt sedan 7 mån ålder. De har egna (separata) rum och sover 19,15-7,45. Nu är vi bortresta i 3 mån och barnen får dela rum. Det går inte jättebra. Problemet uppstår vid läggning och storebror blir ledsen då han vet att vi är måna om att han är tyst för att inte väcka lilla F. Först lade vi de tillsammans men G´s knorrande störde F som blev ledsen och sedan blev det cirkus. Vi fortsatte försöka, men det blev värre och värre. Vi har nu ett par kvällar lagt F kl 19,15 och väntar till 19,45 med att lägga G. Men han knorrar och vill att vi är där tills han somnar. Det vill vi inte. Men han har hårdvalutan: skriket som väcker F. Därför går vi med på hans "ultimatum". Men det talar helt emot det vi står för och hur vi vill ha det i vår familj.

På natten sover de bra och vi har infört väckarklocka 7,50 då vi väcker båda barnen.

Ikväll ville jag bryta mönstret och sa till G att jag skulle sitta utanför hans rum med dörren öppen (ytterliggare ett av hans krav), och det gick OK. Han knorrade var 10de min och jag hyschade. (ramsan har aldrig funkat så bra på honom, men kalasbra på lilla F) Han tystnade direkt varje gång. Efter 1,5 timme blev han ledsen och väckte F. Jag fick således gå in och sa till G att vara tyst och att jag skulle stanna kvar tills han somnade. Han somnade efter max 10 min. 5-0 till honom till mitt enormt stora förtret. Och irritation.

Han har alltid älskat att lägga sig, så där har vi aldrig haft dilemma.

Nu när vi är borta går han inte på dagis och sover således 2 timmar mitt på dagen och 12 timmar på natten. När han är hemma och går på dagis har han mer eller mindre slutat sova middag de dagar han är på dagis men sover gladeligen 2 timmar mitt på dagen på helgerna. Jag TROR således inte att han sover för mycket. Han har explicit sagt att han inte vill dela rum med F.

Min stora oro är att han kommer fortsätta strula när vi kommer hem om 2 mån. Så frågan är: Ska vi försöka köra ngn kur el dyl i det gemensamma rummet, eller ska vi bara flytta in honom i vårt sovrum under den resterande tiden så han kan komma till ro på kvällen? Som det är nu blir nattsömnen alldeles för kort och han är trött och gnällig på förmiddagarna då han inte sover mer än 11 timmar. Inatt kommer det bli 10,5. Han är inte van vid att sova i vårt rum och jag är givetvis livrädd för att han kommer vänja sig vid att sova med oss.

Har någon av er några konkreta tankar eller erfarenheter att dela med er av? Tack på förhand!!
Cajo07

[chokladkaninen]

Hej Cajo07!

Välkommen hit!

Jag tycker att det låter som att din lille G trotsar? Kan det vara så?

Du skriver "hans krav" etc - och jag skulle vilja föreslå att du försöker tänka på det som frågor istället. Barn har en tendens att fråga i påståendets form, nämligen. Så "jag vill inte sova med F" betyder eg "Ska jag verkligen sova med F?" och ditt svar ska förstås inte vara "ånej stackars dig som är tvungen att sova med F nu när vi inte är hemma!" utan det borde vara "Javisst ska du sova med F! Det är en förmån att få sova med sitt syskon, vilken tur du har!" Och samma sak gäller den öppna dörren ("måste jag ha dörren öppen för att våga sova tryggt"/"måste mamma vara här inne fysiskt för att jag ska kunna somna tryggt") - och det är inte riktigt bra utan börjar närma sig ett ifrågasättande av kurens principer om Lugnet och Säkerheten, eller hur? Så fundera på vad dina svar bör vara, vad vill du eg förmedla till en liten frågvis trotsare vars universum är lite i gungning?

Min handlingsplan:
Glöm det där med att han väcker Lillebror - för Lillebror kommer bara att vakna så länge du oroar dig (=Lillebror känner att det är nåt fel) och han tar ju ramsan, så det är bara att ramsa honom. På detta sätt avväpnar du Storebrors bästa trotsverktyg, nämligen hotet om att väcka Lillebror. (Mina barn sover i samma rum och väcker extremt sällan/aldrig varandra, trots att det då och då har kunnat vrålas rejält av olika orsaker.)
Se över sovtiderna - mer är 12h natt är sällan bra, och Storebror behöver näppeligen mer än 13h sömn per dygn. Så 12h natt för Lillebror och 11h för Storebror kanske kan vara något? Eller 12h natt för båda men kort dagssömn för Storebror?
Fundera igenom ordentligt vilka svar du vill ge Storebror (och se till att inte "skylla" något på Lillebror eller ta Lillebror som förevändning för saker som Storebror tycker är tråkiga - ska han bli arg över något är det ju bättre att det är du som blir den skyldige än Lillebror, eller hur?) och ge dem konsekvent. Helst i form av ramsa när det gäller läggningen. Min Storasyster hade en liten nattfnurra i trotstider och hade inte blivit ramsad på typ 2 år... men var ju van vid att Lillebror ramsades och köpte det så fort jag insisterade på att ramsan var det svar som erbjöds. 8) Plocka fram magstödet och din egen säkerhet, bara.
Läs på om trotsåldern i Barnaboken (skaffa om du inte har den - du kommer att ha nytta av den i alla fall tills barnen blir 16! ) så att du är beredd och förstår varför han frågar ("kräver") som han gör!

Lycka till!

[Sagalinda]

Hej Cajo07, jag ville bara sticka in och hälsa dig varmt välkommen Du har fått ett kanonbra svar av chokladkaninen, så jag har inte så mycket att tillägga. Möjligen då att det på sikt är bra att ha samma läggtid och väcktid för båda, då slipper man det där onödiga tjafset om "varför får han vara uppe om jag ska lägga mig?" Men det kunde nog vara en bra idé att korta ner dagsluren för storebror.

[Cajo07]

Tack snälla Chokladkaninen! Och Sagalinda!

Vi har nu kortat ner Storebrors dagslur till 1h från 2h och lägger honom ca 45 min senare än Lillebror. Och det funkar mycket bättre.

Jag hör absolut vad ni säger om gemensam läggnings- samt väckningstid och så har vi hemma, dvs i vardagen där vi måste upp och iväg på morgonen, men nu är det lite avsteg från normen. Jag bara hoppas att vi inte får svårt att komma in i vårt normala mönster efter vi kommit hem.

Visst är det så att storebror befinner sig i "trots" nu och jag saknar min "Barnabok" innerligt som inte fick följa med på resan. Vi har dock just överkommit et stort dilemma som varit matvägran sedan han började äta fast föda, så vi tar os framåt och löser våra små dilemman ett efter ett

En fråga till ramsandet för båda barnen på samma gång: När de skriker hysteriskt (av övertrötthet) båda två på samma gång vid läggning, tycker ni att man ska bara ramsa utifrån, eller gå in och...? Vad göra? När Lillebror är ledsen går vi ibland in, lägger till rätta, går ut och ramsar. Det går oftast bättre när vi inte är i rummet. Men det är en ny situation för mig med två barn i samma rum. Min osäkerhet lyser klart igenom, och min tröst är att vi om 6 v är tillbaka i "normalläget".

Stort tack!
C

[chokladkaninen]

Hej igen!

En fråga till ramsandet för båda barnen på samma gång: När de skriker hysteriskt (av övertrötthet) båda två på samma gång vid läggning, tycker ni att man ska bara ramsa utifrån, eller gå in och...? Vad göra? När Lillebror är ledsen går vi ibland in, lägger till rätta, går ut och ramsar. Det går oftast bättre när vi inte är i rummet. Men det är en ny situation för mig med två barn i samma rum. Min osäkerhet lyser klart igenom, och min tröst är att vi om 6 v är tillbaka i "normalläget".

Så länge man inte befinner sig mitt i en SHN-kur (då extra tydlighet förstås behövs för att bryta tidigare mönster) så tycker jag att man ska gå på känsla. I det här fallet verkar du känna att du stör mer än du hjälper när du går in - så gör då inte det! Med detta sagt så har jag nån gång ibland bjudit vår Lillebror på några buffningar om jag har känt att han fastnat i sitt övertrötthetsgnöl (men det får förstås inte bli en vana); man vet ju själv hur svårt det kan vara att slappna av i kroppen om man är för trött när man lägger sig och då kan buffning verkligen vara just lugnande.

Men rent allmänt så tycker jag att griniga läggningar kan komma och gå av massor av olika skäl, och har man - som du nu - sett över sitt schema och sin egen attityd så är det sedan bara tålamod och konsekvens som gäller. Så var själv glad när du lägger och har lagt dem - lyssna på glad musik, sjung med lite, slamra och för oväsen - och kosta på dig nån ramsa om du tycker att det behövs bara. Det ÄR skönt att få gå och lägga sig och det ÄR en förmån för syskon att få bo ihop (rätt vad det är kommer du inte att vilja flytta isär dem igen när ni kommer hem! ) och den poletten kommer att trilla ned, så småningom. 8)

Jag har också varit utan min Barnabok i främmande land precis när den hade behövts som bäst..... och då är du ju tur att forumet finns! Här finns många bra trådar, t ex några om trotsåldern. http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... =8&t=18665