vet inte var jag ska börja, stökigt hemma med 4 barn

[Lucy]

Hej!
Jag har fyra alldeles härliga ungar! Jag älskar dom över allt annat. Mitt problem är att jag är missnöjd med deras uppfostran. Det känns som om jag förstör dem för jag inte kan uppfostra dom på rätt sätt. Barnen är 5 ,4 ,2 1/2 år och minstingen 4 månader. Jag är ofta trött för att jag inte får sova ordentligt själv och det är förstås mycket jobb med fyra så små barn. Jag reagerar ofta på helt fel själv, blir så jätte fort arg och skriker åt dom när dom bråkar. Ibland blir jag så arg så jag tar medvetet i dem lite för hårt så att det ska göra lite ont. Jag skäms över detta, och vill verkligen kunna vara lugn och uppfostra dem på lungt sätt. Jag behöver hjälp och tips. Har läst barnaboken och många trådar här på barnafostran, så jag vet nog egentligen hur man borde göra, men snälla hjälp mig med lite handgripliga tips i alla fall.
Jag har många frågor men jag börjar med denna:

T.ex. hur ska jag göra vid måltiderna. 5 åringen stiger nu o då upp ur sin stol och vill klappa lillasystern som ligger i sittern. Jag säger gång på gång att sitt på din plats, du får inte röra henne nu då du har smutsiga händer. 4 åringen slänger sina bönor mot 2 åringens tallrik för att hon inte vill ha dem. han slänger tillbaka och båda skrattar. jag säger sluta och blir mera arg. så äter alla lugnt en stund men så är 2 åringen tydligen mätt för han häller resten av mjölken i tallriken och en del utanför. jag bli mer stressad. efter en stund börjar någon säga att någon är en "bajsbyxa" bara för att reta mig. (vet inte varifrån dom fått det ordet). mittiallt kan 2 åringen skrika till så det gör ont i öronen. till sist blir jag så arg att jag skriker åt dem att nu skärper ni er...babyn gnäller nu som då i sittern och vill komma i famnen. så fort jag tar upp henne i famnen ska 4 och 5 åringen genast röra henne (dom älskar ju henne förstås), men jag blir arg eftersom deras fingrar är smutsiga, eller så börjar 5 åringen dra i hennes arm (inte så att det gör ont,men för att få hennes uppmärksamhet).
sånt här kaos är det ofta vid måltiderna. själv är jag hungrig och vill äta, därför har jag låtit det gå för långt.men jag är vrålhungrig och vill inte börja med förvisning.
hur gör jag förvisning? vill ju inte förvisa för minsta lilla sak, men det känns som om det blir mer och mer och tillsist tappar jag kontrollen. dessutom är det svårt att förvisa då jag är själv. går jag bort med en så börjar dom andra tre med något i köket (slänga mat eller något). jag vet det låter helt galet. det är klart att vissa måltider är ok, men ibland känns det verkligen kaotiskt.

[Rosine]

Hej,
lite av det du skriver låter ju skönt: att den ena vill klappa den annan och att en annan vill ge bönor till syskonet. Sådant skulle jag försöka att bekräfta. Jag skulle alltså inte bry mig så mycket om smutsiga händer utan bestärka 4- åringen i att klappa bebisen! Du kan ju ser till att de stora tvätta händerna då och då om dagen men jag skulle inte låta smutsiga händer bli ett hinder i att ta konkat med det lilla syskonet. Vår son (då knappt två år) blev till och med irriterad när vi snabbt försökte småtvätta händerna med ett duk när han ville klappa den tre veckor gammal bebisen. Det blev ett litet knuff för bebisen i stället för att hon klappades. Då struntade vi i rena händer. Och när den ena vill ge bönor till den annan kan du ju kommentera detta positivt: "Oh vad snällt av X att han vill ge dig något", osv. Bara lite tankar...

[Rosine]

Hej igen Lucy, det här med bönorna hade jag nog missuppfattat, så mina tankar angående detta är väl meningslösa. Förlåt.

[chokladkaninen]

Hej Lucy!

Jag har bara två barn (fast de känns fler ibland när man själv är jättehungrig och har blodsockernivåerna i knähöjd ) men spontant tänker jag att ditt allra bästa vapen borde vara paktning: det är inte du mot barnen utan barnen och du mot allt trassel och alla problem. Så börja med att försöka hålla huvudet kallt och bekräfta istället för att neja och fya - låt de två stora hjälpa de två mindre vid bordet t ex (lilla minst kanske inte behöver så mycket hjälp ännu, men nån kanske behöver räcka henne ett decilitermått eller en visp som hon kan roa sig med, etc) och rent allmänt sträva efter att sätta barnen i arbete i er gemensamma kamp mot tillvarons besvärligeheter. Jag håller med Rosine om att det är mycket en fråga om mindset och att försöka se glaset som halvfullt istället för halvtomt - hurra, de gillar Lillasyster och vill klappa henne! Kanske kan de också hjälpa till att tvätta henne och byta hennes tröja när måltiden är slut?

Sedan är det ju tyvärr så att om en situation har gått lite över styr så kan man behöva svara på frågorna lite tydligare ett tag för att få det hela på rätt köl. Är det 2-åringen som busar så visar jag hur man ska göra istället, eller om det är första gången min 4-åring hittar på nåt bus. Men min 4-åring intresserar sig för frågor av typen: Vad händer om jag i alla fall ....? (kastar bönorna till lillebror eller nåt sånt). Och vill man då inte att hon ska göra det, så får man svara ordentligt på den frågan en gång. Nämligen: kastar man bönorna till lillebror, trots att man blivit instruerad att lägga bönorna i kanten av sin egen tallrik om man inte vill äta dem, så stör man måltiden och då får man inte äta med de andra förrän man kan göra det utan att störa måltiden. Så då kan förvisning faktiskt behövas, en gång eller två, för att ge ett rimligt och sant svar på testandet. (Beroende på hurdana dina barn är som personer skulle jag kanske inte göra mig besväret att förvisa till deras rum om det är långt bort och så utan helt enkelt ställa ut det förvisade barnet utanför köket bara och följa upp det inifrån köket för att kunna hålla ett simultant öga på de andra). Så fort man är redo att äta utan att störa får man givetvis komma tillbaka och fortsätta äta. 8)

Ett annat trick som funkar bra (kanske särskilt på 2-åringen) när det blir stimmigt är att själv sänka rösten. Ju mer det skriks, desto tystare viskar du... Detta kan du säkert integrera de två större barnen i, och även 2-åringen - de måste ju visa bebisen hur man gör och hur man uppför sig vid bordet!

Och sedan gäller det förstås att jobba med sig själv: Det är givetvis INTE meningen att man ska ta för hårt i barnen! [-X Då får man förvisa sig själv till badrummet och lugna ned sig. Men det behöver inte gå så långt, när man får in vanan att vara proaktiv istället för reaktiv, dvs försöka förutse problemen innan de dyker upp och söka konstruktiva lösningar, som ovan.

Slutligen några trådar som jag tycker är väldigt inspirerande:
http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... 24&t=23736 (om livet med bebis +3 små storasyskon)
http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... sc&start=0 (ungefär samma fast om en annan familj)
http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... hp?t=13057 (om att börja meningen med ja)

Hoppas att det är till lite hjälp!

[miniz]

Hej Lucy och varmt välkommen hit till forumet!

Vad bra att du skrev hit! Du skriver att du läst Barnaboken men det är kanske pà tid att repetera lite.
Om du läser syskondelen en gàng till fàr du kanske mer motivation att làta barnen hàlla pà med bebisen.

Om du är rädd för smutsiga fingrar kan ni tvätta fingrarna direkt ni kommer in, som rutin.

Barnen màste fà ta hand om sin lillasyster. När min sisteman kom var hon pà 4.5 àr väldigt pà bebisen. Hon är stor och stark och inte sà len i rörelserna, men jag bestämde mig för att det är bäst att inte titta. Hon tog hand om sin lillebror med den största kärlek, kanske inte med den största försiktighet, men omsorgen för sin bror var (och är) reell. Vi hade vissa regler t.ex man fàr inte ha bebis i sängen eller soffan (risk för fall), man fàr inte gà med bebis och man ska alltid fràga innan man tar bebis. Nu när bebis är ett àr fràgar hon ännu om hon fàr ha honom. Han är inget man har nu för tiden, men det är ju hennes älsklingslillebror ju.

När det gäller matsituationerna sà är det som chokladlkaninen säger att du màste visa hur det gàr till.
Barnen som är 4 och 5 är talbara, du kan prata med dem. Ni kan ha ett litet "möte" var ni pratar och övar hur ni vill ha det runt matbordet. Rollspel. Sedan kan du pàminna dem om hur ni övat, om det behövs.

Ta i bruk barnen runt màltiderna. De stora kan duka pà och av. 2 àringen kan tvätta sallad och kasta potatisskal i soporna. Alla barnen kan vara med att göra mat ocksà. Pà det sättet blir de intresserade av vad som finns pà tallriken, samtidigt som de lär sig hur livet i köket fungerar. Lägg tillrätta de de ska göra, med riktiga uppgifter sà de känner att de faktiskt gör nàgot, att ni jobbar tillsammans för flocken överlevnad. Social delaktighet.

Om du är vràlhungrig och grinig, sà ta dig lite att tugga pà innan du gàr till botten. Och när du känner att du vill gapa sà säg hoppsan i stället. Det ger dig en mikropaus att tänka till. Tänk att det är inte barnens fel att du är hungrig, att om du gapar blir det inte bättre.

Medan du har Barnaboken framme kan du ocksà repetera fostran delen. När barnen har växt till och man fàtt en ny situation hemma förstàr man innehàllet pà ett annat sätt, man har andra glasögon pà. Jag har läst Barnaboken hundrafemtielva gànger och ännu hittar jag "nya" visdomar.

Âterkom gärna.
Vi finns här.

Kram.

[miniz]

Hej!

Hur gàr det?
Har du hunnit läsa lite?
Eller kommit igàng med lite (eller mycket ) social delaktighet?

Kram.