Ok, avvakta i morgon alltså. Men det blir ju liksom i vargtimman ... vi är så himla inne på det där med pangramsa då?. Men men, vi försöker med att inte ramsa om det är mindre än en halvtimma kvar! Tack för rådet!Många här inne har som regel att inte ramsa om uppvaket är mindre än en halvtimme innan väckning, så jag tycker du avvaktar. Speciellt som att de inte ber om nån hjälp, som sagt - du kan inte sova åt democh väljer de att ligga och surra lite innan morgonen börjar är det deras val. Jag tycker ni verkar ha fina morgnar och snart är ni där då du får väcka dem, tro mig
.
Kanske ska testa detta då. Ingen ramsa alls först, eftersom jag vet att han ändå inte vill ha den ... Det dumma är att ibland börjar de här uppvaknanden med att han bara ropar försiktigt och senare blir "hysteriska" (nej, jag vet egentligen att man inte bör använda det ordet, men det är lätt att ta till eftersom det känns rätt hysteriskt). Då har jag ju alltid testat med ramsa först.Så jag hade två olika strategier, i början gick jag in - utan ett ord, ingen lampa tänd, ingen ögonkontakt - och lade ner henne och solfjädrade, och fortsatte hon att skrika sa jag högt, så hon hörde genom skriken ALLT ÄR BRAAAA, SOOOV NUUU upprepande gånger till illvrålen lagt sig. När hon lugnat sig gick jag ut med en mjuk, mjuk ramsa. De gånger jag gick jag in gjorde jag det direkt när hon satte igång, innan ramsa. Det här gjorde jag för att bryta ett mönster, och det tog nog tre, fyra nätter.
Jag (vi varvar "barnpasset") får känna av i natt helt enkelt. Är det "galet" från början kör jag på din strategi. Hoppas bara inte att han vänjer sig vid att jag kommer in bara, så att han förväntar sig det sen, men det verkar ju ha gått bra på din flicka!
Det är ju ett sätt att se det!Skulle han mot förmodan vakna, så är det ingen generalkris utan man använder ramsan till de båda. Ytterligare ett träningstillfäller om man ser det från den ljusa sidan
Tyvärr är det verkligen inte den sidan någon av oss lyckas ta fram mitt i natten. Snarare tvärtom, vilket är himla synd. Du, det här har jag verkligen undrat över. Vi har nått sååå långt med den här kuren. Svante var helt hopplös med sömnen innan kuren. Fick vaggas till sömns i sele, vaknade flera gånger per natt och gjorde tiiidiga mornar. Jämför man det det har vi kommer flera mil i framsteg. Men det känns verkligen inte som att vi lyckas komma till den nivån att läggningen/omsomningarna är smärtfria. Han har gått upp och ner och en period var det bara lite "gnöl", vilket vi inte alltid bekräftelseramsade separat. Men i övrigt är det i princip alltid protester av det slag att det känns som att vi behöver bekräfta separat. Nu är det värre än på riktigt länge och han gråter/skriker i minst 10 min vid läggning (dock inte hopplöst förtvivlat, så det känns inte som att man behöver gå in). Då känns det inte aktuellt att bara låta honom ligga där, utan ramsa. Ska man se barnens skrik som frågor behöver de väl besvaras?Men du, visst är ni en bit in i kuren nu? Då behövs ingen separat bekräftelsen, utan då bekräftar man i sista versen när man lägger barnen. Om de sen vill ligga och snacka lite efter det är det som sagt deras business och inget man behöver lägga sig i! Vid eventuella bakslag eller speciellt trista läggningar kan man bekräfta lite extra som markering.
Men som sagt ... det är så svårt att veta vad som gäller. Vi förstår ju att vi måste backa med ramsandet också, för det är ju inte meningen att de ska behöva ramsas hela barndomen, heller ...
Hur gör du med dina (yngsta då, antar jag)? Är det bara ramsning vid nattning och sedan inte någon gång mer under natten/morgonen?
Och då är det ju det där att det känns som att Åke inte har fått in ramsan på "riktigt". Han blir nog lugn av den för att han hört den så länge och för att vi sagt den till Svante om nätterna, men den där reflexen han borde ha fått av den har nog inte riktigt satt in och då tänker jag att det är vid läggning som är enda chansen att få den att sätta sig på rätt sätt?
Nähä, nu föll min strategi direkt. För första gången på ... månader (?) vaknade Åke upp och skrek redan vid åtta! Jag gick till dörren och försökte tänka snabbt. Jag borde väl gått in och gjort som du gjorde, men nu blev det ramsa istället. Som inte tog ... ramsade några gånger, men till slut (efter ett långt uppehåll med ramsan) fick jag gå in. Försökte solfjädra man han vägrade och bara skrek. Till slut la han sig på sidan och somnade om. Jag ramsade mig ut. Vet inte ens om han egentligen var vaken. Det blir en intressant natt det här!
Elle