behöver tips till kur för bestämd 2-åring!

[miar70]

Hej bentemaria!

Ingen fara, nog orkar vi läsa

egentligen "ska" man väl inte prata mer än ramsan, men är det något som ni andra ändå gjort och märkt funkar? jag menar alltså prat som att "jag sitter här, du kan lägga dig i sängen igen och sova", "din säng är mysig och skön, krama pelle (kaninen) och försök somna om", "det är inte morgon förrän klockan ringer".

Jag tycker absolut att man kan förklara och berätta, bara man tänker på att avsluta med ramsan och inte ge sig in i några diskussioner. Jag upplever det också som att äldre barn kan bli provocerade av att man "bara" ramsar när de frågar. Så jo, jag tycker du kan säga något lugnande och förklarande innan du avslutar med ramsan!

Kanske kan du dämpa belysningen utanför dörren, hänga en liten handduk över eller så.

Jag tycker du skötte natten bra, men inatt ska du inte sitta bredvid och vänta på klockan - han ska inte lära sig att han behöver din närhet för att vara lugn, men det där tror jag du har kläm på .

Min tanke är att mindre barn använder man mer handgripliga verktyg för att lugna (buff och solfjäder) medan man med äldre barn kan hjälpa mer med rösten.

Hoppas ni får en fin natt!

Kram Mia

[bentemaria]

tack för ditt svar, mia! även om jag inte hann läsa det innan jag la mig, blev jag så glad av att läsa det nu jag beslöt mig på att köra på att kommunicera kort om det skulle behövas och sedan ramsa, så det känns skönt att du ändå "okejade" det.

jag hade dämpad belysning hela kvällen utanför, men när jag la mig gjorde jag det kolsvart, så att det skulle vara som vanligt om han vaknade på natten (i vanliga fall har vi som sagt dörren på glänt någon mm och då blir det ändå mörkt där inne, nu när jag kurat har jag velat ha dörren öppen ca en decimeter så att jag ska höra honom direkt om han vaknade).

och ja, precis som du skriver har jag koll på att jag inte bör sitta inne hos honom när klockan ringer, men just då fanns det inget val. suck, är fortfarande så besviken på hur mycket blev igår natt!

men så, igår!
jag gick och la mig på madrassen vid halv tio ungefär. någon halvtimma senare hörde jag hur han vaknade till där inne, rörde på sig mycket och så. då beslöt jag mig för att sätta in ramsan direkt, även om jag riskerade att väcka honom. det verkade funka, för han somnade om utan att göra något ljud.

vid ett vaknade jag själv. vet inte av vad, men jag försökte ligga blickstilla. efter en liten stund hörde jag att han också började böka där inne. när jag trodde att han var vaken ramsade jag ... vet inte om det var rätt, för efter en liten liten stund ropade han "mamma, jag vill ha vatten". bah! vad gör man? jag sa att vi kan dricka vatten i morgon, men han ihärdade. dock inte alls högt eller ledset. det är väldigt varmt i vår lägenhet och jag var själv hur törstig som helst, så jag valde att tro på honom. hämtade en flaska vatten, medan han fortsatte tjata. gick in, gav honom flaskan utan ord. han drack och drack och drack (han var nog väldigt törstig!). sen gjorde han en paus och jag frågade om jag skulle ta flaskan. han sa nej och då svarade jag helt kort att då får du sova med flaskan i sängen och gick ut med ramsan. sen hörde jag inget mer. han somnade tyvärr märkte jag inte att han gjorde det, så det blev ingen bekräftelse

efter det har jag hört honom röra sig kort kort, men han har inte vaknat. jag vaknade själv prick klockan sex och låg på helspänn. kvart över började han röra på sig, men jag kunde inte avgöra om han vaknade på riktigt eller inte. gah, så svårt! jag ville ju inte ramsa och då väcka honom. 07.35 hörde jag att han när som helst skulle börja ropa så jag satte in en ramsa. mycket riktigt ropade han efter någon minut på mig och jag ramsade tillbaka. det gick han inte med på, så jag sa att vi måste vänta på klockan och sen "sov så gott åke".
då hörde jag hur han verkligen försökte där inne. han vred sig fram och tillbaka. började viska/mumla för sig själv. drack lite tror jag. jag hade satt klockan på kvart i sju, trots att han ska sova till sju, eftersom han äter penicillin just nu och det ska tas en timma före frukost. klockan ringde alltså och han bröt ut i ett glädjetjut! jag blev lika glad jag, gick in med sång och vi hade världens kalas där inne.
jag talade om hur glaaad jag var för att han sovit hela natten och för att han legat och väntat på klockan, trots att det var tråkigt. och han var så stolt så stolt. mormor kommer snart och håller oss sällskap under förmiddagen och då ska vi berätta för henne också.

något rätt måste jag ha gjort igår ändå, även om det mesta kändes pannkaka som sagt. jag är jättenöjd med natten! och att jag gick in med vatten kan jag inte ångra heller. men ikväll gör vi nog i ordning en flaska som får stå i övre hörnet av hans säng (lite svårt att ställa den på ett bord bredvid när man har spjälsäng?).

det enda jag undrar är ju hur mycket ramsan har kunnat gå in. jag vet hur viktigt det är med bekräftelseramsa, men det är ju helt omöjligt att lägga in någon när man inte ens hör när han somnar. eller de gånger jag ramsade när han bara rörde på sig. då kan jag ju inte gärna bekräfta, eftersom jag inte ens vetat om han varit vaken?

bekräftelsen har alltså hittills egentligen bara varit när han somnat på kvällen (och inte ens då hör jag när han somnar, men har ju chansat och det verkar varit rätt) och igår när jag satt bredvid honom och "solfjädrade" och drog den på plats. vad göra?

ikväll kommer den stora prövningen, för då sover lillebror och pappa hemma igen (de var hemma på dagen igår, men åkte till farmor och farfar igen när kvällen kom). nu har åke inte fått några störningsmoment från svante, men det lär han få i morgon bitti. lillebror sover jättebra sen han kurades, men han vaknar alltid alltid 45 minuter för tidigt på morgonen. har svårt att tänka mig att åke kommer att köpa att det inte är morgon när lillebror ligger och låter. men men, jag ska inte ta ut något i förskott. det här kommer att gå bra!

[miar70]

Härlig läsning

Så glad jag blir, och vilken fin morgon ni fick till, BRA jobbat =D>

Tänk på att det inte finns några "måsten och ska" utan att du själv behöver hitta ditt förhållingssätt i kuren - som AW säger: bättre göra fel med rätt attityd än att göra rätt med tvekan . Känner du dig trygg i det du gör förmedlar du det till Åke också!

Bra idé med vattnet, så har jag själv gjort när mina haft spjälis. Att förbereda och ligga steget för är A och O.

Tänk på att Åke är en stor kille och haft längre tid än sina yngre kollegor att befästa inte så goda vanor, därför kan han behöva lite längre tid på sig att bryta dem också. Att få honom känna sig lugn och trygg, kunna somna och somna om själv i sin egen säng är det viktiga nu, att få honom att förstå att det är du (och klockan) som bestämmer när dagen börjar kommer att göra att han snart slappnar av och sover tiden ut. MEN tar det några extra dagar att komma i mål är inte det hela världen - du ger honom en gåva för livet och här gäller det att jobba på lugnt och fint och ha målet för ögonen och inte bli stressad om det blir bakslag. De måste få komma, för av dem lär man sig massor! Och tänk också på att det viktiga inte är att han sover varje minut han "ska" utan att han får förutsättningarna för det

Hoppas ni får en bra dag med mormor!

Kram!

[bentemaria]

tack för ditt svar, mia! jag läste det snabbt i morse när vi gått upp, men hann inte svara och sedan har det varit fullt upp! åke har varit på så bra humör idag. så himla skönt och jag kan inte annat än att tro att det har med hans låååånga natt att göra! han måste nästan ha sovit 11,5 timma, iallafall minst 11 stor skillnad mot tidigare.

lillebror har helt plötsligt fått ett helt oväntat bakslag. den senaste natten, när han och pappa sov borta, grät (klagade) han till och från hela kvällen och natten. och morgonen. helt oförklarligt. vi har inte förändrat något, mer än att han fått sova mer i vagnen än han varit van vid de senaste veckorna, då det varit så iskallt ute. tycker väl inte att det borde påverka något??

hur som helst, lillebror var inte alls nöjd vid läggningen ikväll heller och protesterade ganska högljutt i nästan en kvart. jag beundrar verkligen åke som faktiskt låg och var tyst hela tiden, i rummet bredvid. han kunde dock inte hålla sig från att ropa på mig några gånger, första gången bara för att tala om att det "är bra här i sängen". andra gången vet jag inte vad han ville, men jag fick lägga till ett "sov nu åke" innan jag ramsade igen. meningen du skrev om att det är "bättre göra fel med rätt attityd än att göra rätt med tvekan" har jag tänkt på nu och jag tror att jag vågar göra lite mer som jag tycker känns bäst. t.ex. att faktiskt bekräfta när han verkligen söker kontakt, istället för att bara ramsa. han verkar ju svara bra på det, så det får bli så.
så snart lillebror slutat låta somnade han iallafall och sen dess har han sovit. lillebror däremot har vaknat till flera gånger och klagat/frågat. det känns inte alls bra att han börjat såhär. typiskt att det blir precis när vi tagit tag i storebror, dessutom. de verkar aldrig kunna vara synkade

målet är som sagt att vi ska flytta ihop dem snart. jag hoppas hoppas att det inte dröjer och jag hoppas sååå att det kommer att gå bra och att de inte stör varann.

tusen tack återigen till er som läser och stöttar!

[miar70]

Vad roligt att det känns bra och att Åke varit piggelin idag. Det låter som om er kur är ett riktigt skolexempel och att gossen tacksamt tar emot den erbjudna sömnen .

Att Svante konstrar lite är inget du ska lägga alltför stor vikt vid, små barn är precis som vi lite större gjorda av kött och blod och man har bättre och sämre dagar och nätter. Det viktiga är att ni som föräldrar står för vad ni säger och inte ändrar på saker och ting, förutsägbarhet och stabila svar är vad små frågande barn vill ha. Jag kan berätta att mina barn är nog några av de säkraste sovare som finns, men såklart finns det nätter när det nattvandrats, det har drömts mardrömmar, man blir sjuk och eländig eller så är vaknar man bara och har svårt att somna om. Precis som det gör för oss vuxna . Skillnaden på en AW-förälder och en annan förälder är kanske att vi har verktyg och trygghet i att få barnen att somna om, medan andra föräldrar kanske lyfter upp, tänder ljus eller vad det nu är man kan hitta på för att göra det ännu svårare att somna om . Så se inte tillfälliga frågor från barnen som nåt problem, se det som en möjlighet att använda verktygen och utveckla en dialog!

Hoppas ni får en fin natt!

[bentemaria]

tack för dina tankar!!

ja, tänk så mycket som hänt sen vi började kura svante. vi har ett helt annat tanke- & handlingssätt nu. nu är det absolut inte att gå in och ta upp som är det första man tänker på om han skriker/ropar/gråter (dvs frågar!). en enda gång har vi gjort det, när han hade magknip, och den gången blev vi ganska snabbt varse om att han hellre ville ner till sängen igen. jag tror att själva upptagandet och att sittligga upprätt mot min mage hjälpte rent fysiskt, men själv mådde han bäst i sängen. det var en skön bekräftelse och nu vet vi "på riktigt" att det inte hjälper att ta upp honom (om han inte just har magknip då, men det hör nog till ovanligheterna och hade sin orsak den gången).
kan dock känna att vi kanske är lite väl avvaktande ibland. kanske borde vi in och solfjädra/buffa mer än vad vi gör, vilket är i princip aldrig. just ikväll tänker jag på det massor, att vi kanske borde visa oss i handling, men då skulle vi ju avvika från det normala och precis som du skriver bör vi ju inte ändra något bara för att han beter sig lite annorlunda.
han fick vaccinsprutor tidigare idag och hade han inte strulat igår natt hade vi nog varit övertygade att det pga dem, men nu borde det ju inte vara det som är problemet.

jaja, en parantes i åkes tråd (behövde bara skriva av mig)! åke sover gott ännu ... svante har vaknat sådär en gång i halvtimman. nu tänkte iallafall jag gå och lägga mig snart!

[bentemaria]

natten som gick gick faktiskt riktigt bra, trots lillebrors "dåliga" kväll. han sov jättebra från tio ungefär och de gånger han vaknade till (? hörde bara någon enstaka gnyning) somnade han om själv utan ramsa.

åke sov också hur bra som helst. jag låg utanför och hörde när han började röra på sig extra mycket och då la jag in en ramsa som gjorde honom lugn. när svante som vanligt vaknade en timma för tidigt i morse vaknade åke också och började fråga om jag minns inte vad, och jag svarade kort att "sov nu åke så ses vi när klockan ringer" + ramsa och sen sov han igen! sensation! jag kunde inte tro att det var sant, men han sov verkligen. och sov ända till klockan väckte honom.
trots att vi redan kurat ett barn och vet att det verkligen funkar är vi ändå helt chockade. det funkar på åke också!

jag, däremot låg utanför och var överkoncentrerad och sov inte en blund från 02.30 fram till morgonen! kunde bara inte sova och låg på helspänn. önskade så att någon hade kurat mig och kunde få mig att slockna av en ramsa!

så, nu är vi inne på kväll 4. den här läggningen gick inte lika exemplariskt, men jag tror att det beror på att det blev lite stressigt med "kvällsfikat", som i vanliga fall är halv sju och nu blev tjugo i. sen fick vi stressa med saga och bus och åke var nog inte riktigt beredd, trots att vi körde samma sång precis innan, som vanligt. när jag skulle lägga ner honom protesterade han vilt och ville ha en saga! jag sa bestämt nej, stoppade om honom och ramsade ut. han var så himla upprörd. när han kom till det han alltid kommer till när han är ledsen, dvs "jag vill inte vara ledsen mera!", sa jag till honom att krama sina kaniner och försöka sova, så blir det bra. vilket han gjorde

jag sitter mittemellan barnens (dvs vårt och åkes, lillebror huserar i vårt) rum och pappan var ikväll tvungen att jobba (hemma i annat rum, han la ned svante men gick sen), så jag ramsade för båda barnen. svante var lika upprörd ikväll som igår, så det blev ganska mycket, med båda barnen. hur funkar det egentligen? blir det "rätt" effekt då? det blir ju samma senare när de ska flytta ihop. det måste bli ramsor som inte alls hamnar där de ska för den "enskilde"

jag tycker faktiskt att åke är så himla duktig, om man nu får säga så. jag trodde aldrig att han skulle acceptera allt det här så snabbt. kanske kan det där ihopflyttandet ske snabbare än vi tänkt oss. åke tjatar redan om det och eftersom han sovit så bra på nätterna nu tror han att svante ska flytta in när som helst (vi har sagt att han ska göra det när åke sover hela natten). några tankar om det? hur länge brukar det dröja innan det funkar att flytta ihop dem, från att båda är kurade?

[miar70]

natten som gick gick faktiskt riktigt bra, trots lillebrors "dåliga" kväll. han sov jättebra från tio ungefär och de gånger han vaknade till (? hörde bara någon enstaka gnyning) somnade han om själv utan ramsa.

:thumbsup: Att somna om själv är verkligen toppen! Ni har kommet en god bit på väg

åke sov också hur bra som helst. jag låg utanför och hörde när han började röra på sig extra mycket och då la jag in en ramsa som gjorde honom lugn. när svante som vanligt vaknade en timma för tidigt i morse vaknade åke också och började fråga om jag minns inte vad, och jag svarade kort att "sov nu åke så ses vi när klockan ringer" + ramsa och sen sov han igen! sensation! jag kunde inte tro att det var sant, men han sov verkligen. och sov ända till klockan väckte honom.
trots att vi redan kurat ett barn och vet att det verkligen funkar är vi ändå helt chockade. det funkar på åke också!

Ja, det är lite halleluljamoment varje gång det händer! Magiskt!

jag, däremot låg utanför och var överkoncentrerad och sov inte en blund från 02.30 fram till morgonen! kunde bara inte sova och låg på helspänn. önskade så att någon hade kurat mig och kunde få mig att slockna av en ramsa!

Typiskt. Men det kommer, jag lovar! Snart så

så, nu är vi inne på kväll 4. den här läggningen gick inte lika exemplariskt, men jag tror att det beror på att det blev lite stressigt med "kvällsfikat", som i vanliga fall är halv sju och nu blev tjugo i. sen fick vi stressa med saga och bus och åke var nog inte riktigt beredd, trots att vi körde samma sång precis innan, som vanligt. när jag skulle lägga ner honom protesterade han vilt och ville ha en saga! jag sa bestämt nej, stoppade om honom och ramsade ut. han var så himla upprörd. när han kom till det han alltid kommer till när han är ledsen, dvs "jag vill inte vara ledsen mera!", sa jag till honom att krama sina kaniner och försöka sova, så blir det bra. vilket han gjorde

Jag vet att vi ofta tjatar om schema här och vikten av att hålla tiderna. Men (det finns alltid ett men ) istället för att stressa så låt det ta tio minuter en kvart extra, för är det något som är onödigt är det att sluta dagen i stress. Så i valet mellan att bli lite senare med läggningen eller stressa för att hinna i tid, så väljer jag alltid det första. Man kan hellre erbjuda en marginalkvart på morgonen om det är väldigt sömnigt !

jag tycker faktiskt att åke är så himla duktig, om man nu får säga så. jag trodde aldrig att han skulle acceptera allt det här så snabbt. kanske kan det där ihopflyttandet ske snabbare än vi tänkt oss. åke tjatar redan om det och eftersom han sovit så bra på nätterna nu tror han att svante ska flytta in när som helst (vi har sagt att han ska göra det när åke sover hela natten). några tankar om det? hur länge brukar det dröja innan det funkar att flytta ihop dem, från att båda är kurade?

Även här får du se på dina kottar och känna efter hur det passar er, men eftersom båda nu kan verktygen och poletterna trillat ner så finns det väl egentligen ingenting som hindrar en hopflytt. Mina barn har alltid delat rum och en sak har jag lärt mig: de väcker INTE varandra. Och OM de mot förmodan skulle göra det nån enstaka gång så drar man bara ramsan gemensamt. När det är dags för hopflytt så gör den till ett party, en inflyttningsfest .

Hoppas allt fortsätter att gå bra för er, och kommer det bakslag så lär ni er nåt av det också

Kram Mia

[bentemaria]

återigen, tack mia! du är helt grym som orkar vara så engagerad som du är! ser ju hur ofta och mycket du svarar i de andra trådarna också. är så otroligt tacksam!

Jag vet att vi ofta tjatar om schema här och vikten av att hålla tiderna. Men (det finns alltid ett men ) istället för att stressa så låt det ta tio minuter en kvart extra, för är det något som är onödigt är det att sluta dagen i stress. Så i valet mellan att bli lite senare med läggningen eller stressa för att hinna i tid, så väljer jag alltid det första. Man kan hellre erbjuda en marginalkvart på morgonen om det är väldigt sömnigt !

tack! har tagit fasta på detta de senaste kvällarna. nu när många fortfarande lediga har det blivit en hel del besök här och där för oss. vi satsar alltid på att vara hemma till middagen som ska ätas 17.30, men i ovaralltider och barn som har alldeles för roligt där vi är, kommer vi alltid hem för sent. vilket leder till att hela nattningsproceduren blir sen. vi släppte på "prick" sju och nu har de nattats ca tio över två kvällar i rad - glada och nöjda. puh. nästa vecka är vardagen tillbaka och då kan vi nog satsa på 19.00 igen!

Även här får du se på dina kottar och känna efter hur det passar er, men eftersom båda nu kan verktygen och poletterna trillat ner så finns det väl egentligen ingenting som hindrar en hopflytt. Mina barn har alltid delat rum och en sak har jag lärt mig: de väcker INTE varandra. Och OM de mot förmodan skulle göra det nån enstaka gång så drar man bara ramsan gemensamt. När det är dags för hopflytt så gör den till ett party, en inflyttningsfest .

det är verkligen synd att vi har så mycket för oss nu, för det är det som hindrar att vi inte får till det tror jag. vi vill ju verkligen ha den där inflyttningsfesten, men när man är borta halva dagen blir det svårt att hinna med det. nu satsar vi på söndag och hoppas att vi får ihop det.
och att de inte stör varann. lillebror har som sagt väldigt svajiga mornar (vi fattar inte vad vi gör för fel!!?) och vaknar alltid alltid ca 45 min för tidigt och ligger i bästa fall och pratar för sig själv den tiden - i sämsta fall skriker han och muttrar. har svårt att se att det inte skulle störa åke, men vill ändå inte låta bli att flytta ihop dem pga det.


jag måste fråga en annan sak, även om detta forum riktar sig till barn över ett. lillebror fyller ett om tre veckor, så han är snart där!
när är det lagom att börja sova en gång om dagen? jag förstår att det är individuellt, men är det "ok" att börja med det redan vid elva månader? vi har ett 20 min pass som ska sovas vid nio, men svante vill verkligen inte sova då! det är det sorgligaste passet, för han är så himla sur och arg (och ibland ledsen) och om han somnar gör han det fem minuter innan tiden är slut ...
och om vi då ger honom en marginalkvart (det har hänt) känns det som att han inte är tillräckligt trött vid nästa pass och blir sur och arg även då. inte så jättelyckat.
tankar?

[miar70]

Hej Maria och tack, jag gör det här för jag tycker det är så vansinnigt givande och roligt så nöjet är helt på min sida! Sen är det ju så att i vissa perioder har man lite mer tid över att sitta vid forumet och andra inte - just nu håller jag på med en hemtenta och då är det skönt att bryta skrivande och funderingar kring den med lite forumläsning / skrivning istället .

Skönt att du inte känner dig stressad längre, stress är ett elände och något man ska undvika så mycket det bara går!

Till din fråga om lillebror och dagvilan: flera av mina barn har slutat sova två gånger just vid elva månader. Det har varit några kämpiga dagar då det krävts en hel del mutor och roligheter för att hålla ut fram till middagsvilan, men för oss har det passat bäst att göra så. Det är himla skönt när man har flera barn att de har vilan samtidigt, både vad gäller utepass, mat, social delaktighet och allt annat. Så känner du att det är dags är det förmodligen det, men som sagt - räkna med att han blir redigt trött de första dagarna innan tiderna satt sig.

Det är vad jag tycker, jag vet att många på forumet har två lurar ända fram till fjorton, femton månader. Det viktiga är att man ser på barnet och på hur schemat ska passa familjen och sen *tadaaa* genomför man

Hoppas ni får en fin natt!

[bentemaria]

hej igen!

nu har det gått några dagar och jag har inte hört av mig här, men jättetack för ditt svar mia! vi tog bort morgonvilan för svante och jösses så trött han var i några dagar! vi var nästan redo att ge tillbaka den, när han helt plötsligt klarade nästa förmiddag utan problem och nu är det som att det alltid har varit såhär. vi har en del problem med dagsluren ändå, men det har jag frågat om i hans egen tråd på forumet för yngre barn, så det tar jag inte här.

men ... ah, mornarna! vi flyttade ihop dem i lördags, med kalas och dans och jubel. åke var sååå glad att lillebror flyttat in och allt har gått väldigt smärtfritt. lillebror frågade en hel del på kvällen när han las, men det var ju inte så konstigt, eftersom han inte alls var så invigd i detta som storebror var (han varken pratar eller förstår ju allt ännu). efter en kvart sov han dock och det var bara några små uppvak under natten, som ramsades. efter detta har det gått väldigt smidigt och varken läggning eller natt har strulat på något vis. och precis som du skrev stör de i princip aldrig varann.

men som sagt, mornarna. detta handlar nog egentligen inte alls om att vi har flyttat ihop dem, utan om att vi har tröttnat på att de ständigt ständigt vaknar en timma för tidigt. de första dagarna gick det ju att få åke att somna om, men det var väldigt mycket gråt och protester och de har fortsatt. våra barn verkar helt enkelt inte var gjorda för att sova till sju. jag skriver och tänker detta trots att jag innerst inne fattar att det ska gå och att vi säkert skulle kunna komma dit, men just nu fixar vi inte mer gråt och gnäll. det känns helt enkelt inte bra att de i en timma ligger och gråter, gnölar, ropar och skriker (även om det såklart även varvas med omsomning, tyst väntan och normalt prat, ibland). mornarna blir inte roliga och nu har vi märkt att åke inte ens tycker att läggningen är rolig längre och jag tror att det beror på att han alltför väl minns hur morgonen var ...
ingen av oss mår bra av detta och man fasar morgonen, lite.

men nu har jag en tanke. ville gärna testa den här.
barnen sover som sagt i princip alltid till sex. det kan vara något uppvak innan dess, men de går alltid (peppar peppar) att tysta med en ramsa. är det helt tokigt att ställa om klockan till sex och låta dem vakna då? jag vet att det blir en hel timma mindre sömn, men just nu känns det så viktigt att de får positiva känslor för morgonen. och i praktiken blir det inte en timma mindre sömn, eftersom de ändå inte sover längre, men visst, förutsättningen försvinner.
jag har försökt övertala min man att vi ska försöka lägga barnen halv sju istället för sju. han tvivlar på att vi hinner, men jag tänker att vi får anstränga oss och iallafall testa (och då börja middagen redan vid 17 istället för 17.30, så att inte själva nattningsförberedelserna förkortas). detta skulle isåfall innebära att natten iallafall blir 11,5 timmar.

vad tror du/ni? funkar detta? det blir verkligen svårt att kompensera den där halvtimman, men under en övergångsperiod kanske det ändå är ok? min förhoppning är att när de väl vant sig vid att vakna med klockan kanske det går att skjuta fram den till halv sju och sedan sju, igen?

tänker jag fel? vi börjar redan ikväll, antagligen, så tankar innan dess emottages tacksamt!

[miar70]

Hej igen!

Hoppar in lite snabbt här i lunchstöket

Först och främst: härligt att det gått så fint att flytta ihop dem bra jobbat!

Visst kan du ha morgon sex. Eftersom jag är kvällstrött och morronpigg hade jag väckning sex till mina tre äldsta, alltid. Med de tre yngre har jag nu på senare tid haft väckning 6,30 på vintern (skola och dagis styr lite där) och alla mina barn har haft elva timmars natt första åren, sen har de faktiskt haft lite mer nattsömn när de slutat sova middag. Så kanske ska ni sikta på elva timmars natt och utökad dagvila? Jag tyckte det var skönt med en längre stunds vila på dagen, både för dem och för mig 8) och så behöver ni inte stressa så väldigt på kvällen.

Hinner inte med nåt mer uttömmande svar nu, men såklart kan ni ändra tiderna efter vad som passar er familj

Kram Mia

[bentemaria]

Tack Mia, du är bäst Har liksom inte ens tänk att det är "ok" att ha 11 timmarsnätter!

Tyvärr vet jag inte om det funkar riktigt ändå, för Åke har helt enkelt slutat sova på dagen. Han får alla förutsättningar, med lång vila under den tiden lillebror sover (eller på dagis, när de andra barnen sover), men han vill inte. De dagar han faktiskt somnar (de är lätträknade) sover han dock som en stock.
Hur som helst. Tar vi bort en timma (eller en halvtimma om vi lägger 18.30 istället) får han ännu mindre sömn över dygnet. Inte bra.

För Svantes del har vi som sagt precis tagit bort morgonluren och utökat lunchluren till två timmar. Jag tror inte att det skulle gå att lägga på ytterligare tid på den, men det kanske är värt ett försök. Om inte annat har jag för mig att han ska sova 13,5 timmar per dygn när han fyller ett, vilket är om två veckor, så från och med då får han sin sömn om vi lägger 18.30 och han sover till 06.00.

Det är alltså bara för Åkes del det är fara på taket ... han går verkligen minus på sömnkontot. Hoppas hoppas att vi kan flytta fram klockan till 06.30 om ett tag, när klockväckningen satt sig på riktigt! Tills dess får vi kanske leva med ett minus och jobba mer på att han faktiskt ska somna under dagsvilan.

[bentemaria]

Puh, nu har ytterligare några dagar gått. Vi började lägga dem 18.30, vilket faktiskt funkat bra med vårt tidschema. Kanske var det bara över jul som allt kändes väldigt stressigt. Nu är vi ju tillbaka till vardag och eftersom barnens pappa är föräldraledig kan han ha maten klar till fem. I alla fall om han får bestämma matsedeln
 
Hur som helst. Nu sover de alltså i alla fall från kvart i sju (lillebror har börjat bli väldigt svårlagd och ställer mååånga missnöjda frågor när han ska sova, dag som kväll, så det dröjer typ en kvart innan han somnar). Men. Inte sover de till sex, inte. Det hinner inte bli något gråt och gnäll vid den tiden, men jag hade önskat att vi faktiskt hade fått väcka dem med klockan. Nu ligger de och vrider sig eller börjar prata någon kvart innan. Möjligen pyttepyttegnäll. Vi ramsar första gången, men sen _försöker_ vi hålla oss ifrån det. Ska vi inte ramsa alls tycker du?
 
Sen till det stora problemet. Detta händer inte varje natt, men när det väl händer är det hemskt. Åke vaknar på natten och blir hysterisk. Jag tror att det börjar med att han drömmer något och vaknar. Då tar det bara några sekunder, sen börjar han ropa automatiskt om något, typ "mamma bära!" eller "jag vill hålla handen!" (ren instinkt, eftersom han säger samma sak på dagen (bära) eller var det han ropade förr på natten (handen). Då ramsar vi och om det (när det) inte hjälper pratar vi lugnt och kort och säger att det är natt och att han ska krama kaninen och försöka somna om. Den första veckan funkade ju detta jättebra och vi trodde att det var lösningen. Nu går det inte alls. Han blir först arg. Det märks tydligt att det är samma typ av trots som på dagen - att han testar och blir arg och ledsen när han inte får som han vill. "Sluta säga natti natti sov så gott! Sluuuta!". Detta stegras sen och han blir bara mer och mer ledsen. Till slut är han inte arg längre, utan bara förtvivlad över att vi inte kommer.
Det har slutat med att vi till slut har gått in och solfjädrat en hulkande Åke. Efter en lång stund har han somnat och vi ramsar ut (eller - helt fel - vid sängen, eftersom vi inte vågat gå ut med risk att han blir förbannad, innan han somnat helt). Svante ligger helt obegripligt bredvid och sover för det mesta, men det känns ändå stressande att Åke skriker sådär och riskerar att väcka lillebror. Vi vill inte ha två hysteriska ungar vakna på natten!
 
Vad bör vi göra där? På dagen är det lätt att tänka att vi ska låta honom vara och bara ramsa på, men på natten skär det i hjärtat. Meningen är ju att han ska lära sig att bli trygg i att somna om. Jag tror absolut att han somnar om till slut om vi låter honom hållas och ramsar, men det skulle isf bli av ren utmattning. Och i min mammahjärna tänker jag att det knappast kommer att göra att han vid nästa tillfälle somnar om av trygghet? Eller? Jag är ju ingen barnpsykolog direkt …
 
Eller är det så att ett "trotsbarn" helt enkelt till största delen finner tryggheten i att vi är konsekventa och står för det vi sagt? På dagen förstår jag att det är så, men gäller det även på natten, även om han är så himla ledsen? Vi måste verkligen få bukt med det här och vi är beredda att gå rätt långt, men det måste bli rätt och jag vill att han ska känna sig trygg. Och enbart ramsan verkar inte ha fått den effekten ännu. Det som är lite svårt när de sover ihop, är att bekräftelseramsa på rätt ställe vid läggning. Eftersom  Svante låter en del och Åke ligger knäpptyst bredvid har vi ingen aning om när han somnar! Är det ok att bekräftelseramsa en gång för mycket då? Verkar ju bakvänt.

[miar70]

Hej igen bentemaria!

Vad bra att det funkar fint att lägga 18,30, man brukar rätt fort komma in i de nuta tiderna. Räkna inte sömnen från det att de somnar, utan räkna sömnen efter den tid du lägger dem - som AW brukar säga: vi kan inte sova åt barnen, bara ge dem förutsättningarna åt dem!

Inte sover de till sex, inte. Det hinner inte bli något gråt och gnäll vid den tiden, men jag hade önskat att vi faktiskt hade fått väcka dem med klockan. Nu ligger de och vrider sig eller börjar prata någon kvart innan. Möjligen pyttepyttegnäll. Vi ramsar första gången, men sen _försöker_ vi hålla oss ifrån det. Ska vi inte ramsa alls tycker du?

Många här inne har som regel att inte ramsa om uppvaket är mindre än en halvtimme innan väckning, så jag tycker du avvaktar. Speciellt som att de inte ber om nån hjälp, som sagt - du kan inte sova åt dem och väljer de att ligga och surra lite innan morgonen börjar är det deras val. Jag tycker ni verkar ha fina morgnar och snart är ni där då du får väcka dem, tro mig .

Åke vaknar på natten och blir hysterisk. Jag tror att det börjar med att han drömmer något och vaknar. Då tar det bara några sekunder, sen börjar han ropa automatiskt om något, typ "mamma bära!" eller "jag vill hålla handen!" (ren instinkt, eftersom han säger samma sak på dagen (bära) eller var det han ropade förr på natten (handen). Då ramsar vi och om det (när det) inte hjälper pratar vi lugnt och kort och säger att det är natt och att han ska krama kaninen och försöka somna om. Den första veckan funkade ju detta jättebra och vi trodde att det var lösningen. Nu går det inte alls. Han blir först arg. Det märks tydligt att det är samma typ av trots som på dagen - att han testar och blir arg och ledsen när han inte får som han vill. "Sluta säga natti natti sov så gott! Sluuuta!". Detta stegras sen och han blir bara mer och mer ledsen. Till slut är han inte arg längre, utan bara förtvivlad över att vi inte kommer.
Det har slutat med att vi till slut har gått in och solfjädrat en hulkande Åke. Efter en lång stund har han somnat och vi ramsar ut (eller - helt fel - vid sängen, eftersom vi inte vågat gå ut med risk att han blir förbannad, innan han somnat helt).

Vi ska vara lite försiktiga med att använda "hysterisk", är man hysterisk kräks man eller svimmar av och där är vi inte men jag förstår dig - jag har haft en trotsflicka som agerat ungefär lika som din Åke nattetid. Det jag märkte var att ju mer jag försökte ramsa eller diskutera med henne desto värre blev det. Så jag hade två olika strategier, i början gick jag in - utan ett ord, ingen lampa tänd, ingen ögonkontakt - och lade ner henne och solfjädrade, och fortsatte hon att skrika sa jag högt, så hon hörde genom skriken ALLT ÄR BRAAAA, SOOOV NUUU upprepande gånger till illvrålen lagt sig. När hon lugnat sig gick jag ut med en mjuk, mjuk ramsa. De gånger jag gick jag in gjorde jag det direkt när hon satte igång, innan ramsa. Det här gjorde jag för att bryta ett mönster, och det tog nog tre, fyra nätter.

Efter de här nätterna var det lugnt rätt länge, och när nästa trotstopp kom gjorde jag helt enkelt ingenting. En ramsa, sen nada. Och varje natt-trots-period var tre nätter. Sen lugnt i allt från två, tre veckor till några månader. Det ska sägas att hon är den enda av mina sex barn som faktiskt natt-trotsade och eftersom hon är femma kom det lite överraskande för mig. Det här funkade för oss, som sagt: ju mer jag ansträngde mig desto värre blev det, men när jag gjorde nåt så gjorde jag det rejält. Det märkliga var att hon aldrig mindes på dagarna hur natten varit, så jag tror de är precis i gränsen mellan sömn och vakenhet och därför så svåra att nå just när de skriker och vrålar. Jag vet att en del kallar det nattskräck, men jag tror som sagt det är mer trots. Hon har aldrig efter trotsen, hon är sex år nu, agerat på det här sättet. Inte innan heller.

Var inte rädda för hans reaktioner, barnen måste få reagera och agera och testa sina känslor - hela spektrat 8) även de inte så trevliga sidorna. Att börja gå på tå eller akta sig för att göra si eller så hjälper inte, tvärtom.

Svante ligger helt obegripligt bredvid och sover för det mesta, men det känns ändå stressande att Åke skriker sådär och riskerar att väcka lillebror. Vi vill inte ha två hysteriska ungar vakna på natten!

Jag tror inte ni behöver oroa er för det. Mina tre minsta delar rum, och jag ska säga att jag verkligen förundrades över att ingen av de andra två flickorna stördes av trostvrålen från syrran - som hon skrek Men inte en enda gång vaknade de andra två, men jag förstår hur du tänker. Det är svårt att förstå hur syskon kan sova i det oljudet, men som sagt: jag tror inte ni behöver oroa er över det! Skulle han mot förmodan vakna, så är det ingen generalkris utan man använder ramsan till de båda. Ytterligare ett träningstillfäller om man ser det från den ljusa sidan .

Det som är lite svårt när de sover ihop, är att bekräftelseramsa på rätt ställe vid läggning. Eftersom Svante låter en del och Åke ligger knäpptyst bredvid har vi ingen aning om när han somnar! Är det ok att bekräftelseramsa en gång för mycket då? Verkar ju bakvänt.

Ingen fara! Bekräftelseramsa du! Inget som förstör kuren alls! Men du, visst är ni en bit in i kuren nu? Då behövs ingen separat bekräftelsen, utan då bekräftar man i sista versen när man lägger barnen. Om de sen vill ligga och snacka lite efter det är det som sagt deras business och inget man behöver lägga sig i! Vid eventuella bakslag eller speciellt trista läggningar kan man bekräfta lite extra som markering.

Kram!