laddar inför kurning, sonen nio månader

[ugglans]

Hej alla kunniga!

Evelina heter jag och jag har just läst mig igenom större delen av Barnaboken. Hela tiden med en önskan om att jag fått med mig det här innan vår Elis kom till världen och att jag kunnat leda honom tydligare här i livet och svara på de frågor han haft på det sätt han behövt. Men förhoppningsvis är det inte för sent att börja nu..

Ska se till att läsa Sova Hela Natten också, men känner att jag behöver vädra och undra lite saker inför vad som komma skall.

I dagsläget har vi en ljuvlig liten upptäckare som håller igång hela dagarna. Det är möbelpromenader, flört med omgivningen, snack, undersökande av saker, kryp än hit än dit, kurra-gömma-lekar bakom möbler, mys och gos. Hurra för det!

Sedan är det en helt drös med saker som inte är så roliga hos oss just nu:

Det är tjorv med maten (bara vissa saker går ner och burk/motsvarigheten till en burk behöver lirkas ner samtidigt som han får plocka med annat), amningen är ofta okoncentrerad (sen han var tre månader avbryter han ätandet om och om igen). Fortfarande vill han äta på kvällen och natten i perioder. Ofta 22 och 05. Ibland även 03.

Han sover sällan längre än 2½ timma i sträck. Somnar 19-19:30 efter bus och skratt. Har oftast morgon 05:00. Mellan insomning och morgon så följer ett gäng uppvak. Ibland pigg och glad när vi kommer för att lägga honom. Somnade själv tills han började ställa sig på alla fyra - då tog vi till famn och sele för sövning. Förr vaknade han alltid på gott humör - nu börjar varje vakenpass med gråt och gnäll. Sover i två pass på dagen typ 1½ vid 9-11 tiden och 1½ 14:30-16.

Separtionsfasen i full gång. Klängig och mammig när trötthet och hunger drabbar eller när vi har långa dagar hemma. Annars är han en sötnöt som är ivrig på andras sällskap och lek - vuxna som barn.

Han har haft hosta i över tre månader och känns aldrig riktigt frisk.

Har napp när han ska sova.

I vilken ända börjar vi? Jag har alltid tänkt att det kommer lösa sig med sömnen när han börjar äta ordentligt. Nu inser jag att vi måste hjälpa honom mer än så och vara tydliga. Sluta med napp, vagning om nätterna, ta bort 22 och 05 amningarna, eget rum, hitta sätt att göra mat intressantare - var börjar vi egentligen?! Hjälp önskas!

Nu är vi hemma hos familj och släkt i norr (ja, hm, lagom till separtionsfasen) över jul och nyår. Innan dess försökte vi hjälpa honom att förstå att han kan somna själv - det gick bra efter enträgna försök, men raserades dagarna innan vi skulle åka.

Väl på plats hemma i Stockholm igen vill vi aktivt börja vägen mot hela nätter igen. (även om det här är en start!)

Ha fina slutet på året!!

[ugglans]

Vill bara säga att det tidig uppstod osäkerhet kring sonen kring mat. Så det har säkerligen varit laddat för honom som för oss.

Han småkräktes ofta fram tills fast föda introducerades mer och mer - varpå alla (bvc, föräldrar, vänner) sa att han nog får för mycket/alldeles tillräckligt med mat. Det gjorde att jag blev snålare med maten, avbröt mål mitt i, för att han kanske skulle kräkas mindre.

Jag som haft problem med övervikt har nog också haft någon rädsla som jag fört över på honom och därmed blivit orolig när han gått upp för snabbt och nöjd (även om det känts sjukt att erkänna det) när han planat ut med vikten.

Misstänkt mjölkallergi med avföringsproblem och magont. Idag när vi testat på senare tid tål han mjölk. Men jag och han har ätit mjölkfritt från 3-8 månader. När jag ätit mjölk reagerade han (grönt bajs, blod och slem i avföring, magont) Nu är det inga problem.

Önskar så att jag från början kunnat hjälpa honom att bli trygg i att han ska få all den mat han behöver..

Jag har helammat till 6 månader då jag började försöka dra ner på målen. I nuläget får han mjölk vid 18:15, 22 och 05. Ibland 03 och ibland en morgonslurk efter frukost innan lur.

Nu ska det blir mer rutiner. Men borde han få mer mjölk på dagarna efter målen?

[Luvisen]

Välkommen ugglans !

Du kommer komma tillrätta med de flesta av dina bekymmer när du gett den lilla människan sin välbehövliga kur. Aptiten kommer fixa sig självt

När det gäller kostråd tycker jag det kan vara bra för dig att skriva ett pm till Nya Mamman som har stenkoll på sådant! Speciellt eftersom din lilla människa inte ska ngn komjölk alls som det låter. Hon har så fina goda nyttiga tips för småttingar!

Läs i lilla SHN-boken och sätt dig med penna och papper och fixa till ett schema. Schemat är sååååå mkt värt! Guld verkligen!

Börja där. Återkom med hur du tänkt ut ditt schema så kan vi dubbelkolla härborta så att du inget missat. Och så sätter ni ett startdatum för kuren!

Värme /Luvisen

[Acnaib]

Hej!
Skrev tidigare någon rad, men startar en ny tråd för att bolla eventuella frågor som kan dyka upp. Nu känner jag mig påläst och säker, men förtvivlat trött. Som om vetskapen om att det här kan hjälpa oss har fått mig att känna: JAG KLARAR INTE EN DAG TILL. Men det gör jag ju.

Imorgonkväll börjar vi kurningen av vår 9½ månaders Elis. Jag önskar vi hade börjat i rätt ordning från början.

Den enda fråga som jag har just nu är: hur ska vi behålla Elis goda vanor då vi åker på semester till San Francisco om tre månader?! Hur klarar man den tidsskillnaden. (Är helt uppe i bokningar och förberedelser, därför undrar vi)

Ja ingen brådska med svar på den frågan. Men kanske dyker det upp fler när vi drar igång.


---

Elis, 100320, kurstart 110107

Hej hej!

Jag är ingen hjärtevänskontrollant men hjälper gärna till om jag kan.
När man reser har jag läst att man får ta hjälp av marginalkvatarna.
Det är ju besvärlig för dom små att ställa om tiden så men en kvart hit eller dit märker dom inte så mycket av.
(läs shn boken sidan 205)
Man startar varje program punkt en kvart senare eller tidigare beroende på vilket håll man vill vrida klockan. Man bestämmer själv hur fort man går framåt. Var noggrann och behåll attityden av självklarhet så hittar ni hem även utomlands!

tack för svar! jag har också läst om marginalkvartarna, men jag tror att det är svårt. i exemplet så är tidsskillnaden sex timmar och då skulle det ta sex dagar att ställa om..

i vårt fall så är tidsskillnaden nio timmar... och vi ska vara borta i femton dagar. det blir alltså lite problematiskt, vi hinner inte ställa om förrän vi ska ställa tilbaks? eller så får man finna sig i flytande tider (att segla på kvartar hela tiden). vi måste väl räkna på hur off hans sömn blir!

men tack för att du ville hjälpa til! <3

fast du kan ju flytta en kvart till varje program punkt... så då kan man ju i stort sett få tre timmar per dygn...tre dagar och nio timmar är lösta

MammaFrankie: vet inte helt om jag hänger med, men kanske! förstår inte varför det skulle ta längre tid att fixa till sex timmars skillnad bara? men det kanske var en långsam förflyttning. om man flyttar varje programpunkt får man rusa fram lite..
tåls att räknas på!

Nu har vi haft första natten med Elis. Pappan har vakat och jag har dagarna. Omvända roller sedan. Nils har tagit med sig sömnloggen till sovrummet och jag vill inte störa. Men ungefär såhär gick natten:

19 Läggningen gick fint, 30 minuters frågor och protester. Svarade bra på buffning och solfjäder, men skrek upp sig när han ramsade ut sig ur rummet.

22 En halvtimma igen innan han sov.

03 Kanske 40 min. Ömsom buffar, ömsom ramsor, ömsom vänta och lyssna in.

06 Somnade inte på en timma. Tio i sju tände vi tillslut upp i rummet, försökte göra glad affär medan han snyftade och grät. Han lät sig inte skojas med. Jag hoppade ner i spjälsängen i ett försök att lugna honom. Lite bättre. Sedan plockade jag upp honom. Fick sedan bröstmjölk och en liten portion risgrynsgröt.

Därefter glad och lekte och busade med mig. Påklädning. Fix. Hjälpas åt. Också klängig och trött.

08:40 När jag är på väg att göra oss iordning för att gå ut och ta lilla luren - då kräks han plötsligt där han leker. Kaskad. Allt upp. Det är sanering och avtvättning. Nya kläder.

09:00 Lägger jag honom i hans säng istället. Tillrättaläggning. Ljusare i rummet. Buffar, han blir lugn på en gång. Så fort jag lämnar rummet med bekräftelseramsa skriker han upp sig (inte bara gnäll) och kryper till sängkanten. Solfjädrade i slutet. Hans ögon började gå igen. Ramsade mig ut.
09:07. Sover.

09:33 Ljud från hans rum.

Nu väntar väckning 09:45

SCHEMA
19-07 natt
07 frukost
09-09:45 lura
10:30 lunch
12:30-14:00 sova middag
14 äta
17:30 äta
18-19 skoj, bad, slurk

Jag fattar inte hur ramsan ska kunna ta över med den här natten som föregångare? Vi kände oss jättesäkra och lugna i det här igår. Fulla av tillförsikt och att vi gör rätt för honom. Det tror jag fortfarande. Men varför skriker han så mycket?

/illamående mamma som hoppas att det inte är magsjuka som kommit för att förstöra för oss
(hur gör man förresten då med mat osv??!)

Elis nio månader kuras sin andra natt av sin pappa. Elis blir tokig av skrik och tårar så snart pappan lämnar rummet. Svarar ingenting alls på ramsan, trots väntan och inlyssning. Han skriker så att det skär sig i hans röst.
Så snart pappan kommer till sängen lägger han sig platt ner tillrätta och blir tyst (snyftar högljutt av ansträngning). Genast på väg ut skriker han upp sig.
Vi hade verkligen laddat om för natten efter vad som kändes som en ovanligt tuff kurstart?

Första natten skrev jag om på annan tråd, men har inte fått respons idag.
Dock så blev lite saker fel, fick höra mer när Elis pappa vaknade med sömnloggen till hands:

19 Läggningen gick fint, 30 minuters frågor och protester. Svarade bra på buffning och solfjäder, men skrek upp sig när han ramsade ut sig ur rummet.

23:10-23:40 En halvtimma igen innan han sov.

02-03 60 min. Ömsom buffar, solfjäder, ramsor (på väg ut), ömsom vänta och lyssna in.

06-07 Somnade inte på en timma. Tio i sju tände vi tillslut upp i rummet, försökte göra glad affär medan han snyftade och grät. Han lät sig inte skojas med. Jag hoppade ner i spjälsängen i ett försök att lugna honom. Lite bättre. Sedan plockade jag upp honom. Fick sedan bröstmjölk och en liten portion risgrynsgröt.

Därefter glad och lekte och busade med mig. Påklädning. Fix. Hjälpas åt. Också klängig och trött.

08:40 När jag är på väg att göra oss iordning för att gå ut och ta lilla luren - då kräks han plötsligt där han leker. Kaskad. Allt upp. Det är sanering och avtvättning. Nya kläder.

09:00 Lägger jag honom i hans säng istället. Tillrättaläggning. Ljusare i rummet. Buffar, han blir lugn på en gång. Så fort jag lämnar rummet med bekräftelseramsa skriker han upp sig (inte bara gnäll) och kryper till sängkanten. Solfjädrade i slutet. Hans ögon började gå igen. Ramsade mig ut.
09:07. Sover.

09:33 Ljud från hans rum.

Nu väntar väckning 09:45

SCHEMA
19-07 natt
07 frukost
09-09:45 lura
10:30 lunch
12:30-14:00 sova middag
14 äta
17:30 äta
18-19 skoj, bad, slurk

(resten av dagen har också gått bra, ingen magis, och flyt i ätning och annat)


---

Vad tror ni, vi vill inte fastna i att han ska känna av vår närvaro i rummet - hur gör vi när han blir utom sig och ramsan inte duger?
Han vill ju verkligen ha hjälp.

[Acnaib]

Hej igen! Och välkommen! För det har jag inte sagt tidigare

Vi har som målsättning här på forumet att alla ska få svar inom tre dagar. Vi som svarar här arbetar helt idiellt på vår fritid och därför kan det ibland dröjja lite innan man får svar. Dock bör det aldrig dröjja längre än 3 dagar

Jag tycker att er första natt gick fint! Det är en jätteomställning för en liten älskling och det är klart att man protesterar och frågar en hel del då! Det är precis som det ska vara! 8)

Nu efter första natten är det ju tänkt att buffandet och olfjädrandet ska minskas avsevärt. AW skriver att nu har man dessa redsap endast till kris-situationer och det är när barnet är ledset. Det tror jag inte att älsklingen är i ert fall, utan jag tror bara att han fortfarande är väldigt frågande. Nyckeln är att backa, hela tiden backa. Om älsklingen tystnar när pappa kommer in i rummet, ju då går pappa ut igen utan att varken buffa eller solfjädra.
När älsklingen skriker som högst då får ni oxå ramsa som högst. Han måste kunna höra ramsan renom skriken och då krävs det att man tar i ändå från tårna. Sen är det även bra om man varierar tonläget beroende på hur älsklingen skriker. testa att ramsa med olika tonlägen så märker ni vilket som tar bäst.

Ang. dagslurarna så är det viktigt att alla lurar hålls på samma ställa varje gång. Alltså lur 1 är exempelvis alltid i vagnen, även om älsklingen kräks innan. Lur 2 är alltid exempelvis i sängen - eller hur man nu väljer. När älsklingen sover som han ska sen, först då kan man börja altinera.


Bianca

[ugglans]

Tack för omlänkning och svar! Jag visste att det skulle vara så, men det kändes som om ingen skulle läsa om jag skrev under de gamla rubrikerna. Nog om det, tack igen alltså!

Och ursäkta mig om jag lät stressad. Var bara lite desperat där på kvällen. Klandrar ingen! Är bara tacksam över att ni hjärtebarnkontrollanter delar med er av tid, erfarenhet och pepp. <3

Efter andra natten så är pappa glad, Elis svarade på ramsan två gånger då han vaknade till på natten (efter att inte alls gjort det vid läggning och 23:30-00:00). Däremot blev vargtimman ett riktigt maraton, då han inte svarade på ramsan alls utan skrek upp sig. Till en början höll sig Nils ur rummet och ramsade, avvaktade. Elis vaknade 05:30 och höll igång till 06:55. Fick sova tio minuter innan vi gjorde morgon med ljus och glädje (han var inte så nöjd).

Det är ju en sak att stå ute och vänta hela tiden och ramsa med jämna mellanrum om han gormar, tystnar, bökar runt, skriker.
Men när han skriker så tårarna trillar, rösten skär sig och så ska vi väl gå in? Eller har jag missförstått? Vi vill ju inte att han ska somna uppgiven med skrik. Han ska ju hitta ett lugn och känna sig trygg. Absolut vill vi backa undan för att visa honom förtroende och ge honom utrymme att somna själv - men om han inte svarar på några magstödsramsor (i olika rytmer, tonarter, röstlägen)?

Idag tog läggningarna på dagen längre tid. 15 minuter respektive 30 minuter. Ingen av gångerna nöjde han sig med mitt ramsande. Så fort jag tog ett steg från sängen vevade han igång och kravlade till sängändan mot dörren och skrek.

Vill göra tydligt att jag tror på det här och att vi har tillförsikt. Jag menar: killen sover utan napp, somnar i sin säng och andra natten sov han utan skrik från 00:00-05:30! HURRA!

Vi vill inte fastna i varken solfjädrar, buffning eller att hänga i hans rum. Men vi kanske bara får ha tålamod med att poletten ska trilla ned! Han har varit en morgonbebis sedan födseln, och uppvak 07:00 är nog lite svårt att svälja för honom.

En sista fråga, du skriver att vi ska vända på en gång om han tystnar när vi kliver in. Även om han står och skakar galler? Även om han börjar gråta sekunden vi vänder på steget och går ut igen?

[Acnaib]

Hej igen!

Jag tänker som så att går in och solfjädrar/buffar etc. gör man om det är kris alltså om barnet är ledset (bortsett nu från första och kansek andra natten). Om man går in för att lugna en bebis som är ledsen och bebisen tystnar när man kommit in, ja, då var inte bebis ledsen utan bara frågande och då går man ut igen. För frågor besvarar man bäst med ramsa


Bianca

[ugglans]

Nu har tredje natten börjat, min första kvällsläggning. Lämnade rummet med ramsa efter kort nattning, tillrättaläggande, och en fast solfjäder. Han kravlade sig upp på alla fyra innan jag var ute ur rummet. Står alltid vid gaveln och skriker.

Påminnde honom ett antal gånger med 30 sek/1 min/2 min mellanrum. Från allra första början lät han mest förrvirrad. Sedan ledsen. Jag kommer in och solfjädrar honom lugn. Ramsar mig ut. Så fort jag tar ett steg från sängen börjar han den skrikande vägen mot sänggaveln.

Efter att jag gått in ännu en gång och solfjädrat och sedan försökt att hålla mig utanför ett par ramsor låter han ännu ledsnare och just som jag ska öppna dörren hör jag hur han börjar hulka sig och gör kräkljud. Jag håller honom om kroppen medan han kräks lite på en filt i hörnet av sängen som jag sedan tar med mig ut när han somnat.

Efter kräkningen känner jag inte att jag kan ramsa mer från dörren. Jag solfjädrar och buffar lite till dess att han nästan sover medan jag ramsar för honom vid sängen. När han inte längre reagerar på ramsan genom att vända huvudet/korva sig (som han gjorde tidigare när jag började den ramsande vägen ut) markerar jag med en sista tryckning att jag går ut. Ramsar från dörren (förmodligen till en sovande kille ).

19:30 är jag ute.

Jag hoppas det går bättre inatt. Måste ladda om nu, känner mig ledsen. Vill inte att vägen till god sömn ska vara så tuff för honom.

[Acnaib]

Hej igen!

Vet du, mina spontana tankar är att jag inte är säker på om han verkligen är ledsen! Är han det, verkligen? :-k Jag tycker det låter som att han är arg "ge hit min buff" "ge hit min solfjäder" "kom in nu!" Så skriker han och till slut så kommer ni in, ja då skriker ha ingen nästa gång, tills ni kommer in.Bara en tanke...

Aw skriver att det ska vara minst buddelt så långt uppehåll mellan ramsomgångarna som det tar att ramsa. Ibland kan vara bättre att ramsa x20 för att få ett längre upphåll (fortafande dubbelt så lång tid som det tog att ramsa) än att ramsa varannan minut.

Håller tummarna för er nu i natt!!


Bianca

[ugglans]

Ja, men om han skriker för att han inte kan bli lugn och lägga sig ner på egen hand trots ramsan som ska vara förknippad med ro i kroppen och tala om att allt är väl?

Jag vill bara veta hur vi ska nå fram och förstå om vi kan göra något rätt! När han inte tystnar på ramsanx20 och skriket tilltar när vi tystnar och väntar ut honom. Hur länge kan en arg/frågande niomånadersbebis skrika? Tills raringen ramlar ihop av ilska, trötthet eller kräks?

Jag upplever att jag hör skillnad på många av hans skrik. Och när han bara surar och skriker av den anledningen tystnar han efter ett tag. Blir han frustrerad kan han ju släppa det. Men när han är sådär skrikig och spänd i kroppen så verkar det ju som om det aldrig ska ta slut. Det bara eskalerar - som att varje ramsa får motsatt effekt. Och att vara själv inte är något vilsamt läge.

Det är lätt att känna sig dum när Anna skriver i SHN-boken att skriken ska upphöra tredje natten, och att trafiken ska vara minimal. Det är klart att vi vill att det ska vara så. Men om det inte är så, hur ska vi ta oss ur det? Vi vill ju det här!!

Min natt var tuff. Vi är alltså inne på nr 3.

Efter läggningen jag skrev om så började det komma enstaka ljud från rummet strax efter 22. Andra gången ramsar jag lugnt i dörren. Förmodligen var det bara ljud i sömnen. De fortsätter komma med ojämna mellanrum. Gny, hostning. osv. Men han sover.

Vid 22:54 har han vaknat. Jag ramsar x 10 (tar i för att nå igenom hans skrik), lyssnar in. Han skriker upp sig mer. Jag går in, solfjädrar en alldeles hård kropp, han slänger med huvudet hit och dit. Buffar, solfjädrar till lugn. Ramsar x 4, han protesterar. Jag solfjädrar, sen ramsa x6 ihopbakat med bekräftelse.

02:44. Elis gnäller. Ger mjuk och tydlig ramsa från dörren. Elis går från noll till hundra, helt sjövild. När jag försöker lägga honom tillrätta kastar han sig ur. Han använder all sin kraft och stöter bort både solfjäder och buffning. Jag känner vanmakt. Han låter panikslagen - Tycker Nils också, som vaknat och skyndat till mig. Sådär har vi inte sett honom för. Nils går in. 02:51 är han lugn. När han ramsar sig ut är det samma visa igen. Svarar inte på Nils ramsor vid dörren. 03:04 går han in igen solfjädrar. Vid bekräftelsen skriker han till, Nils ramsar - då svarar han på ramsan = tystnar och somnar om.

06:02-06:13
Samma procedur för mig som övriga gånger. Han är som en korv och far runt. Jag buffar honom lugn. Ramsan svarar han inte på. Till slut solfjäder din lugn andhämtning. Ramsa, bekräftelse.

Jag tänker när jag är där inne: på sänkta axlar, på att andas lugnt, på att jag gör det för att tala om för honom hur skönt det är att sova och att han kan somna alldeles själv om han vill.

(Har avbrutit skrivandet här för att söva om honom på luren. Ska väcka honom och ge honom mat.)

Med vakentiden och att han skrikit sig igenom större delarna av sina lurar innebär att han är flera timmar back i sömn..

Behöver hjälp i det här.

[MammaFrankie]

Någon mer kunnig får svara dig men jag vill ändå in o peppa

Känn dig inte dum! Här var det långt ifrån tyst tredje dygnet. Ingen bebis är den andra lik och vissa behöver helt enkelt mer tid än andra. Har du läst artiklarna i metro? Eller om man läser dom olika exemplen i boken ser man också att olika barn går olika fort fram. Dygn 3 är fortfarande väldigt tidigt o lillen frågar ju för att han fortfarande inte riktigt vet ifall detta nya verkligen är det som ska gälla och då gäller det ju att vara trygg, lugn och fullkommligt övertygad om att - Yes, absolut, så här är det! Det här är det bästa för hela lilla familjen!.. lyssna på mamma och pappa.. vi vet .. känn dig lugn med det ... sova är vad du behöver.. osv!

Ni fixar det här och som jag har förstått det finns det inga rätt eller fel med hur man ramsar men man får aldrig tvivla... inte ens det minsta lilla. Ni måste vara helt övertygade. Först då förmedlar ni det till den lilla.

Vi har haft det väldigt upp och ner med läggningarna här och nu har vi egentligen problem med alltsammans igen eftersom lilleman här har gått in i åttamånaders ångesten.
Dom gånger jag tvivlar...ens det lilla minsta...vilket är lätt att gör när lillen skriker upp sig.. man blir liksom... med gud...hjälp vad han låter...är det här verkligen normalt.. gud.. vad ska vi göra? ...Han känner av dom här frågorna. slå bort orosvargarna. Han kanske skriker mycket nu men han kommer inte göra det sen när jag är färdig här! För ni vet ju vad ni ska göra...ni måste bara känna det också!!! Kom igen nu! pepp, pepp, pepp!!
När man väl intar lugnet själv, är helt fullkommligt övertygad...och igen ...lugn (och om man inte är det så får ni ta till alla era skådespelar talanger) så går det så väldigt lätt. Man liksom överför lugnet och självklarheten till att sova till den lilla.
Jag vet.. för jag är mitt uppe i det själv.

Kom igen nu.. ingen vanmakt eller misströst. Det är en process! Och ni kommer klara det här så länge ni tror och ger er fan på det.

Peppa varann där hemma och stötta varann i de lägena när man så gärna vill gå in men behöver stå utanför och ramsa.
Glöm inte bort att man kan även störa godingen och ska inte ta till verktyg förens dom verkligen behövs.
När han är arg.. får man ibland låta dom va det.. tystnad kan vara svar det med. Han får reagera av sig när du har ramsat klart. Frankie har långt ifrån varit tyst varje gång jag ramsar...det händer ganska sällan faktiskt och nu inte alls. Det där med att dra ihop påminnelse med bekräftelse ... oj.. jag tror det kan ta tid.. iallafall är det så här.. men det spelar ingen roll för han sover ju tusen gånger bättre än vad han någonsin gjort. Se bara till att ni får sista ordet och den mysiga, rofyllda bekräftelsen med in i sömnen så kommer det att kännas lättare snart. Igen... det är en process!

Hoppas ni får en bra natt! Kämpa på nu och håll uppe modet! Ni kan!
Jag hejar här ifrån och hoppas att lugnet ska infinna sig!

Och det där med att han ålar sig... tänk va man skulle åla sig själv om man va förbannad och nån försökte hålla fast en .. man är stark när man är arg. Det tar tid men han kommer att inse det sköna med att sova.. kan vi kan ni!

Lycka till inatt :thumbsup:

[ugglans]

MammaFrankie: TACK för stöd och pepp och värme!! Läste just din berättelse.. så glad att ni fick en så bra start och har fått korn på hur det är att sova! Vilken glädje, vilken lättnad, vilket hopp. Snart kommer ni igenom ångesten också. Håller på er!

Trots det kan jag inte hjälpa det just nu (ska försöka ta mig samman) men jag är helt gråtfärdig, tårarna brinner innanför ögonlocket.

Jag är så rädd att vi bara gjort fel fel fel. Trots plugg verkar vi ha missförstått första natten. Då vi tydligen aldrig skulle ha avvaktat med buffning/solfjäder utan svarat handfast vid minsta pip. Så gjorde inte vi (se inlägget om första natten)!! Borde vi göra en sådan natt och sedan hoppas att det sitter?

Han vrålar, gallskriker eller vad man nu vill kalla det. Vid ett tillfälle i natt lätt han PANIKSLAGEN. Men annars gråter han nog så intensivt. Alltså inte en tyst sekund annat än för att hämta ny kraft. De gånger han har gnölat/gnällt/skrikit argt går att räkna på en hand.
Men samtidigt känner vi oss ifrågasatta, vad är KRIS? "Här står jag och solfjädrar fastän jag borde ha slutat med det nu" Det är så svårt när man inte "vet". Vi har varit vilsna så länge.

Vad gör vi nu??!?

Går in på en gång istället för att han ska varva upp sig på ramsan?

Ååh. Tänk om vi bara förstört och gjort honom uppgiven och förvirrad? Jag vill bara känna att det finns en väg framåt.

[MammaFrankie]

Klart det finns en väg framåt

hoppas en hjärtevänskontrollant kan hjälpa dig snarast

för precis som du säger... 1:a natten ska man in med buff/solfjäder ut med ramsa vid minsta knyst för att han ska fatta att ramsan är likamed den där lugnande buffen ochsolfjädern liksom ...så hmm.. :-k klurigt? ... men jag tror jag kommer ihåg någon som hade samma problem och som liksom började om...fast inte gjorde om allt liksom.
Deras barn hade inte vaknat alls under första natten så dom hade liksom inte fått chansen att visa buff och solfjäder.. om jag ändå kunde komma på vem det var så kan du läsa deras tråd.
Jag skickar det här så länge så ska jag gå ner o leta i trådarna

Men bort med era egna orosvargar nu....DET HÄR KOMMER ATT GÅ BRA!!!!

[MammaFrankie]

BenteMarias tråd med hennes lille Svante... läs den!

Tills kurarna kan hjälpa dig mer iaf!

Värme

[TorsMamma]

Hej Ugglans, Visst finns de som ibland förvirrar det hela för både sig själv och barnet. MEN, så fort föräldrarna har blivit "slutförvirrade" så kan de också ge barnet ordentligt med svar.

Så, du kan alltid trycka på omstartsknappen! Det betyder att beroende på VART ni befinner er så börjar du på natt 1 eller natt 2 enl. lathunden. "Tar" inte ramsan ja då får du jobba på natt ett eller två. Ingjuta trygghet och säkerhet. LUgna och gå ut med ramsan, jobba extra med bekr. ramsan osv...

Jag tror att EN STOR nyckel för er är att INTE ramsa först och SEN gå in. För då betyder ramsan, JAG KOMMER IN. Utan gå in om du skall in, ramsa UT, sen bekr. ramsa separat.

Ramsan är ALLTID minst X4 även separat bekr. ramsa är alltid X4, inte mindre.

Printa ut lathunden, stät den på dörren så du vet EXAKT VAD du skall göra mitt i natten när du är trött.

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ela-natten

Så läs, läs, läs. LÄs tills ögonen blöder, ramsor osv.. Inga tveksamheter får finnas nu om ni skall upp på banan.

Finessen med små barn är att de gör som vi lär dem, och nu kan du lära om.