)Hallå! Vi har just kurat vår minste kille på 10 månader och nu när han sen nästan två veckor tillbaka sover hela nätter (!!!) känner vi att det är dags för vår tvååring, Åke, att gå igenom en liknande kur. Vi har varit så fokuserade på lillebrors dåliga sömn, att vi bara låtit Åkes "sovrutiner" gå förbi, men nu är det verkligen dags att göra något åt dem ...
Frågan är bara var vi börjar. Jag har läst runt lite här och det verkar som de flesta som har problem med äldre barn här ändå har kurat dem tidigare. Jag har tyvärr inte hört talas om SHN förrän nu och vår son är väldigt okurad. Kommer det att funka ändå?
Åke är 2 år och 4 månader och han sover egentligen bra på natten. Problemen är läggningen och de tiiidiga mornarna. Förr sov han till sju och då tyckte vi att det var tidigt. För något halvår sedan blev det vanligare och vanligare att morgonen började vid sex och nu tycker vi nästan att vi fått sovmorgon när Åke vaknar vid tjugo över fem. Vissa mornar börjar nämligen redan 04.45!
Vi varvar nätterna, men det är ändå svårt att sova för den andra av oss, eftersom vi bor i en lägenhet och inte har någonstans att fly för att få lite ostörd sömn. Och öronproppar kan man ju inte ha, eftersom man vill ha koll på lillebror.
Vi blir snart smått tokiga!
Jag har läst Sova hela natten och efter lillebrors kur tycker jag att jag vet det mesta. Jag har bara så himla svårt att se det översatt till Åke och den person han är. Det mesta med kuren som vi körde för Svante känns som en omöjlighet till Åke, som är så mycket äldre och som ifrågasätter det mesta.
Juniorsängen (som vi skaffade för att kunna ligga bredvid honom istället för att sitta på golvet, de där evighetslånga läggningarna ... vrickat) har vi idag bytt ut mot en spjälsäng (som vi fick köpa via blocket eftersom vi sålde den överblivna för bara någon månad sedan!) och han verkar faktiskt, efter några inledande protester, ta det ganska bra. Han fick välja vilken säng han ville sova i själv (juniorsängen står kvar, monteras ned i morgon) och valde faktiskt spjälisen själv
Jag har äntligen lyckats få honom att gå med på att ha det kolmörkt när jag sitter bredvid.
Ja, och just det, skrattet till go'nattet har vi ju också infört, i och med att lillebror kurades. Detta är ett mycket uppskattat inslag, även från Åkes sida.
Just nu går läggningarna till så att man ska värma mjölk i en flaska och den ska han ha med sig i sängen. Där ska vi läsa saga och efter den ska man sitta bredvid honom och hålla handen. Och hålla handen. Och hålla handen. Allt medan han vrider på sig som en liten mask för att han inte kan somna. Ibland går det på en kvart, men oftare på 40 minuter eller en timma. Vilken enorm skillnad mot lillebrors numera sådär 2-10 min (varav man själv är vid sängen i en halv minut) läggning!
Jag känner mig desperat och i stort behov av alla tips jag kan få! Var börjar vi?Han är otroligt tidig med talet och pratar och argumenterar för sig i allt. En bebis utan ord är det lättare att lägga ner och solfjädra. Åke kommer nog antingen bli arg/tokig eller skratta ihjäl sig och fråga vad jag håller på med.
Första natten med Svante stod jag och buffade i 30 min tills han precis nästan somnade. Då gick jag ut med ramsan. Hur får jag ramsan att gå in hos Åke? Jag känner att det är jätteviktigt att markera att jag inte tänker sitta och hålla handen, men när jag testat det förut har han börjat skrika högt. Jag vet alltså inget annat sätt än handhållningen för att få honom att somna!
Buffning eller solfjädring känns uteslutet, tyvärr. Ska jag bara finnas i rummet och vänta ut honom och när han somnar, då dra ramsan? För jag ska väl inte sätta mig utanför dörren redan innan han somnar, första kvällen? Eller kan jag det? Det skulle egentligen kännas bra som markering, men det blir kanske inte rätt?
Ledsen om jag verkar förrvirrad. Det är jag.
Jag är beredd på att ta en fight med honom, att vara bestämt och ha attityd, men jag behöver verkligen verktyg som kan funka på honom. Jag vill ju att han ska känna sig trygg!
Vad gör vi när morgonen kommer? Ska jag även första natten bara vara utanför och ramsa när han vaknar i ottan? Eller ska jag gå in vid första pip, så som jag gjorde första natten med lillebror?
Som det är nu rusar någon av oss in när han ropar på oss (han går aldrig ur sin säng, fast han kan, utan ropar tills vi kommer), eftersom vi inte vill att han ska väcka lillebror/grannarna och sen ska man upp och värma mjölk igen ...
Eller ska man gå in och berätta hur det ligger till?
Vår tanke är att han ska sova till sju, precis som lillebror. Det är alltså ca 2 timmar längre än vad han sover nu. Hur får man en bestämd tvååring att ligga kvar i sängen så länge, innan de nya mornarna börjar sätta sig??
Jag undrar också över hur mycket sömn en tvååring behöver? Vi har tyckt att dagvilan ska vara kvar, eftersom han vaknar så tidigt, men han har ofta den senaste tiden självmant slutat sova på dagis de dagar han är där, och även hemma. Är det något vi borde vara lyhörda för och helt enkelt skippa? Hur lägger man upp dagarna i övrigt? Jag har ju förstått nu (först nu!! till min stora sorg ...) att Anna Wahlgren har mer än nattsömn att erbjuda. Vårt övriga familjeliv känns som ett mindre kaos det också. Man vill vara delaktig i barnens liv, men samtidigt hinna med och göra vardagssysslorna, som att diska och tvätta. Som det är nu känns det som att vi inte hinner med något av det, trots att en hel dag gått. Jag( eller min man, vi är föräldralediga halva tiden var) springer mellan sysslorna och inget blir till 100%. Det är så tråkigt. Jag vill njuta av mina barn fullt ut, men även känna att hemmet hänger ihop. Det verkar som att de flesta här inne fixar det. Hur gör ni??Jag har Barnaboken, men har aldrig läst den (pinsamt nog). Skummade igenom det som handlade om hur/när bebisen bör äta, när äldste sonen var spädis, men det var allt. Jag förstod tyvärr inte vilken guldgruva som fanns där i
.Jag läser den mer än gärna, men just nu behöver jag nog lite guidning. Att ta mig igenom SHN-boken tog mig tre veckor, i mitt zombietillstånd och den lilla tid som blir över, så det finns inte en chans att jag läser igenom hela Barnaboken innan jul ens. Och jag vill veta nu, vad vi kan göra! Finns det några kapitel som är extra viktiga just nu?
Borde jag för övrigt ha ställt den här sista frågan i något av de andra forumen här, som har mer med fostran att göra?
Hur som helst - om jag inte kan få svar på alla frågor tar jag tacksamt emot hjälp där jag kan få!
Vi är alltså lite desperata, om det inte framgått! Planen är att jag ska börja kura vår lille guldgrabb på tisdag. Då sover pappa och lillebror borta, så att jag ska orka tackla högljudda protester och dyl
Tack på förhand!
Tänk på att kuren kan ta lite längre tid på en tvååring, skynda därför lite långsamt! Bli inte stressad om det inte går lika snabbt som för lillebror, tänk på att stora killen har haft mer tid på sig att befästa dåliga sovvanor och därför kan behöva lite längre tid till att bryta dem. 
