Vill konsultera er kloka människor här inne.
Idag så bestämde jag att jag och min dotter 2 år 3 mån. skulle gå till affären. Så jag förberedde henne med att ta fram ytterkläderna och prata om detta. Hon tog själv på sig sin mössa. Men så är hon lite "testande". hon tyckte att hon inte skulle ha sin overall på sig och då kommer vi till det som jag är osäker över. Jag tog henne, lyfte henne, höjde rösten och klädde på henne trots protester (hon hade spagettiben och vägrade hjälpa till). Men jag hade ju bestämt mig så jag framhärdade med henne. Blev plötsligt så trött på spagettibenen som inte ville stå så jag släppte helt sonika ner henne med en duns, varpå hon började gråta såklart, hon blev rädd och undrade väl vad mamma gjorde.Men overallen kom på för hon ställde sig upp då. Sedan gick vi ut fortfarande gråtandes. Jag satte henne i sin pulka, drog iväg och kom till affären där blev hon på bättre humör och hjälpte till under beröm såklart. Jag surade aldrig på henne efter att overallen vart på. Utom då hon slängde av sig vantarna då jag sa till henne och satte på dem igen. Förklarade att du blir kall osv. Sedan under hemfärden så blev hon sur igen för då ville hon fortsätta sin färd. Men eftersom det var så kallt så satte jag henne i pulkan och hon började grina igen hela vägen hem. Försökte muntra upp henne ibland och skoja med pulkan osv men det gick inte så bra. Väl hemma ville hon bara kramas och sitta i knät en stund vilket hon fick. Nu kände jag mig så hemsk. Vad gör jag?! Gör jag rätt eller fel här? Att släppa henne i golvet var väl inget bra....
Ska jag framhärda och genomföra det jag tänkt även om hon börjar grina?. Ska jag försöka prata oss igenom det? Eller under tiden.
Känner mig inte som någon bra mamma just nu!
Tack!