Vi har en envis förkylning i familjen som suttit i över två veckor. Tösen är väl frisk nu, men vi drabbas alltid långt mycket värre än hon, så vi käkar halstabletter och hostar mest hela tiden.
I alla fall, Sofie har sovit som en gris sen hon var så där sex månader, tack vara SHN och detta forum. Dock vid sjukdom, tänder, resor och så har vi ju vart tvungna att gå in till henne. Jag har alltid varit orolig att vi skulle "förstöra" någonting genom att ta upp henne, men så fort hon frisknat till har hon självmant (för det mesta) börjat sova hela nätter igen. Denna gång bestod nätternas uppvaknande, som var ett om natten till antalet, i honungsvatten för hostan, alternativt mjölk (inte alls för hostan..), samt ny blöja och ny bok, innan det var dags att hoppa i säng igen. Hon somnade snabbt om, och gick vi in genast hon vaknade blev inte uppvaknandet mycket längre än så där en kvart.
En natt sov hon plötsligt hela natten igen. Tjohoo tänkte jag, inget förstört den här gången heller. Men nästa natt vaknade hon ju igen då, och somnade inte om självmant. Förskyld som jag var (ja, jag skyller på det.. 8) ) tänkte jag att ja, nu har hon ju vant sig vid att komma upp en sväng och läsa bok på natten, så jag gick in för att liksom få det överstökat så jag fick somna om igen.
Sen började jag inse att det var dags att göra något åt saken, så en natt tog jag upp henne jättekort, gick inte utanför rummet för att hämta något eller så, utan läste bara en kort bok och la henne igen. Hon somnade om utan protester, och det visade bort sista misstankarna. Hon behövde inget att dricka, hon behövde ingenting, det hade bara blivit ett dåligt mönster.
Nästa kväll berättade jag att nu blir det inga böcker lästa i natt, utan inatt ska du stanna i sängen hela natten och vaknar du så får du försöka somna om. Redan vid tiotiden började hon gråta, och säga att hon ville ha blöja. Då hade ungen tagit av pyjamas och blöja, och lakanet var vått. Det fanns ju inte mycket att göra annat än att byta med assistans av pappan, men när det var fixat la jag ner henne igen och talade om att det var natt och att hon skulle sova. Ganska snabbt skrek hon upp sig, så jag gick in igen. Även pappan kom in och talade om för mig att hon inte skulle kunna somna om. Han lyckades även klämma handen på henne, och tog upp henne i knät. Redan två vändor upp ur sängen, så jag kände mig ganska misslyckad. Men har jag bestämt mig så har jag, så jag solfjädrade i en halv evighet. Sofie bad mig ta bort händerna för hon ville sova.
Kanske inte helt lyckad utgång, men när hon lugnat ner sig gick jag ut ur rummet och lät ramsan ta över. Hon somnade väl om strax före tolv, så hela uppvaknadet var runt två timmar. Jag tror pappan var lite misstrogen, han visste ju också att hade vi bara läst en bok så hade hon somnat om på tjugo minuter. Man kan säga att hon var ganska trött när jag väckte henne nästa morgon. Jag förberedde mig på en liknade, om än inte lika långdragen natt igen, men se där tog jag miste, för Sofie tyckte nog mest att det var skönt att slippa hålla på med intellektuella aktiviteter på natten, så nästa natt sov hon som en gris tills jag väckte henne. Fram på eftermiddagen tyckte pappan att hon varit ovanligt gosig hela dagen, så jag flikade in att hon nog tyckt det var skönt att få sova hela natten. Fick inte så mycket till svar på det..
Även natten tills idag har vi fått sova ut, men jag förbereder mig ändå på att det kan komma en liten baksmälla de närmsta nätterna, även om jag hoppas att vi slipper det. Enda nackdelen med att ha löst fnurran är väl att det blir problem med sömnen på dagis igen. Förra veckan var hon helt enkelt så trött att hon somnade där, vilket hon inte brukar göra. Men, jag tror faktiskt att krånglande dagsömn tre dagar i veckan är bättre än uppvak på nätterna. Och har vi riktig tur insåg hon under förra veckan att det var sova man skulle göra efter maten på dagis. Det kan ju inte vara så lätt att förstå när man delar rum med en massa andra barn och det sitter en fröken och tittar på en.
Om hon väl somnar så vaknar hon när de väcker de barnen som ska upp efter 45 min. Ganska självklart tycker ju jag, för vi går ju inte in till henne när hon sover utom för att väcka... Så kommer nån in i rummet så är det dags att vakna.