flerbarnsfamiljer - frågor

[fairy]

Hej!
Jag är ny här på forummet och är mamma till två barn på 3 och 6 år. Jag hoppas det är rätt ställe att posta mina frågor.
Jag villl gärna höra om era erfarenheter, när det gäller 3 barn eller flera i familjen
Hur många år har ni mellan barnen och hur är samspelet dom emellan?
Jag kommer ihåg, när jag var gravid med nr 2, att jag då var räd för om jag ville ha kärlek nog till dem båda, men nu vet jag, att kärleken bara växer och att man alltid har nog till sina barn. Men hur är det med tiden? Jag tycker jag har mycket om öronen med bara två stycken, och undrar om jag kan klara av en bebis till. Har ni de äldra syskonen hemma eller är dom på dagis?
Och sen, hur är det med det praktiska - bil, bilbarnstol till flera barn? Delar barnen rum?

Är där nånting ni hade önskat annorlunda? (barn tättare, väntat längre??)

Ofte får man den uppfatningen, att den perfekta familj är två vuxna och två barn. Vilka erfarenheter/synpunkter (positiva/negativa) från andra har ni upplevt?

Jag hoppas ni vill ta er tid och besvara mina frågor - och gärna skriva lite extra

Kram från en mamma, som önskar att bli mamma igen

[SusanD]

Hej,
vi har tre barn som är 5 år, 3 år och 1,5 år gamla och så har vi ett till på väg som beräknas födas i slutet på december. Alla barnen är hemma och just nu är det jag som är med dem och styr upp dagarna.

Det är helt underbart, om än ibland något hektiskt, att tillbringa dagarna med barnen. Men de får lära sig att hjälpa varandra eller vänta på sin tur när jag är upptagen med någon annan av dem. Tycker att de är duktiga på att hjälpa varandra och på att leka tillsammans.

Vår äldsta går på kyrkis tre dagar i veckan, en dag går vi alla tillsammans och två dagar lämnar vi honom där. Under tiden brukar vi andra åka och storhandla eller leka på något nytt ställe i omgivningen.

Vad det gäller det praktiska så har vi två, för små , bilar så vi måste byta ut den ena nu när bebisen föds. Men det funkar bra med bilstolar i våra små bilar även om det blir lite trångt.

Alla våra barn delar rum, vi bor i ett jättelitet hus så det finns inget annat alternativ. Men även om jag hade haft ett större hus skulle de dela rum, det är en trygghet och de trivs verkligen med det. Så några stora ytor behöver man verkligen inte förräns barnen börjar bli så stora att de har behov av ett eget litet utrymme.

Jag tror att den perfekta familjen ser ut precis hur som helst, alltså olika för olika familjer. Här blir det bara fyra barn, det är en lagom flock som vi kommer hinna med ordentligt, speciellt när de är födda så tätt.

Nu väntar alla barnen på att bebisen ska födas. Den äldsta har ju varit med ett par gånger så han har redan talat om att han inte tänker byta några bajsblöjor för då kräks han men för övrigt kommer han ansvara för bebisen. 8) Mellankillen är mest mån om sin docka för tillfället men längtar också efter bebisen som han tänker köra runt i sin dockvagn . Och lillasyster vill mest klappa på magen och krama den riktigt hårt, att det finns en bebis däri vet hon men om hon begriper vad det innebär tror jag inte.

Det viktigaste är att känna efter hur man själv vill ha det, hur många barn man önskar (det är ju inte säkert att önskningarna går i uppfyllelse, tyvärr) och hur man vill bo och vad som fungerar för sin egen familj. Men jag är helt lycklig över mina barn och min man, precis som jag önskat mig och mer därtill.

Kram Susan

[fairy]

Tack för dit svar. Det är spändande att höra, hur ni löser det.
Min dotter ville också köra runt lillebror i sin dockvagn

Där måste vara fler, som kan svara?

[miniz]

Hej fairy och välkommen hit till forumet.

Vi har fyra barn och jag, som SusanD, anser att det är fantastskt bra. Nu räcker det.
Hade pappan bestämt hade det blivit iallafall ett till och om barnen bestämt sà vill de ha som barbapappa...

Det är ca tvà àr mellan alla vàra barn, nàgot vi är mycket nöjda med. Barnen leker fint tillsammans och bebisen har storasyskon att vara med. Den första hade sà klart inte det, men hon fick snabbt smà att leka med istället.

Mina har varit hemma till ca. 3 àr och det funkat bra. Jag har synkat sovningen sà jag fàr en vuxenpaus var jag kan sova, sitta pà forum med en kaffe eller göra annat som jag vill.

Bebisarna har fàtt schema när de är runt fyra mànader, dà känner jag att livet behöver struktur och när schemat sitter sà rullar saker pànytt.

Livet är väldigt strukturerat och rutinarat. Innan jag fick barn var jag rädd för rutiner, tyckte det lät tràkigt, men nu är det frihet och trygghet.
Jag vet och barnen vet vad som gäller. Tex kan jag göra avtal till 20.15 för barnen är i säng kl 20. Punkt.
Barnen har sina fasta uppgifter och vi gàr ut pà fasta tider. Mattiderna är de samma varje dag. Sà rutiner betyder allt för oss.
Och när man har sà fasta rutiner kan man ta en fest ibland utan att saker och ting rubbas.
En gàng är ingen gàng.

Barnen delar rum, lillen sover i vàrt rum och vi i vardagsummet.
Vi ska flytta pà nyàret och dà ska nog lillen in med de andra.

Det var lite kort om hur vi har det rent konkret.

Vi har alltid bott làngt fràn vàra familjer, men med Barnaboken i hand har jag alltid hittat ràd och stöd. Vilket stöd det varit genom alla àr!
Och forumet och alla telefonsamtal med mamsen ocksà sàklart.
Bara för att man fàr barn, har man inte alla svar pà hur man bäst kan göra. Som tur är finns det föräldrar och Anna Wahlgren som oförtröttligt leder, lär, visar och hjälper en stackars liten mamma hur man kan göra.

Kram.

[Linnan]

Jag har två år mellan de första, fem år till trean och knappt två till minstan. Fyra barn totalt. Jag tycker nog att åldersskillnaderna både har för och nackdelar. Alla är väldigt måna om varandra och underbart kärleksfulla (ja visst kivas de ibland, det är liksom en av finesserna med syskon ). Alla leker faktiskt med alla, fast förståss på olika sätt. En annan jätterolig sak med att ha barn i olika åldrar är att man uppskattar varje ålder så mycket mer. Det är roligt med 12 åringens nyfunna vän - ironin, när man samtidigt har en tvååring som väcker en med att sjunga "jag älskar dig mamma"!
Den stora nackdelen som du också tar upp är tiden. Hur får man tiden att räcka. Det är nog alla föräldrars problem. Men det går nog att putsa på. Jag tyckte t.ex att nummer två fick för lite egentid med mig så då började vi läsa en kapitellbok ihop varje kväll. Det blev prio ett där. Småbarnen får så mycket sagor ändå. Ofta känner jag mig otillräcklig, men det minns jag att jag gjorde som tvåbarns förälder också...
Samhället är inte anpassat för stora familjer, där är två barns normen stark. allt som kostar pengar blir väldigt dyrt om alla ska med, men det är faktiskt tillåtet att dela upp sig också. Ofta åker min partner eller jag iväg med bara ett eller två barn.
Vi har haft lite olika rumsfördelningar, allt praktiskt löser sig. Men det är små saker som tar mycket tid och energi t.ex tar det längre tid att komma iväg - oavsätt vart. det blir mycket packning om man ska bort längre tid. Folk bjuder inte hem en fyrbarnsfamilj lika lätt. Det är lätt att känna sig som en gräshoppssvärm, tyvärr... men jag brukar ta med mat om vi åker någonstanns annars känner jag mig som en snyllt jäst. Sen är det svårt att hitta vänner med barn i samma ålder, mina stora barn tycker det är tråkigt att hälsa på familjer med bara småbarn och de som har stora barn har inte småbarnsanpassat. men allt detta är bara petitesser egentligen! Visst kan jag tänka ibland att vi hade kunnat göra mycket mer med de stora barnen om vi inte haft de små också, men kärleken överväger. Och om de stora barnen fick välja så skulle de valt sina syskon faktiskt! De små vet inte annat och vill gärna ha en bäbis, men fyra räcker tycker jag, men vem vet...