Vi har kört i diket för länge! (3-åring)

[Malou]

Hej!
Nu var det länge sedan sist! Jag fick oväderlig hjälp här när Sonen var liten , nu har han precis fyllt 3 år. Vi har klarat oss bra tills nu med de vertyg vi har lärt oss här, men nu är vi i det berömda diket. Det började spåra ur i somras då dagsluren helt plötsligt inte fungerade. Han växte ur den älskade vagnen och sedan fick vi inte ordning på rutinerna. Vi har länge stoppat ner huvudet i sanden och gjort halvhjärtade försök att styra upp det hela, men nu måste vi ta tag i det då vi börjar bli slitna båda två. Luren mitt på dagen sover han ibland och ibland inte. Det har blivit mycket kamp kring detta, mycket "Jag vill INTE", både på dagis och hemma. Jag är lite osäker för jag vet inte om det är dags att sluta sova och förmedlar säkert detta. På kvällen är det många frågor, absolut inte pappa, skriker "Kom hit" och springer ut ur rummet. Ramsan tar inte riktigt längre. Sedan kommer natten vid 19 och han vaknar ofta vid fyra och ska ha välling (ibland även flera gånger under natten och skriker tills någon går dit). Då han också äter dåligt på dagen så orkar min man inte stå emot utan han får sin välling. I bästa fall somnar han om till halv sex och sedan vill han ha mer välling. Det är så tydligt mycket trots och att han gör allt för att styra oss, men blir inte nöjd även om han får som han vill. Det är svårt att få i honom både middag och kvällsmat. Han somnar själv på kvällen, glad till sängen, men blir orolig efter en stund. Hur ska vi återta ledningen? Går det att få in ramsan igen? Är det vanligt med perioder med dålig matlust i samband med trots? Vi är vana att han kastar i sig mat.
Tacksam för råd!

[miniz]

Hej Malou!

Det är så tydligt mycket trots och att han gör allt för att styra oss, men blir inte nöjd även om han får som han vill.

Jag börjar med det sista! Han blir inte nöjd när han fàr som han vill, för han vill ha svar och gränser.
Han fràgar efter mycket, kräver det ena med det tredje, sà utspelar sig trotsàldern och om du läser trotskapitlet och om social delaktighet i Barnaboken kommer du làngt.

I Barnaboken hittar du verktyg för hur du kan hjälpa honom vidare i vardagen.
Om du gàr in under favoriter pà barnafostran
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665
sà hittar du ocksà fina tràdar om trosten.

Leda, lära, visa och hjälpa är nyckelord att ha med sig i sitt föräldrarskap fràn början till slut.
Han behöver din ledelse, han behöver att du visar honom hur det fungerar.
T.ex med pappa. Han màste lära sig att pappa duger, minst lika bra som mamma. När det blir tandborstning och pappa inte är bra nog, sà fàr du se till att vara Väldigt Upptagen just dà. Du kan till och med rymma huset, oj ja herregud, brevet, jag màste posta brevet. Hejdà vi syns pà nàgra sekunder. hejhej. typ. Pappa tar ingen notis av protester, men kan istället undra var tandkrämen är. Är det den här (schampoflaskan) eller den här (balsam) eller kanske den här osvosvosv.
Humor! Otroligt effektivt. Ofta, men inte alltid.

Sà nu till nätterna.

Han skriker tills ni gàr dit pà grund av att ni gàr dit.
Ni borde jobba in ramsan. Det är aldrig försent att ta tillbaka ramsan. Du kan säga, ja det ser vi pà i morgon, gonatt och sov sà gott. Och fortsätt sedan med ramsan pà det.

Han màste fà besked om att pà natten sover man. Punkt.
Inget välling, man äter pà dagen.
Om han slutar äta pà natten börjar han äta pà dagen.

Mina barn äter i perioder. Ibland slevar dom i sig tre portioner i tvà veckor andra gànger äter de en halv portion, länge. Jag brukar tänka pà hur smà kroppar de har och hur lite som ska til för att leva och överleva, att de inte är i en växtperiod just nu. Och snart äter de som hästar igen. Vi har ofta middag, yogurt och frukt. Sà om de äter litelite middag, en yogurt och en halv frukt stàr de sig fint pà det.

Min snart 3 àring sover nàgra dagar andra inte. Han är hemma med mig, sà vi har inte daigsproblematiken. Om han inte somnar tar han det lugnt med gosedjur, bilar och böcker.

Du kan dra ner luren till 45 minuter eller 20 minuter. Om han inte sover sà ha en stilla stund mitt pà dagen. Till trotsperioden är över, bàda omgàngarna.
Alla behöver en liten paus fràn världen när det gungar sà mycket.

Kram.

[Sagalinda]

Hej Malou!

Klokt av dig att ringa bärgningsbilen, det behövs sannerligen!

Er lilla Son vill inte särskilt mycket egentligen, det han gör är att ställa frågor. Kom ihåg att barn ofta frågar i form av påståenden! Det är därför han inte blir nöjd fast han får som han "vill" - ert svar är inte tillfredsställande för honom. Han har nu många nätter frågat er om man ska dricka välling på natten, och ni har i handling svarat "JA, du ska dricka välling på nätterna!" Och då är det klart som korvspad att han vaknar på nytt efter en liten stund och undrar samma sak, och ni svara likadant... Inte så konstigt då att han fortsätter vakna och "vill" ha välling! Ni har ju lärt honom att det fungerar så i denna värld!

Egentligen vill er Son inget annat än sova skönt, både på nätterna och på dagarna. Han längtar efter ett ordentligt besked, en guide, en överlevnadsgarant, som talar om hur det ska vara och gör det med säkerhet och Attityd, så att Sonen kan lite på att det faktiskt är sant och att det håller i längden. Det enda som håller i längden är att äta på dagen och sova på natten - det vet ni mycket väl

Så nu börjar ni med att titta över schemat. Han ska ha kvar sin dagslur även om ni aldrig kan tvinga honom att sova. Men en liten trotsare behöver sin vila, det är inte tu tal om saken. Och är ni verkligen säkra på att han vuxit ut vagnen? Eller är det bara ni föräldrar som anser att han gjort det? Jag vet många som anser att barnen vuxit ur vagnen redan vid 6 månader. Jag anser att min Sigrid, 3½ år, inte vuxit ur den. Detta för att hon sover som en liten gris i den. Följdaktligen bäddas hon ner i vagnen varje dag, skuffas ut på verandan och ramsas. Där sover hon sedan skönt i 1½ timme. Så om alla problem började då ni slopade vagnen tycker jag ni ska överväga att återta den. Kan ni inte göra det, så bestämmer ni att Sonen ska sova inne låt säga 12.30-14 varje dag. Eller 45 minuter, beroende på hur lång natt ni har. Denna rutin är inte diskutabel, den återkommer varje dag med självklar attityd.

Orsaken att han inte vill är precis som du säger din osäkerhet. Även om du nu blir säker kan han ändå fortsätta säga att han inte vill, eftersom han naturligtvis frågar efter vad som gäller. Så det gäller att vara konsekvent, det är extra viktigt i trotsen!

På kvällarna får ni nu sitta vakt utanför rummet. Han ska inte ens hinna ur sängen! Så fort vakten hör att det prasslar i sänghalmen är det bara att fyra av en ramsa, som påminner om att det är natt och man ska sova. När du sitter på vakt ska du se till att du är upptagen med något som inte har med Sonen att göra - han får aldrig tro att ni koncentrerar er på honom efter att han lagt sig. Sätt dig utanför och sticka, stryk kläder, lös korsord, vad som helst bara du är vansinnigt upptagen med ditt. Alla eventuella frågor och rop från hans sida besvaras med "Det tar vi hand om imorgon" + ramsa. ALDRIG gå in, aldrig göra som han befaller. Ni måste ta ledningen nu!

Din man kan du låsa in i källaren under de nätter du jobbar med att dra upp bilen ur diket Om inte din man dyrt och heligt kan lova att samarbeta, är det minsta du kan begära att han håller sig undan. Så länge gossen äter på natten är det inte så konstigt att han har dålig aptit på dagen!

Läs trotskapitlet i Barnaboken, där får ni suveräna tips!

Så, dags att skrida till verket Lycka till!

[Sagalinda]

Hoppsan där svarade jag och miniz samtidigt

[Malou]

Tack Sagalinda och miniz för era kloka ord!

Jag har läst Trotskapitlet många gånger, men det är ju som bekant svårare i praktiken. Ända sedan starten med standard modellen, så märker jag ett mönster hos mig själv. När en ny fas kommer och det gamla sättet inte fungerar så står man där villrådig och tror sig inte veta hur man ska hantera det nya, men egentligen är ju grunderna de samma, det är ju bara att olika åldrar kräver olika sätt att "svara".

Så till en rapport. Först ville jag vänta med att ta tag i det hela tills jag blivit frisk (hemma med öroninflammation), men min man blev så taggad av att läsa era svar (särskilt det där med källaren ), så vi satte igång direkt. De två första kvällarna var det ganska mycket protester och spring vid läggning, jag lyfte tillbaks i sängen och satte mig sedan på en stol utanför med öppen dörr och med ryggen mot sonen läsandes en mycket spännande reklamblad :^o . Tredje kvällen mindre protest, inget springande och jag satt i köket. Igår la min man honom och det gick som på räls. Första natten och tredje natten ropade han efter välling precis som förut, men min man la tillbaka honom i sängen några gånger innan han somnade om. Andra och fjärde natten sov han ända till halv sex . Så summa summarum, det känns som om vi är inne på rätt spår även om vi har mer jobb framför oss. Jag måste också berätta att dagisfröken kommenterade att sonen varit så glad de sista dagarna...det om inte annat ger en ju den kraft man behöver för att fortsätta.
Kram!

[Sagalinda]

Tack Malou för härlig rapport, du må tro att jag skrattade då jag läste om det spännande reklambladet

Hälsa din man att jag är glad att han inte behövde låsas in i källaren!