Mitt inlägg passar nog egentligen inte in här, för det handlar inte om några alternativa lösningar till dagis, men när klagomuren nu är borta är det svårt att veta vart jag ska klaga..
Vi bor i en kommun utan vårdnadsbidrag, utan dagmammor (kommunen valde bort dem, p.g.a. klagomål sägs det..), med enbart kommunala dagis. Vår ekonomiska situation gjorde att dottern fick börja dagis i september, två år gammal. Jag var inte förtjust i tanken, men det var iallafall ett bra dagis och det fanns ingen annan lösning. Eftersom vi väntar småsyskon skulle det ju bara bli för några månader, och hon går relativt korta dagar. Hem före lunch eller efter middagsvilan, aldrig längre.
Det är tretton barn i gruppen, men sällan alla är där samtidigt mer än möjligtvis vissa förmiddagar. Tre vuxna, plus en extra (praktikant) nu några veckor. Det ligger i samma hus som vi bor, bara några ingångar bort. Små lokaler, men de är ute större delen av dagen så det stör nog inte.
Sofie stormtrivs! Inskolningen gick busenkelt, hon är trygg i sig själv. Första veckorna sen var det inte riktigt lika roligt, när hon insåg att allt var annorlunda helt plötsligt, att det här var vardag nu. Men snart gick det bra igen, nu springer hon bort på morgonen, vill gå dit även på helgerna och vill ibland inte följa med hem (konstigt nog bara när pappa hämtar..)
Problemen är ju då att nu kommer småsyskon i början av nästa år (ja, det är ju inget problem förstås!!). Min tanke har alltid varit att ta hem henne då. Grejen är att hennes far inte riktigt stödjer mig i det. Han säger att jag gör som jag vill eftersom det är jag som ska vara hemma. Men han är tydlig med att han hellre vill ha kvar platsen, att jag inte kommer orka två barn hela dagarna, att Sofie kommer få långtråkigt... Jag inser ju att det kommer bli intensivt, men nog har väl folk i alla tider orkat med sina barn? Grejen är ju att så fort jag kommer säga att jag är trött (vilket jag gör ganska ofta redan nu) så kommer ju det här komma upp att vi skulle behållit förskoleplatsen. Men jag tror inte jag kommer vara mindre trött av att behöva passa dagistider.
En annan fundering som ligger lite närmare i tiden är hur vi ska göra med hennes tider. Det är nämligen så att jag är arbetslös, men har nu sedan januari gått en utbildning som jag blivit anvisad till från arbetsförmedlingen. Nu slutar den i nästa vecka, och jag borde redan ha lämnat ett nytt schema till förskolan eftersom hon då blir femtontimmarsbarn. Inte heller här får jag nån respons från pappan, och jag behöver liksom nån att bolla tankarna med.. Vi har att välja på 8.15-11.15 fem dagar, eller 9-14 tre dagar.
Tre timmar om dagen är positivt på det sättet att det blir korta dagar, det känns lite enklare att helt plötsligt säga att jag vill ha henne hemma någon dag eftersom hon inte äter på dagis (de beställer mat nån vecka i förväg tror jag), hon slipper den varmhållna maten, hon får sova middag hemma, och hon får vara med på gemensamma sångstunden (med stora gruppen) som är vid halv nio på fredagar. Hon älskar att sjunga!!
Okej, fem timmar om dagen känns positivt för hon verkar gilla att äta på dagis och äter nästan alltid mer där än hemma (hon är en väldigt liten figur, så det känns bra när hon får i sig rejält med mat åtminstone ibland), hon slipper gå hem lagom tills maten är framdukad, vi slipper stressa/gå upp tidigt på morgonen, jag slipper fundera ut nån lunch som kan stå nästan färdig när jag hämtar henne, och jag får ett par längre dagar för mig själv samtidigt som vi får fler hela dagar hemma tillsammans. Kanske kan hon också få komma en halvtimme tidigare på fredagar för att vara med på gemensamma sångstunden. Fast egentligen vore ju fredagen en bra hemmadag, så vi kunde åka på lite lång-weekend ihop.. Frågan är ju då också tre dagar i rad, eller nått varannan-system.
Varför jag alls ska ha dit henne? Ja, platsen måste jag ju behålla eftersom jag är arbetssökande. Funderar dock på att säga upp den från årsskiftet (vet inte vad A-kassan säger om det?), eftersom jag inte tror mig om att få nått jobb höggravid. Men skulle jag mot förmodan få det blir det ju problem om vi står utan plats i januari.. Min tanke (om jag nu inte får jobb) är ju då att vi hinner få in lite rutin här hemma under januari innan bebisen kommer. Plocka fram grejer, kanske kolla lite vilka öppna förskolor som verkar bra..
Men jag kunde ju behålla platsen utan att hon går dit nu i höst. Grejen är att jag är helt slut.. Utbildningen jag har gått har varit på 150%, med mycket hemstudier. Det gick väl nått så när okej så länge mannen var föräldraledig, men nu senaste månaderna har varit hemska. Med skolan hängande över mig, en massa saker att fixa till dagis, få ihop alla tider (jag är den planerande i vår lilla familj, så detta hänger på mig..), praktik i fyra veckor med min mage och en värkande rygg, och känslan av att allt arbete här hemma sköts av mig (även om det nog inte är så..), så känns det fantastiskt skönt att få vara hemma ensam idag. Jag har alltså hemstudier idag, så Sofie är på dagis, men vi har skrivit sista provet nu så jag har inte så mycket att läsa till. I förgår kväll kunde jag inte sova på grund av huvudvärk. Jag hade då varit igång hela dagen och kvällen med bara skoluppgifter, föutom en stund på eftermiddagen när Sofie och jag fixade middag.. Så igår efter sista tentan insåg jag hur otroligt trött jag är!
Så just nu, även om det känns hemskt att erkänna det, så känns det som att hennes stunder på dagis nu de kommande månaderna utgör välbehövlig vila för mig. Kanske kommer jag om bara någon vecka eller så känna helt annorlunda och vilja ha henne hemma igen, vem vet?
Ursäkta världens längsta klagan
men det som nog är mest tröttsamt är att inte kunna älta det här ihop med den som jag borde göra det med.. Att vara ensam i alla tankar och beslut, att ansvaret ligger på mig. Det är ju sjukt att behöva ta sånt här över nätet!Nu är det nog bäst att jag börjar göra lite nytta, så jag slipper stå som en latis i eftermiddag när de andra kommer hem.
Hei, 
Jeg forstår at det ikke er lett når man ikke blir forstått. Skal mannen din være hjemme en periode i forbindelse med fødselen? Det kommer til å gå kjempefint å ha begge hjemme. Bare plant den rette attityden hos deg så går det suverent. Hun kommer ikke til å ha långtråkigt. Hun får jo mulighet til å bli kjent med sin nye søster eller bror, hjelpe til med alt som er gøy og alt som er jobbigt, kjenne seg viktig ! 
