Matro? vad är det?

[Kottens mamma]

Hej,

Jag har en pojke på 19 mån som är en fantastisk liten kille, mestadels av tiden , för just nu är han ju inne i en trotstid med allt vad det innebär. Det är ansträngande på många sätt, men jag vet att det är en övergångsperiod så jag håller modet uppe så gott det går.
Mitt problem och det jag önskar få råd med är egentligen inte något nytt hos oss, men jag börjar känna mig uppgiven då jag trodde han skulle växa ifrån det.
Jag har nämligen inte haft det minsta matro sen han kunnat krypa. Sen dess har han legat vid mina fötter, sen hängt i mitt byxben och nu står han brevid och drar och sliter i mina kläder när jag sitter och äter.
Vi har testat det mesta:
* låta honom sitta kvar i stolen när han är klar: DET är inte någon matro för oss andra.
* ignorerat honom: han slutar inte, han står kvar och skriker.
* försökt aktivera honom med diverse leksaker: står kvar och skriker, intresserar sig inte det minsta.
* min sambo har vid vissa tillfällen, tagit med sonen till ett annat rum, och ätit när jag sen är klar. Men det är inte heller speciellt avslappnande när jag hör honom skrika i rummet brevid.
Det är precis lika illa när vi är hemma hos någon annan och äter.

Tar tacksamt emot alla tips på hur vi ska få bukt med detta. Jag är så trött på detta.

mvh Sofie

[helamig]

Hej!

Min dotter är sådan ibland. Jag vet hur jobbigt det är. Vad tror du han vill? Jag har gett min dotter matbitar då när hon står där. Jag lägger mat på bordet som hon kan ta själv eller ger henne i handen. Laddar med nån frukt eller nåt jag vet att hon tycker om.

Hoppas du får fler svar.

[Luvisen]

Hej!

Får jag fråga, har du Barnaboken? Praktiserar ni hela konceptet?
Det kan vara så att detta är ngt som hänger ihop med ngt större. Det var iaf min tanke. Häng och kläng är urjobbit både för en själv och det lilla barnet. Ett litet barn ska ju vara nyfiken och redo att utforska. De ska inte ha tid att hänga en i benen Det är min uppfattning.

Skickar värme! /Luvisen

[chokladkaninen]

Hej!

Jag skriver under på Luvisens inpass men tänkte nischa ner det lite genom att föreslå att han får vara med och laga maten och duka. Även ett ganska litet barn kan stå på en stol och hjälpa till att skölja grönsaker eller skala vitlök. Och då känner de av att de har tagits i bruk och bidragit till familjens överlevnad, och tar tacksamt emot sin välförtjänta semester efteråt, istället för att kräva att stimuleras.

Just 1,5-åringar brukar vara grymma på att plocka i och ur diskmaskinen! 8) Vi lägger alla knivar och vassa saker i den övre korgen (så att man kan hålla koll på dem och finkänsligt städa undan dem det första man gör ), så kan barnet räcka dig alla möjliga saker och på sikt även stå på en stol och lägga alla besticken från besticklådan i rätt fack. Sedan tackar man så fint för hjälpen och ser barnet växa flera milimeter av stolthet.

Bon apétit!

[Kottens mamma]

Tack så mycket för bra idéer, provade hjälp vid matlagningen ikväll och det var toppen! Fick en fantastisk stund tillsammas där!
Men problemet kvarstår. Det är ju främst när han har ätit klart och vi andra inte. Jag kan ju gärna inte låta honom fixa med diskmaksinen själv när jag sitter och äter.
Det verkar ha lite, eller inget, med ätande att göra och mer med att jag sitter ner. Det verkar vara det jobbiga för honom, varför kan jag verkligen inte begripa.
Han har inga problem med att sysselsätta sig själv och går jag runt och gör saker, t ex vattnar blommorna eller annat, så sitter han med sina bilar eller med en bok. Men sätter jag mig ner, så är han där på 2 röda och börjar dra i mig.
Jag har beställt boken, så jag är helt novis!

mvh Sofie

[Luvisen]

Du har beställt boken , då är saken snart biff! :thumbsup:

Det finns en hel del att ta in och en massa goa verktyg så när du läst kommer du själv se vad som fattas och hur. Det är guld :-({|=

Sover liten 12 tim och har en daglur, tro? Jag menar bara så har har ordentligt med batterier och inte vill ladda dem hos dig så fort han bara får tag på dig... Lite för lite sömn och de små kan bli väldigt obalanserade...Mysko grejer händer liksom.

Sedan finns det ju så mkt mer att spela med. Äter det lilla livet själv tex? Äter han bra? Annars har man där att fixa med. För äter de bra och själva så tar det sin tid. Då får man faktiskt en riktig familjemiddag med matro och kommunikation. Okej- ingen långmiddag självfallet men i alla fall 2- 30 min utan bök och stök. En del kanske får till mer men än så länge är det ungefär där vi hamnar tidsmässigt. Bara så du har ngt att relatera till.

Under tiden boken är på väg till dig skickar jag värme och omtanke. /Luvisen

[Luvisen]

Datorn spelar mig spratt. En nolla föll bort. 20-30 min ska det ju stå. /Luvisen

[Clara Cecilia]

Hej!
Förutom alla andra kloka ord du fått så säger jag:

satsa också på Rejäl utevistelse minst 1 1/2 timme per dag!

(TorpSaras uttryck "skidbacketrött" praktiserade jag friskt på min pojke i den åldern och även nu när det trasslar eller gnälls)

Inte bara ut i parken, ge er ut i skogen och klättra på stenar, spring allt vad ni kan, kryp i pölar och gå gärna och länge uppför branta backar. Sen laga mat och sköta alla sysslor tillsammans. Sen middag. Efter det finns ingen ork kvar att hänga i någons ben är mitt tips

Clara

[Kottens mamma]

Liten sover bra, det har alltid funkat bra.
Han går på "uteförskola", så ute är han ju, men Skidbacketrött måste provas! Ja, efter ett sånt pass har han nog inte ork att hänga i byxbenet.
Jag hoppas boken ska hjälpa mig, det är ju inget nytt problem som kommit med någon förändring nu. Det började från att han kunde röra sig, då kröps det bort till mig och börjades skrikas och dra. Trodde han skulle växa ifrån det. Nu är jag rädd att jag har handlat helt fel med problemet och att jag skulle gjort något åt det mycket tidigare. Han har ju gjort så här i 1 år nu, mer eller mindre. Jag har verkligen ansträngt mig för att inte ge någon som helst uppmuntran för detta beteende, för vem tycker detta är kul?!

kram

[Clara Cecilia]

Hej,
en sak som Luvisen skrev är värd att fundera på, äter han själv? Äter han tillsammans med er? Samma mat? Små människor är inte ju inte annorlunda än oss, det är trevligt med sällskap!

Särskilt om man varit ifrån varandra på dagen så behövs alla tänkbara stunder av delaktighet i form av gemensamma sysslor, handla, laga, duka, äta och diska tillsammans. Leka med annat och andra har han ju gjort hela dagen eller hur?

Du kommer hitta många svar och Mängder att saker att fundera över i Barnaboken. En av dom viktigaste insikterna för mig (som djupnar för varje dag) är att Ingen liten människa vill vara till Problem.

Barnet som inte sover gör det inte för att vara elak, den lille som skriker argt kl 05.42 på sin lillasyster (egen erfarenhet) gör det inte för att sabba osv. Dom kräver svar och en lösning på en situation som dom inte klarar själva. Klart han inte tycker att det är kul att dra i ditt byxben och ligga på golvet och skrika, vem skulle tycka det var dagens höjdpunkt?

Ta några kvällar med boken när den kommit och fundera på hur ert gemensamma liv ser ut och om du ser saker ni kan ändra på. Svarar du honom rätt så kommer du märka det bums är min erfarenhet!

Botanisera också under Klistrade favorittrådar under Barnafostran - där finns bra trådar om social delaktighet, förtrots och annat smått och gott. Beroendeframkallande bra tycker jag!

Ska bli spännande att höra vad ni kommer fram till!
Kram Clara

[Luvisen]

Kottens mamma skrev

Jag hoppas boken ska hjälpa mig, det är ju inget nytt problem som kommit med någon förändring nu.

Du behöver inte hoppas. Den hjälper alla gånger. Har du fortfarande frågor så kommer du få svar. Anna Wahlgren har konkreta svar. Jag har inte sett att hon gått bet en enda gg när det gäller de små.

Varje sådan här gråt/tjut-problem går att lösa. Tro mig!

Been there, done that.

Ha förtröstan!/Luvisen

[helamig]

Idag och många andra dagar sätter jag min dotter mitt på bordet. Där kan hon hitta nåt att pilla på. Och är nöjd. Och jag kan äta klart.

[Kottens mamma]

Så många bra tips ni gett mig! Jag är så tacksam. Nästan så man kanske inte behöver boken

Jag testade att handla med honom:
egen vagn med flagga - la själv ner allting i vagnen - svängde när jag pekade var vi skulle gå - efter önskemål , tog ett extravarv i butiken innan kassan- la upp varorna och körde självscanning och la i påsen.
Toppen! Tills vi skulle lämna vagnen ifrån oss och gå till bilen...

Kom hem:
hjälpte till att lägga ner hackade grönsaker i kallt vatten- rörde medan det långssamt blev varmt. Toppenduktig ändå tills vi inte skulle röra mer för att det skulle puttra ifred!

Ahhh... Detta fungerar inte tänkte jag!
Fast jag har fortsatt att låta honom hjälpa till med nästan allt. Och det har blivit bättre. Mycket bättre. Vi bråkar inte om allt. Han lyssnar bättre när jag säger att vi inte kan göra något, att det får vänta. Försöker att byta aktivitet helt enkelt och det verkar fungera. Han är nu en mycket gladare liten kille igen!

Jag är på mina bara knän så tacksam för alla tips från er! Underbara människor. Boken ska komma imorgon och jag ser verkligen framemot det.

Sofie

[Luvisen]

=D> =D> =D> =D> Bra jobbat!
Music to my ears :-({|=

/Luvisen

[Clara Cecilia]

Underbart jobbat instämmer jag!

(Och vet du, det blir inte bara en vana utan också beroendeframkallande roligt! Plötsligt kör V fram stolen till arbetsbänken och deklarerar frankt "jag gör kvällsnenne, mamma tar vattnet. Det varma!" Och så Gör han kvällsvälling helt själv. Så fortsätter det)

Och du har ju det bästa framför dig - attans va med klokt det finns i boken, du kommer garanterat att bli inspirerad.

En stor varm kram


Clara