Dottern tycker inte om pojkvännen

[Siobhan]

Nu var det så olyckligt att min dotters pappa lämnade oss under graviditeten och har inte varit särskilt närvarande. När min dotter var ca 6 månader blev jag tillsammans med en underbar man som var alldeles fantastisk med barn! Vi var tillsammans ungefär ett år och det var ett långdistansförhållande eftersom han bodde i England. Förhållandet tog slut eftersom han inte ville flytta hit och jag ville inte flytta dit eftersom han var arbetslös och vägrade göra något åt det.

Hur som helst, den här seperationen tog hårt både på mig och dottern, fast jag intalar mig själv att det inte var så farligt eftersom vi inte träffades så ofta. Jag vet inte om det gick så bra med dottern och den här killen eftersom hon oftast hade mig för sig själv eller om det helt enkelt bara var så att han är bra med barn.

Min dotter fyller snart 4 år och nu har jag en ny "pojkvän". Jag vill ta det väldigt lugnt och vill helst, med tanke på hur illa det gick sist, inte att vi spenderar alltför mycket tid tillsammans och att han kommer hit efter dottern lagt sig. Vi har "dejtat" i 8 månader nu och han vill flytta ihop, gifta sig, få barn....hela köret. Han säger att han så gärna vill att vi ska vara en familj. Problemet är, och jag tror inte att han inser detta själv, är att han är URUSEL med barn! De gångerna han träffar dottern så leker han inte med henne och han riktar all sin uppmärksamhet mot mig. Hon märker detta och blir sanslöst svartsjuk. Det blir fruktansvärt stressigt för mig eftersom de båda drar i mig och kräver min uppmärksamhet. Jag vet inte om jag kan leva på det sättet. Min och dotterns vardag är helt enkelt betydligt lugnare när han inte är här.

Nu undrar jag, är det vanligt att barn i den åldern blir så svartsjuka eller beror det helt enkelt på mannen? Jag är lite villrådig. Går det överhuvudtaget att skapa en harmonisk familj av oss alla 3 eller borde jag ge upp? Är det mitt fel? Är det mannens fel? Är det dotterns fel? Och vad borde jag göra? Han säger själv att han älskar dottern och vill vara en bra bonuspappa. Hon säger att hon inte alls tycker om honom och när jag frågar varför svarar hon "för att han är en man"

Några råd?

[inger]

Hon säger att hon inte alls tycker om honom och när jag frågar varför svarar hon "för att han är en man"

Några råd?

Beslutet är ditt och mannens, inte dotterns. Du och den här mannen måste prata igenom ordentligt vad det innebär att vara en familj.

När jag ska ta beslut tar jag ibland fram ett stort papper.
Så skriver jag ner fördelar och nackdelar med min nuvarande situation.
Aspekter som är bra men kan förändras till det bättre och aspekter som är jättedåliga och måste ändras helt.

Tror att ni vuxna kan vara hjälpta av att göra något sådant.

Men barnet ska inte bli tillfrågat eller behöva ha någon känsla av att behöva ta ansvar för detta.
Ni ska ställa henne inför en fullbordad situation med en attityd av självklarhet.

Barn klarar vilka förändringar som helst om den vuxne leder visar och hjälper rätt.

Du kan dra till Indien med henne i morgon och presentera en 40 persons familj som du och hon ska leva i och gör du det med en attityd av självklarhet finner hon sig i det.

Barn finner sig i allt som vi finner nödvändigt om du förstår vad jag menar.

Så skilj här noga på ditta privata liv som kvinna och ditt liv som mamma och ledare för ditt barn.

[inger]

Min dotter fyller snart 4 år och nu har jag en ny "pojkvän". Jag vill ta det väldigt lugnt och vill helst, med tanke på hur illa det gick sist, inte att vi spenderar alltför mycket tid tillsammans och att han kommer hit efter dottern lagt sig. Vi har "dejtat" i 8 månader nu och han vill flytta ihop, gifta sig, få barn....hela köret. Han säger att han så gärna vill att vi ska vara en familj.

Fråga mannen vad det innebär att vara en familj.
Försök få honom och barnet att göra något konkret praktiskt ihop, sköta tvättstugan eller laga en liten måltid ihop.

Det är när man gör saker ihop som växer samman och då gärna praktiska konkreta saker som är nödvöndiga som man gör i en familj varje dag.
Det är när han gör något med dottern som hon och han får utrymme att utvekcla något positiv.

Spola alla kra vom kärlek och att älska hit och dit. Han är inte hennes riktiga pappa och det vet både hon och han.
Men en respektfylld relation är ndövändig om ni sk abo ihop.