Förvisning

[Luvisen]

Måste bara dubbelkolla!

Min son är nu snart 17 mån. Han bits. Mkt. Han biter framförallt mig. Hårt. Blir märken. Aj aj. Jag har visat hur man gosas, gett honom ngt att bita i, gått därifrån, sagt nej och ställt honom ifrån mig. Men han forts och följer efter mig och bits.

Ugh! Jag kände att nu blev det för mkt. Så jag gav honom två varningar. Sedan stämlpade han mig så pass att jag var tvungen att bända loss honom. Då förvisade jag honom till sin spjällis. Han blev jätteledsen. Jag ställde mig i dörrspringan och frågade vid varje litet andetag om man vill komma ut och bete sig som folk. Tredje förfrågan tog han emot klockrent. In gick jag med stort leende. Åhå! E du här! Vad treeeevligt! När man beter sig som folk får man vara med!

Bebis gråt kom av sig fr det att han såg mitt leende och sedan bubblande han på som om han försökte förklara att han visst kan bete sig som folk och då får man vara med...Sötnos....

Sedan bet han inge mer den dagen. Han försökte lite grann i dag men jag blåste i hans mun och då kom han av sig...

Var det ok eller är han alldeles för liten för förvisning?

/Luvisen

[Ewa]

Ja, han är ALLDELES för liten för förvisning Däremot kan man, när man får nog, sängdumpa. Men det gör man medelst muta och ett litet "varsågod, vi ses om en stund " Det där med varningar är ett alltför abstrakt begrepp för en sådan här liten. Och det är inte minsta utmaning involverad. Egentligen. Utan bara en undersökning av reaktioner. Oj - kunde det göra ajaj IGEN , typ.
Citerar mig själv från gammal tråd:

Här har det börjat pratas om väldigt SMÅ barn, barn som inte alls kommit in i trotsen ännu, så jag länkar gärna till en tråd, om jag får:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... f4d6e146b8

En tråd som är både filosofiskt och praktiskt inriktad kring lite större ärtor, där även sängdumpning diskuteras:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... c&start=15

Som nämns i tråden handlar sängdumpning om att ge barnet (eller den vuxne, om så är) en paus i en situation där barnet eller den vuxne själva är oförmögna att bryta en situation. Inget straff så långt ögat når. Utan just en stunds paus, precis som en liten ibland kan få ta sig en liten powernap när livet blir för mycket. Man får sig något trevligt att pyssla med eller smaka på och får sig den paus som man inte ännu vet att ta sig själv när livet blir lite för mycket.

sidan 2 i följande tråd diskuterar sängdumpningen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16445
och hela den här tråden ger lite tips, utöver de som du så väl redan anammat med att visa och erbjuda annat bitbart.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=130771

[Luvisen]

Tack Ewa!

Då var del väl en flux då att det funkade .

Då blir det sängdumpning. :thumbsup:

[Luvisen]

Det där trådarna är bra, de har jag läst men tänkte väl att nu gick det för långt liksom.

Men då tar jag nya tag och kör alla olika strategier igen . Klistrar in din Sticky-lista här Ewa så jag hittar den snabbt

Tack igen!

1) Man ligger ett steg före och är NÄRVARANDE och FÖREKOMMER handlingen, när man ser vartåt det är på väg.
2) Man HJÄLPER barnen lösa situationen på ett konstruktivt sätt och lämnar dem inte att själva ta hand om situationen som uppstår.
3) Detta gör man genom att VISA HUR man går tillväga istället. "Man klappar fint! Så här!" (Handen om handen, så hjälper man barnet att klappa fint)
4) Och därefter BERÖMMA hur FINT OCH BRA de gör."Se så glad hon blev, vad skönt det kändes när du klappade så fint! Vad bra du klappar!"
5) Erbjuda utlopp för eventuellt bitbehov
Man visar VAR man FÅR bitas. Erbjuda särskilda bitleksaker, erbjuda något hårt att bita i (äpple, skorpa osv.).
6) Man LÄR barnen (genom teater, rollspel) hur man går tillväga om man vill krama en kompis. Hur man gör om man vill byta leksak. Osv. Vid andra tillfällen, tillsammans i grupp. Det här är barn som ännu inte har något språk - eller särskilt mycket språk, så det gäller alltså att visa på hur man gör detta i handling.