IAHP vid 18 månader - bättre sent än aldrig?!

[Anna09]

Här kommer rapport:

Vi har nu kört en dag med fem kort + en problemlösning i varje lektion, sex lektioner. Tre på förmiddagen och tre på eftermiddagen.

Vi kör dem så här, ca:
07.30
09.30
11.30

14.10
16.30
17.40

Intresset har inte ökat. Hon tittar på korten, men känns blassé, likgiltig. I början glittrade ögonen, och hon ville mer och helst ta på korten. Nu känns hon som att hon ser, men tar inte in det.

Jag har utgått ifrån att hon inte "får" ta korten. Så efter varje session har jag sagt mina Pris och Beröm och sedan direkt tagit och lagt korten i sin låda - och lyft Ester till nästa programpunkt - ut, middag, bad etc.

En tanke som dök upp hos oss är: Hon har det senaste halvåret tittar på "Fem myror..." en liten stund varje kväll till sin kvällsbanan. Där säger de ju siffror och visar bokstäver hej vilt... har detta förstört hennes fönster för matten och läsningen?

Kan hon inte förstå mängden nu kanske? Hon har ju massor av gånger sett siffran 3, 5 etc och sedan deras djur som visar då mängden... Likadant med bokstäverna... de har massor av bokstaveringar, och andra sånger med bokstäver etc. Vi har visat fem myror för att vi före vi läst om IAHP:t trott att det varit bra för barn...

Vad får ni för tankar... ?

(Nu tittar hon på Pettson och Findus till bananen - inga mer Fem myror förrän senare i livet... )

[Anna09]

Tillägg:

Eftersom jag tagit korten direkt och så att säga "omöjliggjort" den delaktigheten hos henne - har det tagit bort hennes intresse?



Vill ju inte göra fel... utan rätt och roligt!

Vi ÄR snabba och jätteuppmuntrande och entusiastiska i tonen - attityden är ju allt även här visst?!

[Hege]

Låt henne hålla korten lite, känna och kanske smaka. Det gör inget.

Poängen är att de inte ska vara leksaker, inte alltid vara tillgängliga.

[Anna09]

Hej,

har nu läst avsnittet om att börja när barnet är lite äldre - och förstår att vi gått alldeles för snabbt fram med att introducera nya prickkort.

Enligt boken skall man inte följa samma tempo som det ordinarie programmet utan ta det lite långsammare och "locka" fram dera eget intresse - "starve them a little" så att de själva vill mer om man säger.

Så vi tar nu en liten paus på några dagar och börjar sedan om från början. Vi kände de senaste dagarna att vi inte nådde henne - det blev helt enkelt för mycket och för snabbt.

Återkommer!

Läs gärna mitt inlägg om Fem myror ovan - kan vara intressanta frågor...

[Luvisen]

Skippa Fem myror. Vad hon nu listat ut fr detta program är ju en gåta så jag skulle nog inte tänka så mkt mer på det.

Jag skulle skära ner programomfattning rejält och se om hon hänger på då.

2 prickkort som visas 1 gg/dag + 1 problemlösning med de "gamla" korten. Så körde jag med Bebis. Nästa dag: 2 nya prickkort. Så att det hela tiden kommer NYA. Värt att prova kanske?
plus, minus, divsion och ggr körde jag 1 vecka i taget istället 2 v per operation. Sedan kör jag så att matten kan numera dyka upp varsom helst. Samma tid min inte alltid samma plats. Helt plötsligt dök matten upp i badrummet eller ute och det verkar som Bebis diggar det. Massa glädje kör jag med och det orkar jag 1 min / dag Du vet, en sån där tokglädje...

Hoppas det var till ngn hjälp.

Kram!/Luvisen

PS. Skulle lillan verkligen verkligen vilja se sina Fem myror kan ni ju köra utan ljud. Det gör jag när Bebis insisterar på att få se en snutt med siffror eller bokstäver. Och det godtas. Själv säger jag inget eller tar ngn notis om det. Tids nog kommer han få veta vad det är hi hi.! DS.

[Anna09]

Hej,

vi har fortfarande uppehåll i matten. Vi läser på mer och skall anpassa det lite mer. Hon är nu MYCKET bestämd och är så kräsen med vad hon vill göra och jag körde ett par dagar nu igen. En gång per dag i tre dagar. Tog visserligen fram de gamla korten eftersom jag uppfattade att vi "tappade" henne då vi rejsade fram så fort sist.

Hon tittar på korten men ingen glädje syns. Jag däremot är superglad, kör olika tonfall när jag säger själva mängdtalet, lustigt, i falsett, överraskande ton, förväntansfullt tonfall. Men alltid med orden "det här är... osv"

Direkt när korten är färdiga klättrar hon ner från stolen med ett likgiltigt uttryck i ansiktet.

Däremot verkar hon MYCKET sugen på att läsa... min magkänsla säger: skippa matten, gå över till läsning istället...

Det var rapport så här långt... helt klart skulle vi börjat för ett år sedan... hihi.

[Anna09]

Oj - så länge sedan jag skrev här.... Vi har droppat IAHP, vi lär henne på annat sätt med IAHPs grundtanke i huvudet. Hennes intressa falnade och i och med förtrotsen ville inte inte på det viset.

Som jag skrivit tidigare har Ester tittat på Fem myror sedan hon var 11 månader, varje kväll till sin banan före läggning. Hon kan nu hela alfabetet, räknar till tjugo - enligt den pedagogiken. Vi läser på registreringskyltar på bilar, på elboxar ute, i böcker och tidningar. Hon räknar själv, utan att iv säger något till fjorton. Älskar när vi skriver ord åt henne på papper med stora bokstäver, hon säger vi skriver. När hon sedan ser gamla papper (för vi klottrar flera papper fulla varje dag) säger hon ord vi skrivit och pekar på dem. Om hon kan läsa vet jag inte, eller om hon minns hur vi skrev just det ordet och kan läsa dem därför. MEN det jag vet är att hon nu kan mer än många etta-kluddare kan när de börjar skolan och allt vi lär henne kommer göra det lättare för henne i skolan. vi märker att hon kan såååå mycket mer än många av de äldre barnen i grannskapet som vi möter.

Färger, kroppsdelar, djur, bilmärken, matvaror, bokstäver, siffror, hur bilar kör, backar, stannar, gasar, tutar, hon härmar djurläten, tar på och av kläder, kan sinnesstämningar som arg, ledsen, glad, vet hur man tränar, tränar sig själv medvetet genom att säga "täänaa" och så gör hon det hon behöver lära sig: trappan, klättra i och ur sängen själv, hoppa ner för vår säng, från stolar etc etc.

Hon älskar att lära sig och vi uppmuntrar och är snabba och allerta, precis som IAHP säger, fast vi gör det på Esters vis och kanske inte lika strukturerat och schemamässigt som IAHP. Men vad hon lär sig och så roligt hon tycker att det är.

Vi berättar inte för nån att hon kan allt som hon kan, vi testar aldrig henne och vi är med på noterna så fort hon visar intresse för något. Vi tar även egna intressen, formar siffror och bokstäver med spaghettin hon äter till middag, räknar antal ärtor på tallriken, snöbollar på marken osv osv.

En liten rapport från oss.

[Hege]

Hej igen, nu var det länge sedan!

Ni gör precis som IAHP säger att ni ska göra.
Är det något ni inte känner er bekväma med - så inte gör det!
Ni har hittat en väg som passar för er, och en väg som ni utvecklar allt eftersom tiden går. Det är som du själv säger - milvis bättre än inget!

Fortsätt med det - ni har ju IAHP-tänket inne, och bare det är hur bra som helst.

Mitt råd skulle vara att fortsatt läsa i IAHP-böckerna, och hämta det ni tycker är bra när ni ska utveckla det ni lär Ester nu. Om ett tag blir reg.nr och el-skåp rätt tråkigt att läsa, och då finns råden i böckerna.

Grattis till att ni har väckt en sån läslust hos Ester! Antakelig är det en av de bästa gåvorna ni nånsin kommer att skänka henne!