Nytt schema för 1-åring

[Moster Majsofi]

Hej!

Kan man övergå till endast en dagslur fr.o.m. 1 års ålder? För tillfället har vår tös 14 h 15 min sömn på schemat, vilket uppenbarligen är för mycket. Nu har vi 12 h natt, 45 min förmiddagslur och 1,5 h eftermiddagslur. Natten och förmiddagsluren går bra, men på eftermiddagen tar det läääänge att somna.... I princip kunde vi ju ta bort den korta luren helt, och således landa på 13,5 h totalt. Men borde vi testa 20 min på förmiddagen till att börja med? Eftersom problemet är att hon inte somnar så skulle jag själv helst övergå till en lur med en gång, men är det ok?

Tacksam för svar

[ElinN]

Visst kan du gå över till en lur direkt! :thumbsup: Om hon blir alltför trött på förmiddagen kan ni erbjuda en 5/20-minutare vid behov under en övergångsperiod det brukar ta några dagar innan det nya faller på plats.

Lycka till! :thumbsup:

[Moster Majsofi]

Vad bra, då ska vi köra med en lur fr.o.m. imorgon. Tack!

[Moster Majsofi]

Hej!

Vår Venla är redan drygt 1,5 år. Sömnen har fungerat som en dans - ända tills för ett par dagar sedan. Till saken hör att hon har börjat hos en familjedagvårdare (det heter så här i Finland) tillsammans med tre andra barn. Där ska hon vara 2-3 dagar/vecka, ca 6 h om dagen.

Vi hälsade på hos tanten många ggr innan, jag lade henne där en gång på prov och hon sov sin dagslur hur bra som helst. Inga sura miner alls. De yttre omständigheterna är de samma som här hemma (eget mörklagt rum, snuttefilt, sovkanin och ramsan). Hon har varit hos tanten tre dagar nu, och de två första märkte vi inget speciellt, förutom att hon var tröttare och gnälligare än normalt.

I förrgår på kvällen blev det plötsligt enorma protester vid läggningen. Vi trodde hon var sjuk, så jag antar att vi ingrep onödigt tidigt. Vi gick in och kollade tempen (som var normal), gav vatten att dricka, buffade och ramsade. Hon höll på i 1,5 h innan hon somnade, lyssnade inte alls på ramsan.

Nu har vi varit hemma två dagar, men eländet fortsätter. Igår gick det lite bättre med protester på ca 15 min, men nu har hon hållit på i en timme igen. Till en början låter hon mest arg, men efterhand blir hon allt mera ledsen. Jag försöker vara uppmuntrande och betryggande, men tyvärr börjar jag samtidigt bli lite orolig. Så här kan vi inte ha det!

Vad kan vi göra, annat än att hålla stenhårt på rutinerna och ta ett snack med tanten?? Snälla, hjälp oss!

Jag ska tillägga att hon annars trivts bra hos tanten och varit mestadels glad både då vi lämnat och hämtat henne

[miniz]

Hej.

Ursäkta att du inte fått svar.

Hur går det nu?

Jag tycker ni kan odla attityden, satsa hårt på skrattet till gonattet, öva in ramsan så ni och hon tror på den. Lägg henne som vanligt, ramsa och gå därifrån, dammsug, städa skåpen eller annat viktigt arbete som hon kan höra.

Läs på lite under sova hela natten-fliken om attityden.

Kram.

[Moster Majsofi]

Hej!

Ingen fara. Tja, vi kämpar på. Hon är fortfarande ledsen. Nu räcker det med att vi säger "nu ska du gå och lägga dig" för att hon ska börja gråta... Kvällarna/nätterna går ändå ganska hyfsat, eftersom hon är trött. Då frågar hon en liten stund, men tystnar för det mesta rätt snabbt. Dagsluren, däremot, krånglar rätt mycket här hemma. Hon har inte sovit sin normala 1,5 timmars lur på en vecka. Det blir små snuttar på ca 40-45 minuter bara, om ens det. Hos tanten sover hon däremot gott också dagtid.

Vi jobbar på Attityden och Skrattet. Försöker införa ngt nytt och jättekul innan läggningen, men det är svårt. Hon blir så lätt ledsen... Vi dammsuger och gör andra ljud. Känns inte bra att bara sitta och lyssna.

Hon har blivit rätt mammig och blir ledsen när jag ska iväg, både här hemma och på morgnarna då vi för henne till tanten. Annars trivs hon fortfarande bra hos familjedagvårdaren och noterar oss knappt då vi kommer för att hämta henne. Men det tar väl sin tid innan hon vant sig vid allt det nya.

[miniz]

Hej!

Vad bra att hon sover gott hos sin dagmamma. Ni får bara uthärda hemma och erbjuda dagssönnen som ni gör nu. Kanske hon tar imot mer sömn när vardagen faller på plats.

Försök odla skrattet ännu mer och säg inte att hon ska gå och lägga sig. Hon vet att det är sovtid efter tandborstning och pyjamas. Skratta och ha kul och ner i säng med bus och skratt. Visa inte er negativa förväntan; nu blir hon ledsen för nu är det läggdags-känslan.

Nu måste jag gå.
Vi hörs.
Kram.

[Sagalinda]

Hej!

Hur är det, får Venla vara med och känna sig behövd? Har ni social delaktighet på dagsschemat? Om inte, se till att hon får vara med o hjälpa till i hushållet, sikta på 2 x 20 minuter. En människa som arbetat uppskattar sömnen

Antar att ni är ute varje dag också?

Sedan är det ett ofrånkomligt faktum att Venla är väldigt liten för att vara hos dagmamma. Egentligen FÖR liten. Det innebär stor stress för henne och hon vet inte riktigt var hon hör hemma. Att hon nu dessutom är i förtrotsåldern gör det hela än mer känsligt. Men nog kommer ni ur detta, satsa som sagt på skrattet till gonattet! Om det är möjligt kan ni ju försöka göra hennes dagar borta hemifrån lite kortare?

[Moster Majsofi]

Hej!

Tänkte bara skriva och berätta att vi har fått tillbaka den goda sömnen. TACK för ditt stöd Miniz!!! Det bästa rådet av alla var att vi ska sluta säga "Nu ska du gå och lägga dig" högt. Klart hon vet det! Vi tonade ner alla "ritualer" i samband med sovandet och tog skrattet till gonattet på nedre botten i stället för på vinden, som vi gjort tidigare. Dagmamman hade också ett par bra tips. Och VIPS så sover hon som en prinsessa igen! Magiskt. Det är som om vi aldrig hade haft några problem! Fast den stora skillnaden är väl den att vi föräldrar är övertygande igen.

O ja, Venla tillbringar mycket tid utomhus. Men vi ska skärpa oss beträffande den sociala delaktigheten, där har vi slarvat.

Venla är ett socialt barn och jag ser att hon trivs med sina nya lekkamrater. Dessutom har hon världens bästa dagmamma. Så jag tänker faktiskt inte känna några skuldkänslor för att vi valt den här lösningen. Jag tror nog att varje familj hittar den lösning som passar dem bäst.

[miniz]

Härligt! :thumbsup:

Bra jobbat. Det mesta beror på föräldrarnas attityd!

Kram.

[Moster Majsofi]

Hej!

Efter en lång och stabil sömnperiod har vi igen hamnat i "träsket". Denna gång torde orsakerna vara 2-åringens vilda fantasi, som tar sig uttryck i mardrömmar, kombinerat med en begynnande trotsålder.

På kvällarna/dagsluren är hon emellanåt arg; skriker och ropar på mamma/pappa. Ibland är det täcken som ska bytas ut, filtar som ska rättas till, byxor som ska bytas etc... Ibland skriker hon utan nån egentlig orsak. Ibland har jag fallit till föga för hennes önskemål och gått in, men det ska jag sluta med, för det leder ändå ingen vart. Hon börjar bara gnälla över nåt annat i stället.

Hon har börjat vakna på nätterna också. Jag tror att hon har mardrömmar, för hon brukar prata om vad som har hänt och då säger jag "det var bara en dröm". Då lugnar hon sig, men en timme senare kan hon vakna igen.

Jag trodde faktiskt inte att vi skulle få problem mera, eftersom det nu går att prata och resonera med henne. Tyvärr hade jag fel... Då hon drömmer mardrömmar känns det fel att inte gå in och lugna. Men det är svårt att veta när hon drömmer och när hon annars bara vaknar och protesterar. Nu har jag/vi kommit fram till att vi går in EN gång då hon är ledsen, och kollar läget. Sen påminner vi utanför dörren om att nu är det natt, nu ska du sova osv. ifall det behövs. Sen ramsar vi. Känns som att det inte räcker med enbart ramsan, hon vill ha nåt mer. Låter det vettigt? Fast ibland undrar jag om vi ingriper i onödan eller för ofta, om hon egentligen skulle klara av detta själv.

Jag håller på att bli riktigt frustrerad på hela situationen. Är gravid med vårt andra barn (b.f 8.6) och behöver själv all den vila jag kan få.

Tacksam för svar!

[Sagalinda]

Hej på dig Moster Majsofi och ledsen att du fått vänta så länge på svar!

Först ett stort grattis till den lilla i magen! Va mysigt!

Du resonerar oerhört klokt och egentligen har du ju svaret själv på dina funderingar. Precis som du märkt leder det ingen vart att gå in och försöka tillgodose en arg liten sötnos' önskemål. Sötnosen kommer bara på något nytt istället. Hennes önskemål är egentligen frågor - man måste komma ihåg att barn ofta frågor i påståendets form. Skriker hon att täcket måste rättas till, betyder det oftast "Måste täcket rättas till nu? Klarar jag det själv? Eller måste mamma komma?" Går du då in och rättar till täcket, talar du om för henne att "Ja, täcket måste rättas till, men du kan INTE göra det själv utan mamma måste komma." De blir ju självklart protester (se det som förnyade frågor) de första kvällarna, men du får möta dem med husljud och ramsor vid behov. Efter tre-fyra kvällar torde hon ha fattat galoppen.

Jag tycker din strategi med att gå in EN gång vid mardrömmar låter mycket vettig. Sedan ramsa. Var dock försiktig med att skapa en dialog utöver ramsan. Det du möjligen kan säga är "det tar vi hand om imorgon" och sedan ramsa på det. I övrigt talar ju ramsan om att det är natt och man ska sova, så det behöver du inte påpeka. Det finns risk för att det blir underhållning nämligen.

Om du tror att hon inte somnat emellan, utan tar ny fart i samma uppvak, så ska du inte gå in fler gånger. Då är det bara ramsa som gäller! Jag tror också att bara ni får ordning på kvällarna så får det en positiv inverkan på nattsömnen

[Moster Majsofi]

Hej!

Och tack! Tror att vi fått ordning på kvällarna nu... Vi slutade gå in, satsade på skrattet och en övertygande ramsa.

På nätterna vaknar hon däremot fortfarande, en till två ggr/natt för det mesta. Då ropar hon direkt på mamma/pappa, men vi har försökt låta bli att gå in. Hon lyssnar på ramsan så det är ju bra. Vi får fortsätta vara konsekventa och tro att detta är övergående. Hittills har det alltid rett upp sig förr eller senare.

Bra du påpekade att vi ska undvika dialog, ramsan räcker nog!

[Sagalinda]

Super! =D>