När vi satt och pysslade vid köksbordet i dag sa Sigge; mamma har en bebis i magen! Ja svarade jag och Sigge fortsatte; -mamma har två bebisar i magen! Då svarade storebror Emil; - Nej Tittis man får bara en bebis om året.
Visst är han klok storebror?
![Wink :wink:](./images/smilies/icon/wink.gif)
En bebis om året verkar ju alldeles lagom.
Sigge önskar sig 8 stycken Hallonfikor, hans smeknamn på Mika medans Emil inte kan bestämma sig om han vill ha en Sigge till eller om han vill ha en Hallonfika.
Tack snälla Nya Mamman för gratulationerna. Härlig men galen är väl en ganska bra beskrivning på mig.
![Wink :wink:](./images/smilies/icon/wink.gif)
Och du, det är väl inget som hindrar att även du har en bebis i magen snart? Emils säger att man får en bebis om året.....
Åh, Nancy kära vän vad jag önskar att vi skulle kunna träffas någon gång med alla våra härliga barn och män. Ja vad det gäller män har vi ju bara varsin men de är verkligen inte fy skam. Tänk att Father A kunde göra en tjej, det trodde han ju aldrig och jag tror inte han var i kontakt med gubben din ens.
![Wink :wink:](./images/smilies/icon/wink.gif)
Ska bli så spännande att få träffa skräpet i magen, vissa dagar önskar jag mig en liten lillasyster och andra vill jag bara ha en söt liten lillebror och alla dagar önskar jag mig en frisk liten bebis.
Tack Miniz, både för gratulationerna och namnförslagen. Ville heter våra bästa vänners yngsta kille så det går ju bort direkt, de andra namnen tar vi till oss och funderar vidare på.
Jag mår fortfarande bra, nu har jag slutat jobba för Father A har börjat så jag är hemma med barnen. Och först nu, först nu i v. 25 börjar jag känna av foglossningarna. Vilken gåva att ha fått 24 smärtfria veckor, det är som en gåva från ovan eller någon annanstans ifrån.
Det är mer påfrestande för kroppen att vara hemma med tre små barn, det går liksom inte att komma ifrån även om alla tre går för egen maskin och hjälper till jättemycket. Jag ska kontakta naprapaten, han som höll på med sin tejpforskning, och köpa på mig lite tejp. Det kommer göra susen, det är jag helt säker på.
För övrig kan man säga att skräpet i magen är en skönt liten typ, sover mycket, gillar inte att åka bil, gillar inte när jag spelar bridge, älskar när jag är ute med resten av barnen och går i skogen. Sover gott på nätterna om inte någon av syskonen vaknar och skriker, visserligen händer det sällan men när det händer vaknar skräpet och är riktigt, riktigt upprörd. Det tar sen ganska lång tid innan skräpet kommer till ro igen, det sprattlas och rumlas runt i magen.
När man är ute på stan eller i miljöer där det befinner sig andra människor och jag har alla barnen med mig så kan man nästan se att de tänker; hon måste ju vara tokig, tre så små barn och gravid igen!
Jag fnissar lite inombords och tänker att de skulle bara veta hur rätt de har för visst är jag lite galen, men det är härligt och ganska befriande faktiskt.
Det största bekymret vår omgivning, inte den närmsta dock, har är hur vi ska få plats i vårt lilla hus. Själva är vi inte så bekymrade, det är ju bara att ställa in en spjälsäng till i barnens rum och när barnen blir lite större så får vi väl bygga ut huset. Men det känns ju ruskigt oekonomiskt att bygga ut nu när barnen är så små att de helst delar rum med varandra. Dessutom är huset inte så litet, 63 kvm är ju som en liten lägenhet i stan och där har de minsann ingen jättestor trädgård som vi har, en stor bokskog, blåbärsskogen..... Ja ni fattar va? Vi kanske inte bor i ett slott men vi har ju en underbar skog precis utanför knuten och den är jättestor.
Nu ska jag packa inför morgondagen, det är kyrkis för Emil och öppna verksamheten för de andra. På eftermiddagen ska vi ta rätt på de sista grenarna efter ett träd som vi fällde för en evighet.
Kram Susan