Hej! Vår dotter är född jan 08 och våra kvällar har blivit helt galna! Hon vägrar sova och springer upp hela tiden. Vi har bytt från spjälsäng till vanlig växa säng pga att hon hela tiden hoppade ur spjälsängen och ramlade illa.
Vi är väldigt tydliga och lägger tillbaxs henne hela tiden men det hjälper inte...
Vi lägger henne och storebror 4,5 år mellan 19,30-20 läser först för dem sen lägger vi dem i var sitt rum.
Dottern 2,5 springer upp hela tiden och vi håller på att bli galna....
Innan hon hoppade ur sin spjälsäng la vi henne och då fick hon ligga själv och skrika o vara ledsen men vi gick in med jämna mellanrum men vi tog aldrig upp henne och tillslut somnade hon det kunde ta allt från 5 min till en timme.
När hon går på förskolan sover hon 45min på dagen och när vi är hemma ibland inte alls men ändå tar det väldigt lång tid innan hon somnar på kvällarna.
Nu på seemstern när vi varit i väg har hon jätte svårt att komma till ro och springer omkring. Klockan kan bli väldigt mycket innan hon somnar vi har testat att gå ut med vagnen (givetvis inte hemma men när vi varit på semester) eftersom hon sover middag i den varje dag på förskolan men hon vägrar att somna. Vi har testat att ligga jämte henne men det funkar inte.
Kvällarna känns som sagt galna och vi blir allt tröttare och ledsena och orkar snart inte hitta på roliga saker med barnen när sömnen blir lidande....
Några tips?
Galna kvällar med 2,5 åring
Hej!
I gott sällskap verkar jag vara. Jag kan inte ge råd, utan kom hit idag för att utsända ett nödrop likt det du just skrivit.
Min dotter är född i slutet på oktober 2007 och för ett år sedan, när hon var ett och ett halvt klättrade hon ur spjälsängen. Annas knep att låta den lilla klättra tillbaka själv mottogs av tösen med glädjestrålande förtjusning!
Det tog flera timmar på kvällen. Det slutade med att jag höjde sängens sidor med ett kompostgaller 
Det var för rangligt för att hon skulle våga klättra över det... Sen tog det en natt med ramsa och så var den saken ur världen.
Och det är lite så hon är. Full av energi och vilja, och den som försöker lirka: göre sig icke besvär! Vid tio månaders ålder slog hon en dag bort skeden när jag skulle mata henne. Hon var jätte-arg! Först fattade jag ingenting. Men det visade sig att hon ville förbehålla sig rätten att äta på egen hand. Och det har hon gjort sedan dess.
Förrförra veckan efter att en kväll blivit så arg så jag ville förpassa henne till yttre rymden, om inte ännu längre bort (fast det ville jag ju givetvis förstås inte egentligen, om ni förstår vad jag menar, jag var bara så frustrerad, så de mörka tankarna for runt i huvudet på mig), insåg jag ju att det enda som behövdes var ju att jag skulle vara envis en gång mer än henne. För skojs skull räknade jag kvällen därpå. 64 gånger reste hon sig upp. De första 25 klättrade hon ur sängen. Sen stod jag vid sidan om och la ner henne. Nästa kväll bara 50. Hon tyckte det var roligt!
Jag läste på i barnaboken och jag försökte tipset... "Men så tråkigt då, vill du inte ligga i sängen, så får du inte ligga där. Då får du sitta på stolen här". Sitta på stol? Ha! Underhållning! Man kan ju hoppa ner direkt. Och om mamma står precis vid stolen så att jag inte kan gå ner är det precis lika roligt.
Jag har lite uslig rygg, så jag har nu bytt mot en mindre men spjälfri växasäng. Det är lika roligt att springa ur den. "Titta jag kan göa mamma, pijett!" (Piruett)... När jag ska leda henne till sängen tjuter hon av glädje när jag kommer mot henne, för då har hon det stora nöjet att springa ifrån mig!!! Jag går efter. (Snacka om att känna sig som en pajas när jag skriver detta!)
Jodå. Hon är sömnig. Ögonen går i kors redan när jag lägger henne. Och i samma stund som hon lugnar sig, så somnar hon. Men att komma dit! Hon sover, eller snarare läggs kl 19 och väcks kl 07, och i övrigt regelbundna rutiner under dagarna. Somnar hon på dagen, om så bara fem minuter, så blir hon däremot pigg som en mört på kvällen.
När hon var bebis så kurade jag henne, men fick det aldrig att funka riktigt bra (så som det gjorde med hennes storebror, så jag har lyckats en gång i alla fall).
Vad tror ni? Kura igen med solfjäder? Oh, attitydbrist Ni kommer höra hennes vredestjut! Om ni så är i Australien. Och ärligt talat så är jag rädd för att hålla fast henne. Tänker att det blir en skräckupplevelse för henne till slut, och att det inte blir någon god relation mellan henne och mig. Monstermamman som håller fast henne 
Visst, det är inte bra nu heller, jag vet.
Jag känner mig handfallen. Tycker jag prövat det som finns i barnaboken, och hon har omvandlat alla knep till nöje, för henne själv då vill säga. Kreativ jänta! Jag älskar henne så, min lilla häx-ängel! Men detta kvällstrassel måste få en ände.
Hon delar rum med sin 5-årige bror. De lägger sig vid samma tid, och han behöver sova så mycket fortfarande. Han somnar hälften av kvällarna trots att hon håller på. De andra somnar han när hon lugnat sig. Jag är ensam med barnen.
Tips någon?
Tack alla som läser och skriver här. Era ord är till tröst och uppbyggelse!
Hälsningar från Timjan
I gott sällskap verkar jag vara. Jag kan inte ge råd, utan kom hit idag för att utsända ett nödrop likt det du just skrivit.
Min dotter är född i slutet på oktober 2007 och för ett år sedan, när hon var ett och ett halvt klättrade hon ur spjälsängen. Annas knep att låta den lilla klättra tillbaka själv mottogs av tösen med glädjestrålande förtjusning!
Det tog flera timmar på kvällen. Det slutade med att jag höjde sängens sidor med ett kompostgaller Det var för rangligt för att hon skulle våga klättra över det... Sen tog det en natt med ramsa och så var den saken ur världen.Och det är lite så hon är. Full av energi och vilja, och den som försöker lirka: göre sig icke besvär! Vid tio månaders ålder slog hon en dag bort skeden när jag skulle mata henne. Hon var jätte-arg! Först fattade jag ingenting. Men det visade sig att hon ville förbehålla sig rätten att äta på egen hand. Och det har hon gjort sedan dess.
Förrförra veckan efter att en kväll blivit så arg så jag ville förpassa henne till yttre rymden, om inte ännu längre bort (fast det ville jag ju givetvis förstås inte egentligen, om ni förstår vad jag menar, jag var bara så frustrerad, så de mörka tankarna for runt i huvudet på mig), insåg jag ju att det enda som behövdes var ju att jag skulle vara envis en gång mer än henne. För skojs skull räknade jag kvällen därpå. 64 gånger reste hon sig upp. De första 25 klättrade hon ur sängen. Sen stod jag vid sidan om och la ner henne. Nästa kväll bara 50. Hon tyckte det var roligt!
Jag läste på i barnaboken och jag försökte tipset... "Men så tråkigt då, vill du inte ligga i sängen, så får du inte ligga där. Då får du sitta på stolen här". Sitta på stol? Ha! Underhållning! Man kan ju hoppa ner direkt. Och om mamma står precis vid stolen så att jag inte kan gå ner är det precis lika roligt.
Jag har lite uslig rygg, så jag har nu bytt mot en mindre men spjälfri växasäng. Det är lika roligt att springa ur den. "Titta jag kan göa mamma, pijett!" (Piruett)... När jag ska leda henne till sängen tjuter hon av glädje när jag kommer mot henne, för då har hon det stora nöjet att springa ifrån mig!!! Jag går efter. (Snacka om att känna sig som en pajas när jag skriver detta!)
Jodå. Hon är sömnig. Ögonen går i kors redan när jag lägger henne. Och i samma stund som hon lugnar sig, så somnar hon. Men att komma dit! Hon sover, eller snarare läggs kl 19 och väcks kl 07, och i övrigt regelbundna rutiner under dagarna. Somnar hon på dagen, om så bara fem minuter, så blir hon däremot pigg som en mört på kvällen.
När hon var bebis så kurade jag henne, men fick det aldrig att funka riktigt bra (så som det gjorde med hennes storebror, så jag har lyckats en gång i alla fall).
Vad tror ni? Kura igen med solfjäder?
Oh, attitydbrist Ni kommer höra hennes vredestjut! Om ni så är i Australien. Och ärligt talat så är jag rädd för att hålla fast henne. Tänker att det blir en skräckupplevelse för henne till slut, och att det inte blir någon god relation mellan henne och mig. Monstermamman som håller fast henne Visst, det är inte bra nu heller, jag vet.Jag känner mig handfallen. Tycker jag prövat det som finns i barnaboken, och hon har omvandlat alla knep till nöje, för henne själv då vill säga. Kreativ jänta! Jag älskar henne så, min lilla häx-ängel! Men detta kvällstrassel måste få en ände.
Hon delar rum med sin 5-årige bror. De lägger sig vid samma tid, och han behöver sova så mycket fortfarande. Han somnar hälften av kvällarna trots att hon håller på. De andra somnar han när hon lugnat sig. Jag är ensam med barnen.
Tips någon?
Tack alla som läser och skriver här. Era ord är till tröst och uppbyggelse!
Hälsningar från Timjan
Hej pop och timjan, välkomna ska ni vara båda två 
Jag tycker vi börjar i rätt ända om man så säger, och läser SHN-boken ordentligt från pärm till pärm, vi återinför eventuellt bortställda spjälsängar och kurar i stor stil!
Någon solfjädring behövs inte på så stora barn, men lugn, säkerhet och attityd i stora portioner! Det får man genom att ha en plan, vara påläst och trygg i det man gör, så A och O är att läsa boken och känna sig bekväm.
Hopp-ur-säng-tråd finns här som lite inspiration:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=9967
Lite annat att tänka på också inför kur: var noga med social delaktighet, mat, utevistelse och mörkläggning! Dag och natt hänger ihop, och ett barn som får vara delaktig och känna sig behövd, som får äta och vila på regelbundna tider och får vara ute och klättra och leka några timmar om dagen brukar tycka sängen är rätt skön på kvällen
.Vad säger ni om det?
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)