Sent tack för fina svar
Idag blir vår Leonor 10 månader
”Leo”, ”Bebisen” som med ett nästan ständigt leende går utefter möbler och emellanåt kryper så fint.
Just nu tycker Leo att det är dags att släppa taget och stå själv utan stöd. Hennes lilla kropp är inte riktigt redo för det ännu men hon kommer nog ikapp sig.

Leo sover fortfarande hela tre dagslurar, helt utan knot. 45 min på fm, 1,5 tim mitt på dagen samt 45 min på eftermiddagen. Ingen av mina andra töser har sovit tre lurar så länge.
Till humöret är Leo otroligt lättsam och gosig och har varit ända från födseln. Trots detta är jag väldigt glad över att jag hade en del erfarenhet sedan tidigare av att skapa rutiner i vardagen.
Hade jag inte styrt upp vardagens med särskilt tonvikt på rejäla vakenpass hade vi annars befunnit oss i en veritabel snutt- och duttfälla, Leo och jag. Jag hade förtvivlat, slitit mitt hår och undrat hur i helsike man skulle hinna duscha ens om dygnet var uppdelat i 5-15-minutersintervaller.
Barn ÄR olika, men behov av mat och sömn har de alla, precis som AW skriver.
Lani var en SM-flicka i den allra lättaste varianten. Mata, följa barnet i hur länge vakenorken sträckte sig och sen somnade hon så gott och sov tills mamma tyckte det var lagom med nästa mål.
Leo har sovit jättebra hon också men det krävdes helt andra insatser från mamma sida. I höstas fick mormor hjälpa till med de andra barnen tre dagar medans Leo och jag hade ”ordning på torpet-kur”.
Efter det gick det mycket bättre.
3 mån gammal sov hon 11,5 tim natt med bara ett nattmål vid 22. Detta förbryllade personalen då Leo veckan innan jul var inlagd för RS-virus. Oj vad sjuk hon var. Men jag såg att hon trots sjukdomen mådde bra av sina rutiner. Jag fick slåss med näbbar och klor för att de inte skulle störa henne nattetid eller få för sig att börja mata var 3:e timma. Jag blev lämnad ifred efter att ha gjort en deal med en doktor: höll Leo bara vikten fick jag ha precis vilka matrutiner jag ville. Hon höll vikten.
Strax efter RS-svängen sov hon 11,5 tim utan nattmål.
8-månadersångest har jag inte sett någon. Eller kanske liiite nu, en något försenad sväng. Leo är ju trots allt född 3 veckor tidigt så det är ju inte omöjligt.
Jag tittar ofta på vår yngsta lilla bebis och ler åt hur mycket kärlek hon har runt sig. Från kloka och fina Leia som ibland på egen hand fostrar hela syskonskaran, från busiga lill-mamman Lussi (som vill ha tre egna bebisar när hon blir stor), från den nästan jämnåriga Lani som i morse kramade och pussade Leo eftersom Leo var lite hungrig och ledsen. Lani är annars lite hårdhänt men inte idag. Jag tror att Lani och Leo kommer att bli jättegoda vänner i framtiden.
Leo har alla möjligheter i världen att få utvecklas på sina egna villkor, få egentid när hon vill och sen träna sina sociala förmågor i egen takt.
Leo älskar ”Dora – utforskaren” och sitter stilla i knäet och tittar precis som om hon vore mycket äldre än sina 10 månader. Däremellan gympar och tränar hon flitigt så dessa stunder av stillasittande gör nog ingen skada.

En sak som förbryllat mig är att ingen av mina tre yngsta barn har ålat en endaste dag. Från att de varit mycket små har det varit ”upp, upp”, som varit målet. De har haft alla förutsättningar till ålning men det har varit den korvisa krypningen som hägrat.
Matmässigt har Leo varit en lektion i "konsten att lita på att barnet får i sig allsidig kost –
veckovis i alla fall".
Allt vad puréer heter (förutom fruktvarianter) har ratats. Dieten har bestått av välling och Babysemp. Numera med inslag av grillade kamben, ärtor, gurka samt lördagsgodis. Till en 10-månaders, är hon inte riktigt klok mamman
Vad gör man när Leos syster Lani är en sådan generös natur

Klart lillsyrran skall få smaka på klubbor och dyl. Vi försöker tacka Lani för hennes generositet och finkänsligt hindra men ibland väntar man några sekunder för det ser ju bara för gulligt ut. Det finns ju tandborstar...
Att ha fyra barn är vi inte ensamma om. Men det är kanske inte fullt lika vanligt att ha dem så tätt. När jag berättar att vi har 4 barn mellan 0-5 år tror de flesta att det ingår tvillingar i skaran. När de hör att det är 13 mån mellan Lussi och Lani och 12,5 mån mellan Lani och Leonor drar de efter andan en smula.
Det har gått bättre än jag trodde och varit mer arbetsamt än jag trodde. Det arbetsamma är det faktum att det är många ganska
små barn som kräver pyssel och omvårdnad.
Men stoltheten, glädjen, värmen, gemenskapen överglänser allt.
Leia älskar att höra om hur vi önskade oss fyra barn och nu har fått våra ”önskebarn”. Även om hennes illusioner för längesedan brustit gällande sagor och magi så skänker detta henne en känsla av verklig magi i vardagen.
Drömmar
kan gå i uppfyllelse.

Stora kramar från Nancy